Frluftsliv Friluftsnytt
Frluftsliv Ögonblicket
Frluftsliv Nyfiken på
Frluftsliv Funkisknytte
Frluftsliv Över stock och sten
Frluftsliv Partienkät
Frluftsliv Test av skalbyxor
Frluftsliv Impregnera mera
Frluftsliv Bohusleden
på leden stiger Jonathan Sandström och Peter Leisborn, som tas emot med larmande skall från vår följeslagare, hunden Sammy. Han får snart inse att det inte är några inkräktare som kommit hit – utan våra nya stugkamrater. – Vi började i Strömstad för två år sedan, säger Peter, och ställer av sig den tunga packningen, som bland annat består av en gammal hängmatta, modell ”farmors trädgård”, som inte alls var så lätt och behändig att ha med sig som han hade föreställt sig. Men vänta nu, vad sa han? Har de vandrat i två år? Och inte kommit längre? – Alltså, vi gick hit från Hästhagen i morse. Etapp tjugo, fyller Jonathan i. Okej, det förklarar saken. Det visar sig att vandring inte är deras vanligaste semesternöje, men för två år sedan bestämde de sig ändå för att ta några etapper av Bohusleden, som sträcker sig över totalt 27 etapper och 34 mil, från Lindome i söder till Strömstad i norr. Det var första gången de vandrade. Det här är den andra. Smattrande regn och stughäng När vi undrar om det blivit en tradition att vandra lite i taget av Bohusleden funderar de en kort stund, innan de tar ett gemensamt beslut: – Jamen, vi kanske ska säga det, säger Peter. – Vi bestämmer det. Det får bli en tradition, avgör Jonathan. Snart kommer regnet tillbaka, men »Sedan sitter vi där och myser i kvällningen, med kläderna torkande på linorna i taket.« det gör inget när man har en stuga som den här. Två rum med sammanlagt tolv bäddar – madrasser och allt – får oss att än en gång känna den där fjällkänslan, när regnet börjar smattra mot taket. Killarna hivar in ved i kaminen och vi lär dem tampongtricket – att få fyr på brasan med hjälp av en kompakt bit bomull. Sedan sitter vi där och myser i kvällningen, med kläderna torkande på linorna i taket. Det är Peters och Jonathans tredje vandringsdag, och de känner snart att det här var precis vad de behövde – efter blöta fötter och sinande matförråd som mest består av buljong och ris. De får ta vad de vill av våra middagsrester, och snart går vi och lägger oss i det andra rummet. Jag somnar till högläsning ur gästboken, och rader om stugan som en räddning i nöden, eller åtminstone ett uppskattat krypin, för vandrare av olika nationaliteter. Nästa morgon är det första vi hör ett regn som drar förbi, smattrande, för att snart upphöra. Snart får jag mitt efterlängtade kaffe på trappen utanför, och ser solen titta fram. Och inte långt därefter är vi på väg till morgondoppet, en och en halv kilometer bort. Det kanske låter långt för ett morgondopp i andras öron, men i vandrarsammanhang är det ju bara runt knuten. När vi når vindskyddet ovanför sjön Stora Holmvattnet är utsikten vidsträckt – om än inte alls lika oändlig som den tydligen en gång var, innan skogen växte upp till vad den är idag. Förr kunde man se ända in i Norge, har vi fått höra. Men vi nöjer oss med att se skog, vatten och solglitter som får oss att längta ut i det blå. Faktum är att det är varmare i vattnet än i luften denna morgon, och det gör gott att simma ut. – Det är ju sammetslent! ropar Riina mellan simtagen, och det ligger något i det. Vattnet som omsluter oss känns mjukt och betryggande, som en värmande famn. Blå läppar och lugn själ Med uppfriskade kroppar vandrar vi tillbaka till stugan, men måste ständigt göra stopp för att äta blåbär. Har man en gång börjat blir man liksom besatt, konstaterar vi, medan läpparna färgas blå. Och med lite extra energi i kropparna tar vi den vitmarkerade stigen ner mot Kasebo, där vi avslutar vårt lilla utsnitt av Bohusleden för den här gången. Med ännu mera ängsull och krokiga björkar. Vi andas in en sista pust av bohusfjäll för kropp och själ innan vi säger hejdå för den här gången. Kanske kan det bli en tradition. 58 #3–2023
Frluftsliv Projektet Activate
Frluftsliv Test av gummistövlar
Frluftsliv Landet runt
Frluftsliv Sista ordet