Frluftsliv Friluftsnytt
Frluftsliv Ögonblicket
Frluftsliv Nyfiken på
Frluftsliv Funkisknytte
Frluftsliv Över stock och sten
Frluftsliv Partienkät
Frluftsliv Test av skalbyxor
Frluftsliv Impregnera mera
Frluftsliv Bohusleden
Frluftsliv Projektet Activate
Frluftsliv Test av gummistövlar
Frluftsliv Landet runt
Frluftsliv Sista ordet sista ordet //
ingslivet fyllt i Sverige under sekel. Att vara en kontaktyta mellan människor och skapa gemenskap. Oavsett om det rört nykterhet, att samla frimärken eller att fjällvandra. Ofta spelar gemenskapen en lika viktig roll som kärnverksamheten. Det är hög tid att lyfta ett av våra En ny värld S om trettonåring läste jag en tidningsnotis om hur ett multinationellt företag skövlade regnskog. Jag blev upprörd och frågade mina föräldrar varför ingen satte stopp för detta. Ja, det är bara att sätta igång var deras svar. Hur då undrade jag, och fick till svar att jag borde starta en förening. Jag bodde i Luleå, hade aldrig varit i en regnskog och hade ingen aning om hur man startade en ideell förening. Några månader senare var vi några vänner som startade en lokalavdelning knuten till landets största miljöorganisation för unga. Vi sökte pengar från studieförbund, startade studiecirklar för att lära oss mer om natur- och miljöfrågor och värvade medlemmar. Och plötsligt satt vi i en styrelse, fick lära oss att göra en budget och verksamhetsplan, och såg vilken skillnad man kan göra tillsammans med andra människor. Bara man får rätt redskap. Strax därefter satt jag i dialog med miljöministern som ville veta vad Sveriges unga tyckte och tänkte om regeringens miljöpolitik. Hissnande för en tonåring i Norrbotten, väldigt långt ifrån såväl regnskog som Rosenbad. Att få en väg in i föreningslivet öppnade en ny värld. Det var en verklig ögonöppnare att som tonåring plötsligt ha kompisar i Växjö, Umeå och Stockholm som delade samma brinnande intresse för natur och miljö. Detta i en tid utan sociala medier. Att utbyta erfarenheter, få tips på aktiviteter och att ha en veckas sommarläger att se fram emot har kommit att forma hela mitt liv. Och precis den funktionen har förenstora mervärden, som varken företag eller sociala medier kan erbjuda. Att ge människor vägar in i Friluftsfrämjandet är inte bara en fråga om att bli bättre på att paddla eller åka skidor. Att lära ut föreningsdemokrati i form av årsmöten, ledarskap och verksamhetsplanering och därigenom bygga föreningens ryggrad är inte bara ett nödvändigt ont för att möjliggöra all vår fantastiska verksamhet, utan det är faktiskt en konkret skola i demokrati. Att skriva en motion till lokalavdelningens årsmöte som sedan resulterar i nya ledarutbildningar är i grunden detsamma som att skriva en motion i riksdagen som i sin tur kan leda till en satsning på folkhälsa eller en ny lag. Att lära ut föreningskunskap är en konkret skola i demokrati, men något som även bidrar till ökad tillit i samhället. Det mervärdet behöver vi föreningsaktiva prata mer om och förpacka bättre. Särskilt i mötet med människor som upplever sig stå långt ifrån samhällsgemenskapen. Det första steget för hur vi tar oss dit är enklare än man kan tro – vi måste helt enkelt våga fråga fler. Få människor går med i en förening på egen hand, ännu färre tar ett förtroendeuppdrag. Så sträck ut en hand. Precis som någon troligtvis har gjort till alla er som sitter i lokalavdelningars styrelser, är revisorer eller leder en lokalavdelnings valberedning. På ett sätt som en facebookgrupp aldrig kan göra. Så innan du ger dig ut i naturen nästa gång, fråga minst en person om den vill haka på. Du gör inte bara en insats för någons livsglädje, utan även för demokratin och samhället i stort. Tack för det! – Kristina Ljungros, generalsekreterare »Att lära ut föreningskunskap är en konkret skola i demokrati, men något som även bidrar till ökad tillit i samhället. Det mervärdet behöver vi föreningsaktiva prata mer om och förpacka bättre.« 82 FRILUFTSLIV#3–2023