Loading...
Årsskrift 2002 1
Årsskrift 2002 Sida 2
Årsskrift 2002 Sida 3
Årsskrift 2002 Sida 4
Årsskrift 2002 Sida 5
Årsskrift 2002 Sida 6
Årsskrift 2002 Sida 7
Årsskrift 2002 Sida 8
Årsskrift 2002 Sida 9
Årsskrift 2002 Sida 10
Årsskrift 2002 Sida 11
Årsskrift 2002 Sida 12 och det hände att han sa ti
ll Lolo att slå om en drive. Då böjde sig kungen av Hovås ned för att lägga upp en ny boll för sin prinsessa och Lolo var tagen: "Här står min pappa och peggar upp för mig. Vilken situation!" En annan gåva som Douglas gav Lolo var att han tog henne som caddie när han spelade uppvisningsmatcher mot de storspelare som klubbimportörerna hämtade till Sverige. Särskilt minns Lolo uppvisningen med Bobby Locke. Hans instruktionsbok var hennes bibel. Men hon tyckte att han träffade bollen tunt. Lolo blev juniormästarinna 1959 och kom till finalen i SM 1960 men förlorade åter mot Britt Mattsson (och fick en gliring i Svensk Golf för att hon tog så många provsvingar). Hon spelade tre gånger i landslaget under 1958-1960 och förlorade aldrig. Hon gjorde sin bästa tävlingsmatch mot Danmark 1959. Av taktiska skäl fick Lolo spela första singeln och vann på 36:e hålet mot den danska ettan Tove Geertz. är golfbanan i Delsjö i Göteborg skulle byggas utlyste kommunen en arkitekttävling. Douglas Brasier vann och det blev starten på hans arbete som golfarkitekt. I Sverige finns 22 banor som han ritat själv eller i samarbete. Lolo berättar att Douglas såg på naturen som golfhål. "Här skulle jag kunna tänka mig att bygga en bana", kunde han säga när de var u te och gick. På helgerna var han ute med Volvos överingenjör Anders Johnsson för att leta efter lämplig golfmark. Lolo var med en gång när de gick omkring på ängsmarkerna på Hisingen, där det nu är aktuellt att bygga en mästerskapsbana. Douglas arbete med Delsjö pågick länge. Han hade ritningen uppspänd på en ram hemma. Banan var ständigt i hans 12 tankar och han ville ofta prata om något problem. III mig hade han en som lyssnade", berättar Lolo. Douglas Brasiers stil var att följa naturen, men i Delsjö var det svårt. Där banan skulle byggas var det oländigt och sankt. Politikerna satte snäva gränser. Douglas fick inte den bredd på fairways som han ville ha. Senare, berättar Lolo, började politikerna själva spela golf. Då gick det bra att bredda banan. Det blev politiskt trassel med Delsjö och banbygget blev uppskjutet. Men Douglas hade fått ett namn när han vann arkitekttävlingen och han fick nya uppdrag som förverkligades redan innan spelet kom i gång på Delsjö 1963. Två av hans mest lyckade banor är Åtvidaberg och Torshälla. Själv talade han också varmt om Kristianstads GKs bana i Åhus. Dessutom utförde han flera tråkiga uppdrag, som aldrig blir omtalade. Det var när han åkte för att titta på ett område och sedan måste ge en grupp golfentusiaster beskedet att marken var så dålig att han inte ville åta sig att rita en bana där. "Han ville inte såra någon och han mådde dåligt av att behöva säga något sådant", berättar Lolo. 010 studerade vid Grafiska Institutet i Stockholm och fick spela golf med rektorn Bror Zachrisson och en annan elev, Gunnar Carlander. Sedan började hon på Volvo och blev kändis i företaget när hon tvingade Håkan Frisinger att vänta i två år på att få sitt femte koncernmästerskap (som var en scratchtävling). I den vevan skulle Volvo arrangera proffstävlingen Volvo Open 1970 med Sven Tumba promotor och Jack Nicklaus som det stora affischnamnet. PR-chefen Hans Blenner letade efter någon i Volvo som kunde något om golf.
Årsskrift 2002 Sida 13
Årsskrift 2002 Sida 14
Årsskrift 2002 Sida 15
Årsskrift 2002 Sida 16
Årsskrift 2002 Sida 17
Årsskrift 2002 Sida 18
Årsskrift 2002 Sida 19
Årsskrift 2002 Sida 20
Årsskrift 2002 Sida 21
Årsskrift 2002 Sida 22
Årsskrift 2002 Sida 23
Årsskrift 2002 Sida 24
Årsskrift 2002 Sida 25
Årsskrift 2002 Sida 26
Årsskrift 2002 Sida 27
Årsskrift 2002 Sida 28
Årsskrift 2002 Sida 29
Årsskrift 2002 Sida 30
Årsskrift 2002 Sida 31
Årsskrift 2002 Sida 32
Årsskrift 2002 Sida 33
Årsskrift 2002 Sida 34
Årsskrift 2002 Sida 35
Årsskrift 2002 Sida 36
Årsskrift 2002 Sida 47
Årsskrift 2002 Sida 48