NG Gbg 1
DEN FÖRLORADE KONSTEN ATT TANKERUNKA Vi behöver a
ldrig någonsin ha tråkigt längre. I den uppkopplade världen kan vi låta oss kittlas dygnet runt. Men vad gör det med oss att all stimuli kommer utifrån och nästan inget inifrån? TEXT: JOANNA GORECKA H ar vi blivit dåliga på att tänka? Och hur var det förresten för Martin Schibbye att sitta i Kalityfängelset utan att kunna lyssna på ens en podd? Förlåt. Det är inte helt lätt att skriva den här artikeln utan att hamna i den tjatalarmistiska fallgropen: ”skärmarna är vår tids tobak, bevare oss”. Man får pulsa ganska varsamt vid gropens kant, det är allt för lätt att låta sig omfamnas av svårartad reaktionär romantik. Men om jag snubblar vill jag på förhand be om ursäkt. Det är inte meningen. Jag älskar skärmar. MED DET SAGT. Henrik Schyffert sade för en tid sedan såhär i en standup. – Tänkrunka. Det kan inte ni födda -88 och framåt. Att man utan hjälp av bilder eller filmer kan framkalla sexiga fantasier i huvudet. Det är ett utdöende hantverk. Om ni saknar täckning eller batteriet tar slut vet ni inte hur man gör. SJÄLVBEFLÄCKELSE ÄR INTE det enda verksamhetsområdet där vi har blivit allt mer beroende av stödhjul. Vi är historiska rekordhållare i att låta oss bli kittlade – på alla sätt. Alla dygnets torraste mellanrum såsom utdragna köer och toalettbesök går att mata med poddar och kattvideor. Vi täpper till alla pauser, plockar upp mobilen var tionde minut. Det sägs att britter får mer skärmtid än sömn. DET PLÅGSAMT HIPPT crowdsourcade magasinet The Odyssey Online publicerade för några år sen en artikel med beredskapsrubriken ”Imagination vs social media: neither can live while the other survives.” Alla kändisars pojkvän, gitarrkillen John Mayer var inne på samma spår. När han stängde ner sitt Twitterkonto under en period proklamerade han att: ”Du kan inte skapa om du är djupt insyltad i sociala medier. Bra idéer måste få tid att skockas”. BEGREPPET TANKERUNKANDETS UPPHOVSMAN, Henrik Schyffert instämmer. – Man måste ha tråkigt väldigt länge för att börja fantisera, det är då som kottar kan bli älgar för ett barn i skogen. Men folk har inte tråkigt längre så fantasin blir oanvänd. Vi är rostiga i fantiserandet. OCH DET HANDLAR inte bara om att skapa. Vi är inte riktigt förberedda på att vara utan hjärnans rullator. Vi är vana vid att inte behöva vänta eller ha tråkigt utan kan nästan alltid välja snabb belöning, plötsligt är vi alla de kassaste barnen i Marshmallowexperimentet – en studie i fördröjd tillfredsställelse som psykologen Walter Mischel utförde 1972, där fyraåriga barn fick välja om de ville ha en marshmallow direkt eller få två om de bara väntade lite. Mischel följde dem sen genom livet för att utforska vilka som lyckades bäst, de tåliga eller de glupska. Det här sägs göra oss sämre på att socialisera men vi blir samtidigt mer usla på ensamhet än tidigare generationer. JOURNALISTEN MARTIN SCHIBBYE, som under 14 månader satt fängslad i Kalityfängelset i Etiopien med fotografen Johan Persson, beskriver i boken 438 dagar hur varenda låt han kunde utantill blev viktig i isoleringen. Han menar att vi är sämre än någonsin på ensamhet. – MAN HAR ANNARS alltid sin mobiltelefon, lyssnar på radio, lyssnar på podd. Just det här att vara själv bara med sina tankar är bland det mest fruktansvärda man kan utsätta en människa för. Man ville lägga sig ner som en blöt fläck, säger Martin Schibbye. Nånstans är vår generation extra dåligt rustad för det där. Våra föräldrar och mor- och farföräldrar tvingades lära sig sånger psalmer, texter, recitering utantill. Nu behöver man aldrig lära sig grejer utantill. De oerhört få grejer man kunde utantill blev så oerhört viktiga. Det finns folk som preppar sina skafferier inför olika katastrofer. Behöver vi preppa hjärnan, typ inför någon tragedi som lämnar oss utan täckning? – Verkligen, verkligen! I slutändan handlar det om förmågan att plocka fram saker ur huvudet som gör att man överlever. De sånger man kan blir så viktiga. För mig var det låtar av Ebba Grön, Imperiets Coca-Cola Cowboys – ”we are the soldiers of the human race”. Det man kunde fick man gasta på för att överleva. Engelsmännen talar om knowledge by heart, även om man är inlåst kan ingen ta ifrån en det man har i huvudet. I en tid när allt fler journalister ”PLÖTSLIGT ÄR VI ALLA DE KASSASTE BARNEN I MARSHMALLOWEXPERIMENTET” 26 NÖJESGUIDEN | NR 4, 2019