Marknad Örebro 1
MARKNAD ÖREBRO MÖTER RICHARD GRÖNBERG – GRUNDARE
OCH VD FÖR MJUKVARUFÖRETAGET ECDESIGN TEXT: PELLE BLOHM FOTO: KICKI NILSSON I slutet av mars fick Richard Grönberg, grundare och vd för Ecdesign, priset som årets företagare i Örebro 2025. Företaget är mest känt för att utveckla mjukvara för 3D-planering av gymanläggningar och har över 200 fitnesstillverkare som partners. Men Richard gör så mycket mer. Någon gång under förra året mötte jag Richard över ett snabbt samtal med hög musik i bakgrunden. Jag tänkte redan då att jag borde ta ett längre samtal med honom då han väckte min nyfikenhet. När han i slutet av mars fick priset som årets företagare i Örebro 2025 av Företagarna i Örebro län så kändes det som ett bra tillfälle. Sagt och gjort och det visade sig bli ett spännande samtal om så mycket mer än själva företaget och dess verksamhet. Richard fyller 50 år nästa år och har hunnit med mycket i sitt liv. Han föddes i Mölndal vid Göteborg men flyttade tidigt till Nora i väntan på att familjen skulle hitta ett hus i Örebro. Vilket man gjorde i Lillån och det är också där som Richard växte upp. Tillsammans med sin bror, den kände professionella golfspelaren Mathias Grönberg, växte de upp i en idyll menar Richard. Även om Richard höll på med idrott han också så blev det tidigt någonting annat som fångade hans intresse. – Jag hade ett väldigt tidigt intresse för datorer och dess fel. Pappa hade dataaffär på Järnvägsgatan. Tidigt hade jag en Luxor ABC 800 och höll på med den hela tiden. När vi pratar tidigt så var Richard alltså inte mer än 6-7 år vid den tidpunkten. – Jag hade skrivspel då som jag kunde köra. Sedan gick jag till biblioteket under uppväxten och lånade pärmar och lärde mig enkel programmering. Då var det Commodore 64 som gällde. Fram till högstadiet på Lillåns skola var det en fin, och som tidigare nämnts idyllisk uppväxt, som Richard hade men där hände någonting. – Jag hamnade i blickfånget för grabbar som ville bråka och stöka. Det blev ett obehagligt år som var helt förjävligt för mig. Richard nämner inte exakt vad det handlade om men som så mycket annat i livet så kan man ta med sig erfarenheter, positiva eller som det här fallet negativa, och använde det till någonting bra. – Så här i efterhand så är det någonting som jag fortfarande använder som raketbränsle när jag jobbar. Det är också någonting som jag tar upp i mina föreläsningar. Men skolan blev aldrig en positiv plats för Richard och han kämpade med att finna det han var bra på och intresserad av. 14 – Brorsan blev ju proffs och vann VM när han var 20 år och flyttade till Monaco när han var 25 år. Inte för att mina föräldrar puttade mig åt det hållet på något sätt men jag själv, som är sex år yngre än Mattias, kände mig som det svarta fåret i familjen. Men som så ofta är det små oförutsedda händelser som gör att livet byter bana. För Richard så tog det honom ut i världen vilket också långt längre fram gjorde att han återigen hamnade i Örebro. – Jag skulle faktiskt upp till Boden och göra militärtjänstgöring men kände att det var helt fel. Samtidigt pajade jag ryggen ute i fält och lyckades då komma ifrån allt. Istället gjorde jag ett Toefl test via International Business School över telefon och kom in på en utbildning som jag fick köpa med stöd av CSN och maxade det. Därefter stack jag till Washington DC och gick en marknadsföringsutbildning med praktik. Richard drog iväg direkt efter studenten. Då var han 18 år och studerade samt praktiserade på ett Ritz-Carlton hotell. – Man fick välja praktik och jag gjorde bra ifrån mig och var duktig på engelska. Vi hade tidigt parabolantenn så jag lärde mig engelska via teveprogram. Jag briljerade faktiskt och gick på fyra hotellintervjuer tillsammans med andra och jag fick alla fyra jobben. Det var lite av min dröm och jag ville bli hotellchef. Nu blev det inte riktigt som Richard tänkt sig. Det trevliga i arbetet han sett framför sig blev istället att han mest såg baksidan av jobbet. Tuff miljö, tuffa arbetstider och gäster som klagade. Men han var inte klar med USA. Det blev en studs i Stockholm och därefter in på en utbildning på San Francisco State University och där började han till sist träna golf på allvar medan studiekompisarna var ute och festade. Trots att Richard tidigt sagt att han inte hade den förmågan så visade det sig att han var riktigt bra på golf. Brorsan Mathias insåg det han också och fixade så att Richard fick testspela på Arizona State University. – Det är en av de bästa golfskolorna i USA och de hade redan tagit ut ett lag men jag fick ändå testa, vann testet och blev uttagen i laget. Men i och med att jag varit på flera skolor så fick jag inte tävla med Arizona State. Richard stannade kvar ändå, han fick träna med laget och pluggade vidare och när han var klar hade han snackat sig till en praktikplats på Wall Street men då slog plötsligt hemlängtan till och han hamnade i Örebro igen. Här inleds också det som gör att jag sitter i ett mötesrum i den gamla skofabriken Örnen i Örebro och intervjuar Richard Grönberg. Allt började med telefonförsäljning men gick snabbt vidare till det som blev Ecdesign. – Jag dök på det här konkursboet som hade Ecdesign i sig. Men det var ett embryo och ett utbildningsföretag. Det lät ändå spännande så jag tog över inkråmet i den här konkursen, alla anställda, och försökte dra igång att göra verklighet av Ecdesign. För då kunde man bara rita ett litet rum och ställa ut en stol i 3D. Men jag såg bara möjligheter då jag hade spelat mycket tevespel. Hade du gjort det hela tiden sedan du började med datorer vid 6-7 års ålder? – Nej, jag hade faktiskt loggat av datorer helt och hållet för jag hade inte råd när jag bodde i USA. Men intresset låg säkert latent under 8-9 år. – Men det ska även sägas att jag fick sälja mina datorer när jag gick på högstadiet för jag fick barnepilepsi. Jag var sjuk och låg inlagd ganska länge och läkaren trodde att det kunde bero på att jag spelade mycket tevespel. Kom de fram till vad som orsakade allting? – Nej, men det var en tuff period då jag knappt vågade somna eftersom precis när jag skulle lägga mig så kom liknande bordtennisbollar emot mig, sedan tuppade jag av och vaknade på sjukhuset eller i en ambulans. Så jag fick sälja datorerna och hade inget att göra med dem under en lång period. Men det skulle bli ändring på det även om det här med att rita i 3D inte var speciellt vanligt vid den tidpunkten Richard tog över företaget. – Idén var jättebra, problemet var att vi var långt före vår tid. Processen att sälja in en mjukvara för säljare var nästan omöjlig. Vi förlorade mycket pengar, jag tog in riskkapital, förlorade de pengarna samt mina egna och vi tog inte ut några löner. Inte nog med det för där kom även finanskrisen 2009 och det såg kolsvart ut men då hände något som fick allt att vända. – För mig blev det ett sådant där ”tipping point” ögonblick. Det var i november det året och fågelinfluensan härjade. Vi hade våra små barn där det skiljer 15 månader mellan dem. Jag hade bestämt att sätta bolaget i konkurs och satt på kvällen och förberedda allting. Men innan verkställandet så var det någonting som behövdes göras först. – Jag hade glömt att min fru sagt att vi skulle vaccinera oss. Så jag tänkte att då gör vi det först. Vi stod i en lång kö vid gamla mässområdet, en svintråkig regnig jävla vinterdag, då ringer det i min mobiltelefon. Då var det en av de kunderna som jag försökt få och de sa: Vi tror på er, så vi kör på det här.