Nordisk Sport & Fritidsmiljö 1
DENNA ARTIKEL PUBLICERAS I SAMARBETE MED WWW .IDR
OTTSFORSKNING.S Vad dåtidens anläggningar kan lära oss om: Planering för idrott och motion Sverige kryllar av äldre idrottsplatser, motionsslingor, friluftsområden och promenadstråk. Lyckade exempel från ett stort nationellt engagemang för fritidsplanering på 1960- och 70-talen. I dag tycks helhetstänkandet vara bortglömt. Vad kan de kreativa rekordåren lära oss? Av: Amalia Engström | Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) Vi lever i en tid när stadsutveckling ofta sker genom förtätning. Konkurrensen om mark är hård. I planeringen av städer och bostadsområden är det en utmaning att integrera frågor om fritid, rekreation och idrott. På Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har vi undersökt hur statliga myndigheter och kommuner tänkte och agerade under 1960- och 70-talen, och hur arvet därifrån kan vara till hjälp för dagens planering. REKORDÅREN – EN GULDÅLDER Under mitten på 1900-talet skedde en snabb urban utveckling i Sverige. Diskussioner om rekordårens byggande, och framför allt miljonprogrammets utmaningar, har gått varma sedan dess. Betydligt mindre uppmärksamhet har riktats mot de mångfacetterade landskap för fritid, rekreation och idrott som planerades under samma tid. Denna ”guldålder” för rekreationsplanering var resultatet av en mängd olika aktörers engagemang. Fortfarande är dessa landskap centrala för tillgången till allt från friluftsområden till idrotts- och lekplatser. För att teckna en bild av hur detta engagemang såg ut kan vi titta närmare på exempel från både statlig och kommunal nivå. STATLIG VISION OM IDROTT OCH MOTION År 1965 tillsattes en idrottsutredning om det statliga stödet till idrotten. Utredningen kom att bli känd under titeln Idrott åt alla. Tanken var att staten skulle stötta idrotten ekonomiskt för att på så vis väga upp för det moderna samhällets stillasittande livsstil. Utredningen definierar idrott som ”en skala av aktiviteter från motionsidrott och friluftsverksamhet till de yppersta prestationer inom elitidrotten”. Den slår också fast en ambition om rättvis och jämlik tillgång till idrott: ”Idrotten bör vara varje människas egendom och samhällsstödet till idrotten bör ges en sådan utformning att idrottsliga aktiviteter erbjuds människorna över ett så brett och differentierat fält som möjligt”. Idrott åt alla satte i mångt och mycket tonen för den offentliga debatten kring idrottens roll och nytta i samhället för lång tid framöver. 36 NORDISK SPORT & FRITIDSMILJÖ 1 2024 MYNDIGHETERNA GAV DETALJERADE RÅD År 1971 utkommer skriften Planering för friluftsliv (5), ett samarbete mellan Naturvårdsverket och dåvarande Statens institut för byggnadsforskning. Titeln till trots visar myndigheterna en ambition att hantera en vidd av aktiviteter inom samma planeringsram. I likhet med definitionerna i Idrott åt alla finns inget särskiljande mellan friluftsliv, idrott och spontanidrott. Eller för den delen aktiva transporter, som till exempel möjligheten att cykla till skolan. Även om myndigheterna inte ställde några krav på kommunerna lade skriften fram ett normbaserat tänkande, med målet att underlätta kommunernas planering. I bilder, diagram och kartor redogörs tydligt för olika aktiviteters ytbehov, men även principskisser för hur idrottsplatser, skolgårdar och lekplatser kan utformas. Skriften innehåller kostnadsberäkningar för investeringar och förslag på samutnyttjningar. Det handlar inte bara om avgränsade anläggningar. Även backar, öppna fält och grönstråk finns inkluderade och hur de kan användas för friluftsliv.