Nordens Tidning 1
väldigt mycket nordiskt. Människor kan för första
gången få tillgång till dessa filmer och tv-serier, en möjlighet som inte fanns förut. Positivt är också filmen om den storslagna Drottning Margareta, som har mottagits med femstjärniga recensioner och redan setts av över 300 000 biobesökare i Danmark. Folk har också valt att se filmen fler än en gång, berättar regissör Sieling. Tommy Gustafsson. men de blir också trötta på oss. I Danmark gillar vi svenskarnas styrka, svenskar är ansvarsfulla. Danskarna är mera flytande. Norrmännen är någonstans mitt emellan detta uttryckssätt. Tillsammans kan vi skapa ett större uttryck och fler möjligheter. Sammanhållningen och möjligheterna till trots, är nordisk film något som sällan distribueras mellan länder, och filmerna lockar endast i sällsynta fall storpublik. Tommy Gustafsson är professor i filmvetenskap på Linnéuniversitetet och har forskat i svensk och nordisk filmhistoria. – Nordisk film- och tv-fond har som ett av kraven för att få stöd, att filmen ska distribueras i minst två nordiska länder. Mellan 2011 och 2015 importerade Sverige nästan 300 nordiska filmer, men de visas oftast på Folkets Bio eller mindre konstfilmsbiografer med liten publik och försvinner i periferin. Det är sedan länge bevisat att film är ett utmärkt verktyg för att lära sig språk, ändå så är det delvis just språkfrågan som spelar in i bortfallet. Teoretiskt sett skulle vi kunna lära oss de nordiska språken och utveckla språkförståelsen genom att titta på nordisk film, men med tiden har för8 NORDENS TIDNING 4-21 ståelsen och den naturliga kopplingen tappats bort. – Det finns en föreställning om att människor inte vill se film på språk man inte behärskar. Till exempel danska filmen Druk (”En runda till” på svenska, reds anm), gjorde succé i Danmark med 800 000 visningar. I Sverige har filmen bara setts av ett par hundra tusen. Trots att den reser har den problem med att snappa upp publik, säger Tommy Gustafsson. Men filmerna textas ju till svenska i Sverige? – Förutom språket så handlar det också om att publiken går på bio för att de vill se sin favoritskådis, favoritregissör eller en film baserad på en bok de gillar, men numera upplevs historierna för lokala och som publik känner man inte igen skådespelare på det sätt man brukade göra. För 50-60 år sedan kände man till regissörer från andra nordiska länder. De här väggarna är högre idag. För att ändra på detta behöver nordisk film uppmärksammas mer i media. De behöver draghjälp för att komma in i distributionsnäten. Som en positiv utveckling nämner Gustafsson streamingtjänster som Netflix och HBO, som numera köper upp – JAG HOPPAS att jag underhåller publiken och att den historiska grunden ska lära dem något, att det finns ett budskap om fred och gemenskap som behövs i vår nutid. Jag hoppas också att jag gjort en film som kan tala till folk, inte ett museum. Drottning Margareta var en så storslagen kvinna, som lyckades skapa fred i stället för krig. Hon satte spår som är allt för lite beskrivna i historieböckerna idag. Från Sielings perspektiv mår den nordiska filmen bra, och hon betonar att de nordiska länderna är starka och stolta filmländer. Inspelningen av Drottning Margareta var en annorlunda upplevelse, som skedde i Prag mitt under nedstängningarna på grund av pandemin, vilket gjorde att produktionen inte kunde resa hem mellan inspelningarna. – Hela Kalmarunionen satt i en källare på ett hotell i Prag, drack gin och tonic och pratade om livets sårbarhet. De var både sams och osams, och det var en stor kärleksförklaring som pågick mellan skådespelarna. Midsommar firades nere i källaren och alla diskuterade de olika ländernas hantering av pandemin. Det var en levande upplevelse, minns Sieling. I Sverige kan filmen ses på bioduken från den 1 december. tips Tommy Gustafsson tipsar om nordiska filmer • Nyinspelningen av Utvandrarna, svensk film med norsk regissör • Världens värsta människa, Norge • Drottning Margareta, Danmark • Den första snön, Finland • I död och lust, Norge FOTO: PRIVAT