Nöjesnytt Helsingborg 1
växla mellan olika tillämpningar. Roligast är, nä
r jag tänker på processen med att öva in pjäser, de tillfällen då jag får repetera inför en allvarlig teaterpjäs. En massa alternativa sätt uppstår då och jag får uttrycka det. Det är jättekul. Om jag jämför det med att repetera parodier är det mycket svårare och stressigt, men inte alltid. Det är ju en stor utmaning att kunna vara rolig på beställning och kunna hitta tajmingen för det. Det är ett slit att få till det roliga i flödet. I din katalog finns det äventyrsfilmer. Vad är det farligast du gjort som skådis? - Jag kan inte säga att jag har gjort något farligt direkt, delger Boris. I tv-serien ”Bron” till exempel så hade jag två olika stuntmän. Därför slapp jag göra de farliga scenerna och det var tur för vid ett tillfälle kunde till och med gått riktigt illa. En kille skulle hoppa in för mig i min karaktär och klättra upp för en stupränna. Hade inte vår skyddsansvarige på plats valt att ihärdigt övertala honom att välja att använda skyddslina innan vi satte i gång och filma så hade klättraren varit död idag. Det farligaste jag har gjort är nog att spela taxichaufför i tv-serien ”Orka! Orka!” på SVT. Vid den inspelningen använde jag två olika biltyper, en manuell och en automatisk växlad bil. Det var väldigt nära att jag vid ett par tillfällen krockade. Det vimlar av regissörer inom kulturen. Vilken/ vilka inspirerar dig? - Alla regissörer som sätter det dramatiska verket i det första rummet och som erkänner skådespelarens medskapande roll i repetitionsprocessen, kommenterar Boris. De konstnärliga ledare som gör det vill jag arbeta med. Det är så jag känner. Några utvalda exempel på det är regissörerna Charlotte Sieling, Johannes Nyholm och Timur Makarevic. Men det finns självklart fler än dem. Världen är stor. TV-serier fångar många tittares intresse. Hur uppstod debuten och genombrottet för dig där? - Jag fick rollen som taxichauffören ”Goran” i den svenska televisions långkörare ”Orka! Orka!”, svarar Boris. Men när jag fick frågan om jag vill göra rollen så hade jag faktiskt inget körkort. Jag fick då fem veckor på mig att ta körkort. De ringde från SVT under tiden och frågade hur det gick. De flyttade fram mina inspelningsdagar eftersom jag skulle köra bil i varje scen. Det gick ju inte att spärra av inspelningsplatsen bara för att jag skulle ”låtsas köra taxi”. Casting-personalen glömde bara av att fråga mig om jag hade körkort när jag provadfilmade för rollen. Det kom när jag blivit erbjuden platsen. Jag är ju ärlig som person så när jag svarade nej i luren. Då blev det först en lång konstpaus och sedan beslutade de att jag måste ta körkort snabbt. Jag fick verkligen böna och be om en plats hos en körskola, för under mitt korta varsel fanns ju nästan inga platser kvar. Men idag jag är tacksam över att jag lyckades fixa ett kort på så pass kort tid för annars hade jag nog inte haft ett körkort idag. Teater täcker allt från den antika till den moderna scenen. Har pjäsen ”Hamlet” på Kronborgs slott fångat din nyfikenhet? - Absolut är det så, säger Boris. William Shakespeare är en av de absolut största anledningarna till att jag fortsätter med drama. Direkt efter scenskolan var jag väl lite desillusionerad fram till det att jag hamnade på en kurs London i två veckor på ”On the Voice and Shakespeare in Text”, som bygger på Roy Harts röstteknik, och med personer från hela Europa. Jag kom där till en djupare insikt om hur teater funkar för mig. Riktig konst utgår från det undermedvetna. Då är egot är i vägen för egot säger åt en att det vet bäst hur man ska agera. Då gör man samma sak hela tiden utan vidare utveckling. Du själv är verktyget för något som är större än dig själv och för mig är det till och med andligt. Annars gör aktören bara samma sak om och om igen för den tror att det är det rätta. Man måste våga vandra på de osäkra kanterna för att kunna lyckas och det innebär att kasta bort egot. Det kom jag till insikt om via kursen i pjäser från Shakespeare. Jag är väldigt sugen på att få tolka hans verk. Det hade varit helt fantastiskt att få göra det på slottet i Helsingör. Filmtyper och teater på scen kan se rätt olika ut. Tycker du mest om en viss form eller är du allätare i ditt yrke? - Jag är nog allätare, inflikar Boris. För mig är det roligt med variation. Jag ser inget nöje i att begränsa mig bara med en sak men det är lätt att hamna i en viss form för att det är så stereotypt med casting. Det handlar ju ofta om att det vilar en stram budget bakom produktionen. Producenter vill inte satsa på något annorlunda. De är rädda för att det inte ska funka. Det finns skådisar som bär dräkt och som syns i akterna utan att blotta ansiktet. Är det något som du provat på eller skulle vilja göra? - Jag har inte provat på det speciellt mycket, säger Boris. Det enda jag kan minnas är övningar i delämnet ”mask” från teaterhögskolan. Då testade vi på att agera med masker. Jag fick framföra monologen för ”Att vara eller inte vara.” från Hamlet och då med guldmask. Det var otroligt intressant och befriande. Man går bara in i det man ska göra utan att utseendet och mimik blir granskat utifrån. Texten kommer då till liv på ett spännande sätt. Den processen är berikande. Jag tror att det är utmärkt sätt att ta till när man genomför repetitioner. Sedan kan du ta bort masken under premiären för du har redan hittat känslan bakom masken. Om aktören lägger mycket fokus på hur dess yttre ser ut i kommunikation är det lätt att det låser sig. Åter igen, det är egot som är boven i dramat och som stjäl all uppmärksamhet. Jag tror att masken som ett hjälpmedel kan förhindra det. Den skapar bättre dramatik. Skådespeleriet får då en mer central roll i sammanhanget. Mer teatermask till folk tycker jag och då menar jag inte mask mot Covid-19, ler Boris. Ibland måste man söka sig till fakta eller speciella platser inför ett personporträtt. Hur skapar du din känsla när du går in i en roll? - Antingen så går man in i en roll eller så går rollen in i dig, berättar Boris. När allt är sagt och gjort så finns det ingen roll. Det enda som finns kvar är du och dina erfarenheter. Den kompetensen kommer att blomma ut om du har en bra text, som är skriven av en bra författare (som vet hur hen gör). Då behöver aktören inte uppfinna vad den ska skapa. Kan man replikerna sedan så är det bara att gå in och spela mot din motspelare. Åter igen så är det egot som skapar hinder för dig. I mitt sätt att jobba försöker jag att väcka det undermedvetna. I Finland används en teknik där man väljer en viss musik och bakgrund för att starta upp det undermedvetna. Det stimulerar mig. På teatern möter du publiken men på filmduken är det annorlunda. Vad ger de olika uttrycken dig? - Teatern ger det sköna publikmötet för mig. Det innebär att få vara helt i nuet och att fullständig få 16 | nojesnytthelsingborg.se