Nöjesnytt Växjö 1
Då kriget bröt ut i Sarajevo kom Irena Pozar som
ettåring med sin mamma och pappa till Växjö. Det var där hon fick sitt första jobb som journalist på Smålandsposten 2010 och hon har sedan dess både hunnit med att rekryteras från Nyheter24 till Expressen. Förra året utsågs den 25-åriga talangen av TCO till en av Sveriges i framtiden 99 mäktigaste personer och just nu är hon chefredaktör för Veckorevyn samt social media manager på Bonnier tidskrifter. ırena pozar Vad har du för relation till Växjö idag? – Min mamma och pappa bor fortfarande där, så det är klart att att jag har en ganska stark relation och jag är där några gånger per år. Framför allt hänger jag på Kafé de luxe! Växjö har ju betytt mycket för mig, det var ju där jag fick mitt första journalistjobb. Har du alltid vetat vad du vill göra? – Det har gått lite fram och tillbaka. Ett tag ville jag bli jurist. Jag såg filmen Almost Famous och då ville jag bli musikjournalist, men att recensera konserter var liksom inte det roligaste jag hade gjort. Sedan copywriter och cool och rik reklamtjej, så jag pluggade reklam och PR på Stockholms Universitet. Sedan tänkte jag att jag skulle jobba med mode, men i stället så hamnade jag på Nyheter24 som nyhetsredaktör eftersom deras chefredaktör såg hur mycket jag brann för samhällsfrågor. Och på den vägen är det. Är du lika målmedveten som du verkar? – Jag har inte varit supermålinriktad, utan har haft mycket tur och gått på magkänsla. Hade det inte varit för musik och mode hade jag inte varit journalist idag, men först förstod jag inte hur jag skulle kunna koppla ihop det med mitt politiska engagemang. Vilket är jättekonstigt så här i efterhand, för det är precis det jag gör nu. Ena dagen skriver jag om Trump, aborträtt eller våldtäkter och nästa dag om nagelband eller hur man lockar håret, och det känns verkligen rätt. Det känns som att många livstidsmagasin för unga kvinnor på senare tid har genomgått ett feministiskt uppvaknande. Hur stor del har du i Veckorevyns? – Det sattes en stark feministisk agenda redan när Linda Öhrn Lernström var chefredaktör och jag tror inte att jag hade börjat på Veckorevyn om det inte var något som man jobbade aktivt för. Däremot har jag prioriterat upp de frågorna väldigt mycket digitalt, för det var starkare i tidningen än på webben. Där har definitivt skett en stor utveckling. Vad satte du upp för mål när du blev chefredaktör? – Ett av de mål som jag satte upp var att jag ville att Veckorevyn skulle vara en sajt som är lika komplex som unga kvinnor är. Det ska inte finnas någon fin- eller fulkultur. Vi ska prata om massa olika ämnen och inte förminska kvinnliga egenskaper eller intressen. Förutom att du engagerar dig feministiskt, engagerar du dig även antirasistiskt och har fått ta emot hat och hot på nätet. Tappar du någonsin hoppet om mänskligheten? – Ja, jättemånga gånger. Man tänker, hur fan ska vi komma framåt när det finns så här många idioter i världen? Innan har jag sagt att det inte har påverkat mig, men jag släpper det nu, för det är ju klart att jag påverkas både på ett personligt plan och ett ideologiskt plan. Samtidigt så finns det jättemånga underbara människor där ute. När jag ser Veckorevyns läsare blir jag extremt hoppfull över framtiden, eftersom de är så övertygade om att feminismen är den enda vägen framåt. Länge leve systerskapet! – Ja, jag har till och med en systerskapet-tatuering! Jag skulle även vilja hälsa alla att skicka mer kärlek och backa folk som du ser blir utsatta för näthat. Självklart måste det finnas konkreta insatser också, men på ett personligt plan betyder det väldigt mycket att få stöd när man är utsatt. Och man får vara ledsen om någon kallar en dum i huvudet eller hora. Det är inte fult att ta åt sig. Du har nyligen stämt staten, för att den man som hotade dig på nätet blev friad i hovrätten. Vad tror du om utgången? – Det är klart att jag hoppas att Justitiekanslern kommer att lyssna på mig, men rent statistiskt har jag inte oddsen på min sida. Från början anmälde jag den här mannen, dels i hopp om att få rättvisa och dels för att sätta dit andra som honom. Han blev dömd i tingsrätten men friades i hovrätten. Så det som hände var att frikännandet av honom används i liknande fall och för att sätta domar. Det gör mig så fruktansvärt arg, så därför måste jag också fortsätta att ta det här så långt det går. Även om det också är en risk, så har jag i alla fall gjort allt jag kan. Det finns ett förslag om en ny lagstiftning kring olika brott på nätet, med fokuserat på hot och hat, och jag hoppas verkligen att den här typen av opinionsbildning kan snabba på beslutsprocessen. Om man blir utsatt för hot, hat eller sexistisk kommentarer på nätet, vad är det första man ska göra? – Det första man ska göra är att ta en printscreen där tid och datum syns. Det är jätteviktigt att polisanmäla, så att händelsen registrerats i brottsstatistiken. Om du inte orkar göra det själv, be en kompis, en förälder eller din arbetsgivare om hjälp. ■ TEXT: LINN STIGSSON STERN 16 | nöjesnytt