Nöjesnytt Växjö 1
För cirka tre år sedan flyttade Moa Henriksson fr
ån Växjö till Hollywood med drömmen om att göra musikkarriär. I mitten av februari släppte hon tillsammans med egna bandet Dead Heroine debut-EP:n Eleven och vägen till stjärnorna ligger utstakad. N är Nöjesnytt träffade Moa 2013 hade hon redan hunnit med att både plugga en tid på Musicians Institute, vara med i välrenommerade hårdrocksbandet Domenica och så smått börjat planera för sitt egna projekt The Voltage. Det blev inget med The Voltage, istället startade hon med den kanadensiske gitarristen Nate Gignac Dead Heroine, som redan börjat göra sig ett namn på klubbarna i Hollywood. –Dead Heroine är verkligen min "bebis", säger Moa. Det har varit en lång resa från att jag och Nate Gignac spelade in demos och frenetiskt fjäskade till oss studiotimmar, till att spela in i jättestudio i LA och att nu äntligen släppa Eleven internationellt, med releaseparty på ett fullproppat Viper Room. Skivan spelades in på en nollkronorsbudget, så det har verkligen varit blod, svett och tårar, men också en massa skratt och kärlek. Tillsammans med producenten Luke Gerard Webb, som tidigare arbetat med Billy Ray Cyrus, på australienska Idol och gjort filmmusik till Resident Evil, har bandet spelat in sin EP på olika platser i Los Angeles. Från legendariska studios som EastWest (där även bland andra Michael Jackson, Rihanna och Red Hot Chilipeppers har spelat in) och NRG (No Doubt, Linkin Park, Papa Roach) till Moas egen garderob och gitarristen Nates garage. Resultatet är en fräsch, frenetisk platta som hamnar precis rätt i linjen mellan personligt kompromisslöst och allmän22 | nöjesnytt giltigt lättillgängligt. Själva anger de aningen obskyra grupper som Norma Jean, Architechts och Tonight Alive som influenser, men vill man förenkla det kan man sortera in Dead Heroine någonstans mellan Hole och Paramore. I förgrunden återfinns Moas snyggt kaxiga röst och högst personliga – ibland nästan påträngande privata – texter, som i Brev Till Pappa, en käftsmäll både musikaliskt och textmässigt. –Brev Till Pappa är viktig för mig på många sätt, säger Moa. Det började som ett brev, som jag tänkte skicka till min pappa efter en liten incident.. Jag blev övertalad att inte skicka det till honom, vilket var frustrerande. Jag behövde få säga vissa saker till honom som jag aldrig fick sagt. Brevet låg kvar på min dator, på svenska. Jag var ledsen och arg på samma gång. En kompis till mig sa då åt mig att göra en låt av det. Så med brevet framför mig tog jag inspiration till att skriva en låt om det på engelska. Det var jobbigt att skriva om och jag uteslöt många delar av texten och gjorde om. Det kändes obekvämt att öppna sig så mycket. Brev Till Pappa la nog lite ribban for mitt nya sätt att skriva texter på, jag ville helt plötsligt säga nåt mer än bara "skål". Jag ville att folk skulle kunna relatera till mina texter. Ämnet är fortfarande känsligt för mig, även om det snart är två år sedan jag ens skrev den låten. Men det är ett viktigt ämne så jag gör det ändå och kanske är det lite terapi för mig. Med Eleven nu ute är Moa dock full av tillförsikt inför framtiden och för Dead Heroine. Med lite tur får vi även se henne på svenska scener inom kort. –Så här nära inpå releasen av Eleven känns det som att hela världen ligger framför ens fötter lite grann, hur klyschigt det än må låta. Vi planerar nu för fulla muggar för att sätta turnédatum runtom Kalifornien och vill så klart också jättegärna komma till Sverige och spela. Det är skitkul att se vilken respons man får hemifrån Jag har fått sånt stöd och sån support från Sverige vilket betyder jättemycket för mig. ■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: DANA OSWOOD/CRUELLA PHOTOGRAPHY