Nöjesnytt Jönköping 1
Nöjesnytt Jönköping PÅ KROGEN
Nöjesnytt Jönköping JÖNKÖPINGS BÄSTA 2012
Nöjesnytt Jönköping NÖJESNYTT MODE
Nöjesnytt Jönköping STUDENTLIV
Nöjesnytt Jönköping TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Jönköping NOTISER
Nöjesnytt Jönköping DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Jönköping RECENSIONER SIONERSKIVRECENSIO
NERRECENSIONRECENSIONERRECEN MUSE "The 2nd law" (Warner) På nätet: muse.mu nnnnn Muse goes dubstep?Albumtrailern lät påskina just detta. Jo, tjena! En låt, möjligen en och en halv. Nej, det här är det vanliga Muse med sin sedvanliga blandning av pop, metal, Queen-opera och udda infall. Allt presenterat med en rejäl dos av det bombastiska som nästan bara Muse kommer undan med. Jag har ständigt ställt mig frågan när det blir för mycket av just den blandningen. Frågan kan för Muse-fansen lugnt besvaras med: Nej, inte den här gången heller. Det finns en hel del fint godis placerat här och var. Melodierna håller som vanligt hög klass och jag gillar verkligen den bastanta och suggestiva basen och pådraget i mäktiga "Survival" och musikal/ dubstep/Beastie Boys-experimentet "The 2nd law - unsustainable". Men förvånansvärt många låtar känns rätt platta och det är verkligen inget bra betyg när det gäller Muse. INXS-tjafset "Panic station" är rent pinsam och "Save me" bara sövande. Men ändå skönt med artister som skapar sitt eget lilla universum som andra inte kan kopiera rakt av. Som vanligt är det kul att lyssna på Muse alla galna infall. SOFIA JUVEL KISS "Monster" (Universal) På nätet: www.kissonline.com nnnnn Piggaste låten på Kiss nya platta heter "Back to the stone age". Stjärnbarnet Paul Stanley har fyllt 60 och syftar troligen på den tid då bandet fortfarande kunde sätta skräck i tonårsföräldrar och Hem och skola-föreningar. Men det hjälper föga att Stanley och kompani har snott riffet från MC 5:s "Kick out the jams", låten – och skivan – känns betydligt mer som Viagra än vital rock'n'roll. Det råder ingen brist på allsångs-anpassade refränger, koskällor eller maffiga gitarrsolon, men varje enskild del av varje enskild låt är så uppumpad att helheten blir en trög, jämntjock gröt. Samtidigt måste man ge det till Kiss. Det är ganska stort att de orkar skapa ännu en anledning att få dra ut på vägarna och spela sina bra låtar. SOFIA JUVEL MUMFORD & SONS "Babel" (Island/Universal) På nätet: www.mumfordandsons.com nnnnn Mumford & Sons var med i tåget när folkrocken marscherade in i stan för några år sedan, även om det kanske var Fleet Foxes som gick längst fram med fanan. Hursomhelst, Londonkvartetten med Marcus Mumford i spetsen släppte helt utmärka debutalbumet "Sigh no more" och sålde miljoner ex bland annat tack vare låten "Tremble little lion man". Nu kommer andraskivan, och bandet gör det väldigt lätt för sig. Det som var befriande, lekande lätt banjopop på första, är exakt samma banjopop på andra. Därmed inte sagt att det inte är bra, för det är det, men det blir övermäktigt. Tolv låtar är på tok för mycket när man väljer att vare sig förnya sig eller variera sig mer och till slut sprutar banjoattackerna ur öronen på en. "Babel" räddas från en tvåa tack vare att detta ändå är ett oerhört kompetent band vars lägstanivå är hög, men också av strålande låtar, som titelspåret och nedtonade "Ghosts that we knew". SARA HALDERT MONEYBROTHER "This is where life is" (Hacka/Emi) På nätet: www.moneybrothermusic.com nnnnn Det är lite symptomatiskt att Moneybrother går tillbaka till Monster-tiden på nya plattan "This is where life is". Jag kommer tillbaka till det. Men först; har globetrottern Moneybrother gjort en världsmusikplatta? Nej, skulle inte tro det. Här finns inte tillstymmelse till Mano Chao-tendenser eller "Graceland"-infall. För att ha använt studior i Chicago, Los Angeles, Jamaica, Sydafrika, Nya Zeeland och Brasilien låter det här väldigt mycket som Moneybrother innan han blev Money-brother, det han framför allt gjorde under tiden med punkbandet Monster på 90-talet men utan samma punkenergi. Men definitivt mer Strummer än Springsteen. Inte så konstigt då att han valt att göra en nyinspelning av "God knows my name" från Monsters "Rockers delight"-skiva och lagt den allra sist på plattan. Tycker i alla fall att det är ett steg framåt. Bättre låtar än på förra plattan, inte lika mycket ballader och framför allt inte så spretigt. Valet att bara ha en producent med hela vägen har gjort sitt. Det blir lite för jämntjockt, med några spår som inte orkar stå ut i mängden, vilket gör att betyget trots allt inte blir bättre. HENRIK LARSSON NO DOUBT "Push and shove" (Interscope/Universal) På nätet: www.nodoubt.com nnnnn No Doubt! Finns de fortfarande? Ja, elva år efter senaste plattan kommer här en skiva som faktiskt inte är så dum. Gwen Stefani och hennes bandkompisar försökte på sin tid göra någon slags radiovänlig ska. När de nu återkommer är det mesta av den punkattityden från deras tidiga år bortskalad nästan helt. Det finns lite influenser jag antar är hämtade från MIA och ett spår med Major Lazer, men annars är det mest radiovänlig pop som finns kvar av konceptet. Det kan man beklaga, men det låter bättre än man skulle kunna tro. Det är nämligen riktigt imponerande bra radiovänlig pop och på låtar som "Looking hot" och "One more summer" visar bandet klass. Gwen Stefani verkar vara på riktigt gott humör. Det hade jag faktiskt inte vågat tro. MIKAEL FORSELL 90 | nöjesnytt