DT 1
Under 25 år har Kaah varit en av Sveriges mest hö
gaktade namn inom soul och funkig r&b. Nu är han aktuell med nya albumet med Färger och tidigare i höstas som husband i SVTklassikern På Spåret. Han berättar om albumet, med nyanser av elektronisk dansmusik som tar avstamp i hiphopkulturen och samplingstraditionen som formade hans tidiga karriär. Det finns få artister i Sverige som 25 år in i karriären fortfarande lyckas hålla sig kreddiga och nyskapande. Som inte medverkat i ”Så mycket bättre”, sluppit sjunga sommarvisor i ”Allsång på Skansen” och laga mat i tv. Kaah är en av dem. När han inte kände att universum kretsade kring musik tog han en paus, utbildade sig och tog ett jobb inom den osvängigaste bransch han kunde tänka sig. Redovisningsekonomen Peter ”Kaah” Alexandersson har sedan dess kunnat fortsätta leka med sina musikaliska influenser utan att behöva utgå från något annat än sig själv. Utan att bli världsfrånvänd, som han menar att många andra i hans generation blivit. Fem år sedan senaste plattan släpper han nu Färger, ett album som inleds med en 28 djungeltrumman.se P3 Soul-intervju från 1997 där 24-åriga Kaah förutspår en dyster framtid i förorten Rinkeby där han då bodde. ”Det är redan kaos. Tänk om tio år, om det fortsätter såhär…”, säger han ödesmättat om arbetslösheten bland andra generationens invandrare innan skränig jazzmusik tar över och sätter en svartvit filmkänsla. Han berättar att det först inte fanns en tanke med att rota fram de gamla intervjuerna men att en slump ledde honom till sekvensen. – För några år sen hade jag en idé om att ta reda på vem jag var för länge sen. Hur lät jag? Vem var jag? Vad tänkte jag på? Då kontaktade jag Mats Nileskär och fick loss några intervjuer med honom. Det var mest en kul idé. Då fanns det ingen tanke bakom, mer än att kanske sampla det i någon refräng. Sen lät jag det ligga tills jag såg en kommentar eller något där någon skrev ”det här sa Kaah redan då”, typ, som hade lyssnat på en av intervjuerna. Då lyssnade jag på det och kände bara ”det är klart det här ska vara med”. Sen vet jag inte hur mycket Kendrick Lamar-grejen spelade roll, säger han med referens till K.Dots To Pimp A Butterfly-spår Mortal Man från 2015, där rapparen samplade Mats Nileskärs intervju med Tupac Shakur och själv gick in i rollen som intervjuare. Sina tre år i Rinkeby - dit han flyttade som 22-åring från Norrköping - beskriver han som ”en perfekt tid”. Den dystra profetian till trots. Idag är det ett annat Rinkeby, precis som många andra platser i Sverige. Åtminstone delvis på grund av det Kaah varnade för redan 1997. – Vissa grejer fanns inte då, det säger ju alla. Det som är uppenbart är ju alla skjutningar. Det var om någon hade blåst någon på riktigt, då kunde det hända. Idag är det helt galet. Vi har tappat greppet om ganska många i en generation. Det är ju barn liksom! Det är så tragiskt. Att vi kan ignorera det i ett välfärdssamhälle, säger han med uppgiven röst och berättar om en vän som jobbar som ungdomsledare och tjänar betydligt mindre än han förtjänar. – Han borde tjäna 60 lök, vilket är småpengar i sammanhanget. Tänk vad det kostar samhället att inte satsa på saker! Det är det som stör mig. ”Det är för dyrt”, säger dom och fritidsgårdar läggs ner. Lägg pengar på det istället. Konsekvenserna är mycket dyrare. Du har en gång sagt att kärlek, hat och politik är känslor som driver dig i ditt skapande. Hur använder du musik som personlig funktion? – Ibland är det bara för att försvinna. Att få utlopp för känslor och det här inre som man nästan aldrig kommer i kontakt med i samhället idag när man bara stressar runt. Att bara få känna ”vem är jag?” och hitta det sköra i en själv. Det är