DT 1
en sak. Sen använder jag det också för att ventil
era ilska och frustration kring samhället. Just då kanske det inte blir något fantastiskt, men jag låter det gro för att sedan skapa något konstruktivt och säga något som utmanar på något sätt. Sen kan det bara vara att man är olyckligt kär och tycker synd om sig själv. Ibland är det skönt att få tycka synd om sig själv upphöjt till tio, under en kort period, haha. Jag ska villigt erkänna att jag inte lyssnat på alla dina låtar i din katalog… – Gör inte det! Haha, men spontant känns det som att du har en väldigt ”glad och varm” diskografi? Du har aldrig gjort ett mörkt album, även om du tar upp svåra saker. – Nej, så är det nog absolut. Det finns väl någon deppig låt, men det kanske räcker. Jag tror inte jag skulle palla det… och jag har nog gillat såna artister också. Om jag är deppig så kanske jag lyssnar på Sly Stone (Sly and the Family Stone, reds anm). ”Jag tycker synd om mig själv”, men det finns ändå något glatt i det. Han har något sånt, kan jag tycka. Han har varit väldigt inspirerande för mig. Du har också varit inspirerad av hiphop under hela din karriär och på albumets andra spår nämner du Jungle Brothers, De La Soul och Public Enemy. – Ja, men det har jag. Det går i perioder det där och jag har ju gjort det (rappat, reds anm) förut. Men absolut, jag ville ju bli rappare och det var allt jag lyssnade på. Det var mitt mål. djungeltrumman.se 29