Nordisk Infrastruktur 1
KOLLEKTIVTRAFIK Londons stora bussflotta står inf
ör stora utmaningar när den elektrifieras. derhållskostnader. El är i grunden billigare än fossila bränslen, samtidigt som elektriska fordonsflottor för med sig sofistikerade energihanteringsverktyg som möjliggör ytterligare besparingar. Eftersom ”elektrisk tankning” även kan anslutas till andra system, såsom telematik och ruttplaneringsverktyg, kan de vagnparksansvariga optimera tankningstid och elanvändning för att sänka kostnaderna. Laddning kan schemaläggas när elpriserna är låga och vagnparkerna kan införa taknivåer för att undvika dyra kostnader när efterfrågan på el är hög. Smart laddning blandar kostnadsoptimering med sinnesro och säkerställer att elektriska flottor alltid är laddade och redo vid behov - till lägsta möjliga kostnad. Enligt Alternative Fuels Data Centre, kräver elfordon vanligtvis också mindre underhåll än konventionella fordon, av flera olika anledningar. Batteriet, motorn och tillhörande elektronik fordrar lite eller inget regelbundet underhåll, det finns färre dyra vätskor att byta ut och fylla på, bromsarna slits avsevärt mindre på grund av regenerativ bromsning, samt elmotorn innehåller mycket färre rörliga delar än den konventionella fossilmotorn Minskat underhåll kan innebära att fordonet kan vara brukbart längre och att dess användbarhet ökar, vilket reducerar den totala ägandekostnaden. Detta är något som redan har bevisats av Shenzhen Bus Group, den största av Shenzhens tre bussbolag. Bolaget uppskattar att en elbuss kostar ungefär 98 000 dollar per år i total ägandekostnad, jämfört med 112 000 dollar för en dieselbuss. Elektrifiering kräver samarbete mellan politiker och privata företag Att genomföra en fullständig elektrifiering av bussar är dock ingen enkel process. Elbussar kräver stora mängder el och betydande investeringar i laddningsinfrastruktur. Städer måste vara beredda att investera i teknik som stödjer hållbara och rena transporter, samt se till att deras elnät kan möta den ökade efterfrågan. Politiker och privata affärsverksamheter måste arbeta tillsammans för att åstadkomma en elektrifiering av kollektivtrafiken. Ett exempel på ett sådant samarbete genomförs av Santa Clara Valley Transportation Authority (VTA). VTA har varit en pionjär inom elektrifiering av bussflottor i USA och har, med hjälp av ett fordons- och elnätsintegreringsbidrag på 3 miljoner dollar från California Energy Commission, samarbetat med flera organisationer inklusive Proterra, Kisensum, Energy Solutions, Prospect Silicon Valley. Genom att tidigt investera i energihanteringsfunktioner har deras vagnparkschefer kunnat schemalägga laddning under lågtrafik och undvika dyra efterfrågeavgifter, samt minska trycket på elnätet, varpå den totala kostnaden för elektrifiering har reducerats. Detta VTA-pilotprogram är ett tydligt exempel på hur övergången mot e-mobilitet blir alltmer oundviklig. I takt med att fler länder, städer och regioner elektrifierar sina bussflottor för att uppnå hållbarhetsmål, spara pengar och minska föroreningar, blir laddningsinfrastrukturer också allt tillgängligare för allmänheten. Miljontals nya förare exponeras för fördelarna med elbilar (inklusive besparade bränsle- och underhållskostnader) och elektrifieringshindrena blir allt färre och ihåligare. n André ten Bloemendal NORDISK INFRASTRUKTUR NR 4 2021 • 73