Årsskrift 1997 1
Årsskrift 1997 Sida 2
Årsskrift 1997 Sida 3
Årsskrift 1997 Sida 4
Årsskrift 1997 Sida 5
Årsskrift 1997 Sida 6
Årsskrift 1997 Sida 7
Årsskrift 1997 Sida 8
Årsskrift 1997 Sida 9 "1949 var jag inte med. Jag
hade ingen semester som jag kunde ta ut." Till Storbritannien kom Finn Sörvik första gången 1946. Han var inbjuden i en grupp med fyra spelare från Sverige, Danmark och Holland att spela i amatörmästerskapet och dessförinnan en tävling på Sunningdale. Det var Finns första bekantskap med de brittiska spelarna och han blev mycket imponerad. "Jag kände mig nedtryckt i kängorna. De var tre slag bättre per rond." Särskilt svårt var det på de snabba greenerna vid kusten. Amatörmästerskapet gick på våren när greenerna i Sverige knappt var öppna. "Det tog en vecka innan man över huvud taget visste vad man skulle göra. Man hade panik på greenerna. " "Jag fick stryk i första matchen mot en skotte. Jag spelade inte bra." Två möten med CyrilTOlley Året därpå spelade Sverige landskamp mot England på Tylösand. I singel mötte Finn veteranen Cyril Tolley, som vunnit amatörmästerskapet 1920 och 1929 och som 1930 förlorat en ldassisk match i fjärde omgången mot Bobby Jones på dennes väg mot Grand Slam. Tolley var känd för att slå långt. Han hade drivit artonde green i S:t Andrews med hickoryskaft och i Tylösand visade han att han fortfarande kunde ldippa till. På åttonde hålet nådde han in med en drive och en järntrea. Men det räckte inte. Finn vann med 4/3 och Sverige landskampen med 5-4. Nästa gång de två möttes var i amatörmäster- skapet på S:t Andrews 1950. Då stod Finn på toppen som golfspelare. I en landskamp före mästerskapet hade svenskarna spelat oavgjort mot Skottland. Finn vann över James Wilson, som var den ende skotten i Storbritanniens Walker Cup-lag. I mästerskapet började Finn med att vinna mot Bing Crosbys manager (även Bing åkte ut i första ronden). I andra ronden slog Finn "en avdankad engelsk marinofficer". I tredje ronden väntade Cyril Tolley. Matchen skulle starta klockan 12, men blev uppskjuten eftersom så många matcher gick till 19:e. Först en timme, sedan en timme till. Då var Finn frusen och hungrig. "Vi spelade ganska illa, både Tolley och jag. Han vann med 5/3. Tolley gick till semifinal och förlorade mot Joe Carr på nittonde. När Finn Sörvik kom hem från Skottland råkade han ut för det som en vanlig golftok har så svårt att förstå. Han hade visat att han kunde vinna över eller spela jämnt med världens bästa amatörer. Då tappade han intresset. "På Hovås nådde jag med drive och en halv nia.]ag hade i snitt tre-fyra under par. Det var bara fråga om hur många birdies jag skulle göra". "Det var inte roligt att spela mot dem som kom in med en ldackad drive och en ldackad spoon. Jag började tappa motivationen. Och detta tävlande - det var ju roligt, men samtidigt var det jobbigt, psykiskt påkostande." Finn spelade mindre och mindre. 1952 hade han lovat att ställa upp som kapten i landskampen mot Tysldand och tränade en del. Nere i Krefeld vann han både sin foursome och sin singel. Sedan var det slut. Finn gifte sig med Barbro 1954 och ägnade sig under de följande tolv åren mest åt familjen och arbetet på handelshuset Elof Hansson. Han tävlade en gång om året - i Elof Hansson-mästerskapet. Men 1966 var han tillbaka, fick starta om på handieap 8 med målet att halvera den siffran varje år. Det gick första året. Så småningom kom han ner till hcp 1. 1971 blev han distriktsmästare och klubbmästare i GGK. Den titeln tog han första gången 1939, det året ldubben ställde upp hela det svenska landslaget. 'Jag tog väl i ... " Nu är Finn Sörvik en äldre men mycket glad golfspelare som ldockan 8 på morgonen fem dagar i veckan "träffar sina vänner på första tee, spottar i nävarna och går ut och har roligt." Det var länge sedan han slutade tävla. Dock gör han en del undantag och när GGK:s "gubbar" förra året behövde hjälp i matchen mot de yngre juniorerna ställde Finn upp. "Han som jag spelade mot var lång och han kunde slå till bollen. Men han blev utdriven i alla fall. Det är Idart, jag tog väl i!" Det slutade med att Finn hade bästa resultatet av alla. Före prisutdelningen måste någon kila ner i shopen och byta storlek på den tröja som var första pris. Tävlingsledaren hade inte räknat med en fullvuxen vIllnare. 7
Årsskrift 1997 Sida 10
Årsskrift 1997 Sida 11
Årsskrift 1997 Sida 12
Årsskrift 1997 Sida 13
Årsskrift 1997 Sida 14
Årsskrift 1997 Sida 15
Årsskrift 1997 Sida 16
Årsskrift 1997 Sida 17
Årsskrift 1997 Sida 18
Årsskrift 1997 Sida 19
Årsskrift 1997 Sida 20
Årsskrift 1997 Sida 21
Årsskrift 1997 Sida 22
Årsskrift 1997 Sida 23
Årsskrift 1997 Sida 24
Årsskrift 1997 Sida 25
Årsskrift 1997 Sida 26
Årsskrift 1997 Sida 27
Årsskrift 1997 Sida 28
Årsskrift 1997 Sida 29
Årsskrift 1997 Sida 30
Årsskrift 1997 Sida 31
Årsskrift 1997 Sida 34
Årsskrift 1997 Sida 35
Årsskrift 1997 Sida 36