Kingsize 1
Krönika: Den nya populärmusiken Frankie Fouganthi
n Adam Tensta och Silvana Imam under manifestation i Kärrtorp 2013 Men musiken då? Av förklarliga skäl har mycket hänt, då de senaste två decennierna utgör ganska exakt hälften av genrens livstid i Sverige. Musiken har under den relativt korta tiden blivit bredare och modigare; lika delar popigare och råare i små men distinkta steg. Idag hörs rap inom EPA-dunk samtidigt som den kopplas till Sveriges ökande gängkriminalitet. Däremellan ryms balkongvisioner och gatuberättelser fyllda av både hopp och förtvivlan, men också kärleksförklaringar, sorg, skryt och politiska manifest. Eftersom hiphop till mångt och mycket handlar om att berätta sin egen sanning har vi fått ett brett spektrum av berättelser som sträcker sig från Luleå i norr till Malmö i söder. Alla med sina egna erfarenheter, berättelser och influenser. Från Zackes tonsäkra diskbänksrealism om småstadsliv kontra storstad till Jaqes fragmentariska och oefterhärmliga berättarteknik sanerad från trender och förväntningar. Den senare kapslade även in en träffsäker reflektion som tangerar en del av kritiken som genren fått i åratal: 16 KINGSIZE MAGAZINE | NR 6, 2024 ”Snackar money over bitches / Skäms när min boy spelar låten för sin syster / Hoppas att hon inte förstår vad det betyder / Det är nåt i attityden / Inte någonting vi tycker” I takt med att Sverige blivit mer och mer likt USA har också aspekter av musiken tenderat att gå i samma riktning, även om genrens låtskrivare ironiskt nog övergav just det engelska språket till förmån för modersmålet efter 90-talet. För när samhället blivit mer individualiserat, segregerat och kallt har kollektiva sorger kommit till ytan, allt som oftast genom svensk hiphop. När Sverige förvandlades från folkhem till ett rikemansparadis och främlingsfientliga krafter intog riksdagen var det landets mest bespottade grupp, Kartellen, som skulle överge gangsterrap för politisk kamp och bli en av de starkaste rösterna för de mest utsatta. 2013 släppte man bland annat låten ”Svarta duvor & vissna liljor” tillsammans med Timbuktu, som senare skulle få den sistnämnda att känna sig nödgad att visa upp sitt svenska pass under ett tal i riksdagen - ironiskt nog i samband med att han tilldelats ett pris för sin antirasistiska gärning. Ett år senare bytte Silvana Imam ut långklänning mot bomberjacka och förvandlade sin försiktiga och drömska poesi till politiskt sprängstoff ämnat att förinta xenofobi och homofobi. På vägen skulle hon förändra livet för tusentals. Samma år släppte Veronica Maggio låten ”Låtsas som det regnar”. Idag är Sverige ett annat. Ett land som åtminstone delvis beskrivs i Yasins hårresande ”Mitt Notre Dame”, där referensen talar sitt tydliga språk. Detta har för en del av genrens textförfattare lett till ett vägval mellan eskapism och nihilism där det sistnämnda kommit att bli mest populärt och uppmärksammat. Debatten om rätt och fel är ett ämne för en annan typ av bok, men klart är att dessa texter inte fabricerats för att skapa sensation. Det är snarare berättelserna som är sensationen, om än en mörk sådan. Och därför bör vi också lyssna. För även om det är en beskrivning som är naggad i kanterna är den lika sann idag: Vill du veta hur ett samhälle mår så ger hiphop oftast den mest träffande beskrivningen. Man behöver bara välja att lyssna. WWW.KINGSIZEMAG.SE