Ungdomsböcker 2016/2017 1
Batman. De eldade på fantasin och gjorde det möjl
igt att lämna vardagen en stund. De öppnade för andra världar där det goda vinner över det onda. – Jag läste bara om superhjältar, the good guy – man vill ju att ljuset alltid ska vinna. Numera är jag mer intresserad av superskurkarna, de misslyckas hela tiden men kommer alltid igen. De förlorar men vinner på det för det är så de tar sig fram och vidare i livet. – Det var nog genom serierna som jag lärde mig social kompetens och hur man bemöter människor. Kolla Stålmannen som ju är världens drygaste människa men han kastar sig ner genom luften för att hjälpa gamla damer över gatan. Sedan är jag dyslektiker, hälften bild, hälften text passar mig bättre. För mycket text gör mig trött och okoncentrerad. – Serierna fick mig att tänka att jag ska bli en bra son till min mamma, jag ska bli bra på språket, jag ska bli som Batman – den bästa människokännaren – genom att spana på folk. Ison minns att han också kunde ägna väldigt mycket tid åt att sitta och fundera över ord, vad de betyder och hur de låter när man säger dem. När han så småningom började i skolan och läraren sa ett ord som han inte förstod, upprepade han det många gånger för sig själv, vände och vred på det tills han förstod vad det betydde. – Orden blir som en karamell i munnen, man suger på dem och upprepar dem så många gånger att de så småningom integreras i språket. Man känner ordens valörer, hur de låter beroende på vem som talar, hur orden kan förändras med betoningar… Eftersom jag inte hade så mycket att göra kunde jag ibland sitta en hel dag och fundera över ett ord. När Ison började i skolan gav hans mamma honom en sak i uppgift. Hon bad honom att varje dag ta hem ett nytt ord från skolan till henne. ”Undra vilket nytt ord du har lärt dig idag, Ison?”, sa hon. – Hon var alltid mån om att jag skulle lära mig saker. Jag visste att hon förväntade sig något stort av mig och att ta hem ett ord som jag var tvungen att förklara för henne, kändes som min enda uppgift som var viktig. Det var som att få en present varje dag att få berätta för henne och se hur hon reagerade. Orden blev också något som Ison skulle bygga sin karriär på i musikens värld. Det avstampet togs i Bredäng, en förort söder om Stockholm där Ison och hans mamma till slut fick en lägenhet och ett eget tak över huvudet. Rap var perfekt. Det enda som behövdes var penna och papper, dessutom kunde man hålla på med det överallt. Men resan från fiffigt rimmade verser till att verkligen hitta sitt eget uttryck i rapen, tog lång tid. På den resan blev Fille hans kompanjon och är det fortfarande. Idag satsar Ison bland annat på att jobba fram en ny ung artist från Bredäng. – Jag coachar honom och försöker prata om mer än bara musiken. Vi pratar om livet, att röda mattan får vänta – man måste bli bra på sin konst först. Man ska 30 sikta mot stjärnorna och om man inte når ända fram är det ok för du är ändå bland stjärnorna. Vi inspirerar varandra. Det har gått trettio år sedan Ison och hans mamma landade på Arlanda. Idag är han en av dem som tar plats i stjärnparaden i Arlanda Hall of Fame. Han har gjort sin mamma stolt. Men Ison vill mer. – Jag drömmer om att namnet Ison ska nämnas i även andra sammanhang än musiken. Kanske kläder, parfymmärke, agentur… När man inte haft nåt vill man göra allt. CARSON-ISON MC KINLEY GLASGOW Född: 1980 i Queens, New York Flyttade med sin mamma till Sverige när han var sex år. Bosatt i Stockholmsförorten Bredäng. Ison Glasgow är en av medlemmarna i hiphopduon Ison & Fille. Han har varit verksam som artist sedan 1994. 2012 var han värd för Sommar i P1 på Sveriges Radio. Har också ett förflutet som programledare i radions Metropol. 2012 var han jurymedlem och coach i sångtävlingsprogrammet X Factor Sverige i TV4. 2014 kom boken När jag inte hade nåt (Brombergs) skriven tillsammans med Emil Arvidson. I den berättar han om sin uppväxt och sin resa från fattig och hemlös till framgångsrik och etablerad artist. 2015 deltog han tillsammans med Fille i TV-programmet Så mycket bättre. För låten ”Länge leve vi” blev han också nominerad till en Grammis – årets textförfattare