Nöjesnytt Jönköping 1
SIONERDVD/BLU-RAYRECENSIONERRECENSIONRECENSION GO
NE GIRL Regi: David Fincher Medverkande: Rosamund Pike, Ben Affleck nnnnn David Fincher är tillbaka med en ny film och denna gång är det ytterligare en deckare, Gone Girl baserad på en roman med samma namn. Historien handlar om Nick och Amy Dunne. På deras femte bröllopsdag försvinner Amy spårlöst. Polisen har väldigt lite ledtrådar och Nick försöker vara hjälpsam i utredningen, men snart börjar historierna gå isär. Romanen Gone Girl har tydliga element från Finchers tidigare filmer så det kanske inte är så konstigt att han drogs till boken. Samtidigt målar den upp en komplicerad bild av äktenskap och vad som händer när människor utsätts för stor press. Filmmässigt är det svårt att klaga på något, Gone Girl är perfektion ut i fingerspetsarna. Men det räcker inte för mig, jag vill ha lite mer själ i filmen, det blir lite för mycket distans till materialet och lite för lite koppling till karaktärerna. Gone Girl är en intressant och bra film, men det är också en film utan själ där avsaknaden av empati för huvudpersonerna och den sista tredjedelen drar ner betyget. Fincher hade kunnat göra så mycket mer här och jag känner att det är en missad chans. Men boken kanske hade passat bättre som miniserie än att klämma in femhundra sidor på 149 minuter. BOYHOOD Regi: Richard Linklater Medverkande: Ellar Coltrane, Patricia Arquette nnnnn Boyhood är en film inspelad tidvis över tolv år där vi får se en familj formas, brytas sönder för att sedan återskapas i nya konstellationer. I Richard Linklaters Oscarsbelönade film växer två barn upp framför ögonen på oss tittare och upplevelsen blir både magisk och gripande. Filmens styrka ligger inte på det visuella planet utan snarare i kärnan av berättelsen om en familj som är i ständig rörelse. Utöver detta gör samtliga involverade skådespelare starka insatser som gör att vi tittare tror på filmens karaktärer och deras relationer. Trots att det är Patricia Arquette som har fått en Oscarsstatyett för sin roll i filmen vill jag ge de båda barnskådespelarna välförtjänta utropstecken. Det är tydligt att barn som får chansen att vara skådespelare varje år under sin uppväxt utvecklas med tiden och likaså relationerna dem emellan. Richard Linklater har skapat en film som kommer att bli ihågkommen länge, en film som visar vilket fantastiskt redskap film är till att förmedla historier. FREDRIK MALMQUIST FURY Regi: David Ayer Medverkande: Brad Pitt, Shia LaBeouf, mfl nnnnn En gammaldags krigsfilm om några amerikanska soldater som under andra världskrigets slutskede kämpar på i en stridsvagn för att få tyskarna att slutligen kapitulera. I huvudrollen ser vi Brad Pitt. Enkelheten och anspråkslösheten i att göra en väldigt rak krigsfilm utan några krusiduller eller ambitioner om att gör något annat än en genrefilm, tilltalade mig inledningsvis. Att se något som känns 40-tal med uppdaterade effekter, ordentligt med lera, bisterhet och väl beprövade stereotyper är under större delen av filmen ganska trevligt. Tyvärr briserar enkelheten i extremt trötta klichéer och löjliga hjältefantasier under de sista 30 minuterna, där det bara känns grabbigt och all förankring i något slags verkligen effektivt sopas undan. När slutet sviker så kraftigt sänker det inte bara helhetsintrycket utan jag börjar även irritera mig på småsaker som jag annars hade kunnat ha överseende med. ERIK NYSTRÖM ANNABELLE Regi: John R. Leonetti Medverkande: Annabelle Wallis, Ward Horton, mfl nnnnn Den läskiga dockan från The Conjuring får en egen film där vi får ta del av historien om hur den kom att bli så ondskefull och farlig. Ett ungt par blir utsatta för ett angrepp från en ockult sekt, något som mynnar ut i att dockan Annabelle blir besatt. Den verkar sedan vara ute efter parets nyfödda son. Jag hade väldigt låga förväntningar på Annabelle och lyckas därför bli lite positivt överraskad, trots att det verkligen inte är något bra film. Fotot är trevligt, att den utspelas på 60-talet känns som ett grepp man inte ser så ofta och skådespelarna gör oväntat bra ifrån sig. En del skrämselscener fungerar dessutom riktigt fint. Tyvärr blir det rörigt när man valt att stoppa in lite för många olika spöken och designen på dockan är parodiskt överdriven för att se otäck ut. Som en liten parentes till betydligt bättre The Conjuring fyller den sin funktion, men kommer nog att glömmas bort väldigt snabbt. ERIK NYSTRÖM FLER OCH MER UTFÖRLIGA RECENSIONER HITTAR DU PÅ WWW.FILMFENIX.SE 80 | nöjesnytt PÄR WIRDFORS