Stenkoll 1
V 16 krossordet 109 alet av plats för en ny täkt
är givetvis oerhört viktigt. För att kunna göra valet så bra som möjligt måste täktägaren känna till var berggrunden är och hur den ser ut. Även i en existerande täkt kan det vara viktigt för den fortsatta produktionen att veta hur berget ser ut runt de områden som är bearbetade. – Geofysiska mätmetoder är ett bra men underutnyttjat hjälpmedel för detta, säger Per-Erik Olsson, sektionschef för geofysik på ÅF Infrastruktur. Geofysiska mätmetoder kan till exempel göra det lättare att se var berget finns, var det går sprickor i berget och var grov- och finmaterialet finns. På så sätt kan täktägaren redan från början orientera täkten på ett bra sätt och optimera produktionen och minska risken för misslyckade sprängsalvor. spänningen i marken Det finns flera geofysiska mätmetoder som kan vara till nytta för täktägare. Varje metod har sin styrka och sin svaghet. Per-Erik Olsson rekommenderar gärna så kallade resistivitetsmätningar, som han tycker är en metod som ofta ger en väldigt bra bild av berget. Vid resistivitetsmätningar leder man ner en konstant ström i marken mellan två elektroder och mäter sedan spänningen mellan två andra elektroder. Beroende på det material som finns i marken varierar den uppmätta spänningen, eftersom materialet har olika resistivitet, det vill säga motstånd. Olika material släpper helt enkelt olika lätt igenom strömmen. – Man kan i princip säga att man sätter ner ett antal stålspett i marken och kopplar utrustningen till dem. Metoden upptäcktes för 100 år sedan och då använde man just fyra spett – två som leder ner strömmen i marken och två som mäter spänningen. – Ända till för 20 år sedan använde man fyra spett. Men de senaste femton åren har tekniken utvecklats väldigt mycket. Idag använder vi 80 stålspett och datoriserad utrustning. Det gör att metoden idag har mycket bredare användningsområden. Tusen mäTpunkTer Med hjälp av den datoriserade utrustningen går det att snabbt mäta spänningen mellan olika par av elektroder eller spett. – Det betyder att vi kan få tusen mätpunkter på en timme. Genom att mäta mellan elektroder som finns olika långt ifrån varandra går det att få en bild på olika djup. – Om det är en meter mellan elektroderna mäter man väldigt ytligt. Men om det är 1 500 meter mellan dem mäter man ner till 300 meters djup. Den traditionella metoden idag för att ta reda på var överytan på berget finns, är att borra. Den ger färre mätpunkter per timme och bara information om just den plats man borrar på. – Om jag kommer med en borrvagn och gör åtta borrningar får jag åtta punkter på en dag. Med en resistivitetsmätning får jag en kontinuerlig kurva