NG Gbg 1
”JAG HADE HITTAT BÖRJE I MIG SJÄLV” Jag förstår a
tt du blir frustrerad om du upplever det som att folk tror att du inte åstadkommit någonting på egen hand. Det är klart att du måste göra jobbet själv när du väl är på plats. – Ja, det måste jag. Jag har jobbat i tio år nu. Hade det varit nepotism som gör att man blir Hollywoodstjärna hade jag redan varit det. Jag har åkt till Los Angeles nästan varje år, men jag har aldrig fått de stora jobben där borta. Var du coolast i skolan när du växte upp? – Nej, för fan. Jag var största tönten. Jag var ju emo. Men på tal om nepotism hade jag nog blivit mobbad lite hårdare om jag inte kom från en familj som folk känner till. Jag kom undan ganska snällt. Så jag har nog haft mer nytta av det utanför scenen. Det blir en statusgrej. Men det tycker jag bara är löjligt. Var det konstigt att förhålla sig till som tonåring? – Folk brydde sig inte så mycket i den åldern. Men jag minns uppropet första dagen i gymnasiet. Det slutade lite dramatiskt med mina vänner i högstadiet, så jag tyckte att det skulle bli så kul att börja på ny kula. Läraren ropade upp en efter en. Till slut sa hon ”Valter Skarsgård?”. Då vände sig hela aulan mot mig. Det var den nya kulan. Men jag var verkligen inte populär. Jag var en nörd som spelade datorspel och klädde ut mig till animekaraktärer. Var det svårt att avgöra varför folk ville bli kompis med dig? – Alltid. Det är det fortfarande. Jag är väldigt försiktigt. Om jag träffar någon för första gången och den tar upp min bror under de första tio minuterna… Jag kommer vara jättetrevlig. Men dörren är stängd för alltid. – Första gången jag träffade en av mina bästa polare trodde han att Micke Nyqvist var min farsa. Han berättade sen att han hade tänkt beklaga sorgen, för det var precis när Micke Nyqvist hade gått bort. Han hade ingen aning om vilken familj jag kom från. Så jag fattade att det inte var en grej för honom. Han trodde ju i och för sig att din farsa var en annan kändis. – Haha, ja jo. Det tog i alla fall flera år innan jag vågade lita på att min bästa kompis i gymnasiet var vän med mig för min skull. Man blir otroligt paranoid. Det 20 NÖJESGUIDEN | NR 10, 2023 finns ingen gräns för hur mycket tid och arbete folk kan lägga ner för att söka status. Nu vill jag säga att jag tycker att status är en påhittad grej och att jag verkligen inte tycker att jag är coolare än någon annan. Men vissa dras till kändisskap. Därför är jag försiktig. Då kan vi tipsa läsarna som vill bli vän med dig om att ta det lite försiktigt med att nämna familjen i början. – Hahaha, exakt. I Kungen och jag som finns på SVT nu påstår kungen att han aldrig har funderat på hur det skulle vara att inte vara kung. Har du funderat på hur det skulle vara att inte vara Valter Skarsgård? – Innan jag började skådespela ville jag bli musiker. Jag var ju som sagt emo. Jag spelade elgitarr och hade ett band med mina polare. Men det skulle aldrig funka. Vi var helt värdelösa. Vilka är de vanligaste fördomarna du stöter på om dig själv? – Jag får ofta höra att jag är mindre dryg än vad de trodde att jag skulle vara. Men varför skulle jag vara dryg? Jag tycker att jag är en ganska snäll kille. Men det finns ju många som bara är schyssta mot folk de tror att de kan få något av. Det märker man på inspelningar. Vissa är bara trevliga mot regissörer och producenter, aldrig mot en produktionsassistent. Men fan, jag åker ju runt med de människorna i bilen hela tiden. Jag tillbringar mer tid med dem än producenterna. Varför skulle jag vara trevligare mot producenterna än de jag hänger med? Jag har varit med om att folk är skittrevliga mot mina polare när jag är med, men när de är själva låtsas de inte känna igen dem. Så förväntar sig folk att jag ska vara också. Men ser jag någon jag känner kommer jag gå fram och hälsa. Du har hunnit med att göra åtta Beckfilmer nu. Hur ser framtiden ut där? – Bra, hoppas jag. Vi får se. Jag vet inte vad som är sagt. Men jag tror att planen är att fortsätta. Man kan ju tänka sig att produktionsbolagets dröm nu när de håller på att fasa ut Peter Haber är att göra 50 filmer till med dig som den nye Beck. Är det något du skulle vara intresserad av? – Jag skulle kanske inte skriva på ett 27-årskontrakt här och nu. Men jag tycker det är skitkul att göra Beck. Just nu ser jag ingen anledning att inte fortsätta. Men hur ser det ut om tio år? Jag vet inte ens om jag bor i Stockholm då. Jag tar det fyra filmer i taget. Många av de äldre Beck-skådespelarna har fått skit av andra skådespelare för att de gör den typen av film. Är det så för din generation också? – Nej. Att någonting skulle vara för brett eller kommersiellt är inte en grej längre. Nu vill väl alla vara med i Young Royals? För Peters generation ansågs det nog finare att göra teater. Men det finns inte många skådespelare i min generation som skulle tacka nej till att vara med i en Marvel-film. Jag har aldrig varit med om att någon sett ner på det. När jag hade som mest bakisångest i somras såg jag tre Beck-filmer om dagen. – Fan vad mysigt. Det finns en trygghet i att det finns kvar. Det kommer kännas konstigt när Beck lägger ner. Det får ni inte. – Jag kan inte säga hur många filmer till det blir eller hur mycket som är planerat. Men min känsla är att de inte vill sluta. Jag ska försöka göra så många som möjligt så du har något att titta på. Om man googlar dig så är ”flickvän” det första förslaget man får. Har du flickvän eller har du singelbrallan på? – Haha, kul att det är det första förslaget. Nej, jag har inte flickvän. Trivs du med det? – Ja, just nu. Jag har förstått att du lirar en del tv-spel. Vilka spel är det som gäller? – Oh, många spel. Den här frågan skulle kunna ta hela kvällen att svara på. Kortfattat spelar jag tyvärr väldigt mycket League of Legends, det är det värsta som någonsin har hänt mig. Om någon som läser det här funderar på att spela det, gör inte det. Det är inte värt det. Varför inte? – Det är knark. Du kan inte sluta spela, men du mår inte bra av att fortsätta. Du blir lättad om du vinner, men du blir förstörd om du förlorar. Jag har fler polare som nyligen börjat spela. De frågar mig varför jag sa åt dem att börja. Men jag sa aldrig att de skulle börja. Jag sa åt dem att inte börja. Sen började de i alla fall. Och nu är de fast. Nu är det för sent. Då kan vi lika gärna spela tillsammans. Jag var inne och kikade på din Twitch i går. Du har streamat 21 timmar den här veckan. Hur mycket spelas det egentligen? – Just nu spelar jag ett piratspel som heter Sea of Thieves. Det är lika beroendeframkallande, men mycket härligare. När man börjar spela samlar man på sig resurser till sitt skepp. De försvinner när du loggar ut. När du kör vill du köra ganska länge. I måndags blev det åtta timmar. Dagen efter hade jag inte tänkt köra alls lika länge, men det blev åtta timmar igen. Jag har några kul sociala grejer jag ska göra i helgen, men nu sitter jag och funderar på om jag kan avboka dem så att jag kan spela lite. Jag tycker det är intressant att du utövar din hobby framför publik. Får du inte nog av rampljuset? – Man är väl narcissist. Nej, men det är det sociala jag tycker är kul. Det är inte lika roligt att spela själv. Gör jag något fett då är det bara jag som ser det. Det är roligare att dela upplevelsen med någon. Jag börjar bli så jävla beroende av konstant stimulans. Ibland tittar jag på en tv-serie samtidigt som jag spelar. Men det går inte med alla spel, för vissa kräver att man hör ljudet. Då är det en ganska skön grej att streama. Sitter man och är död 20 sekunder i spelet har man en chatt att prata med. Då har man något att göra istället för att bara sitta och titta. Det där kan vara adhd. – Jag vet. Men jag har ingen diagnos. Hur ser framtiden ut? – Jag vet inte. Det beror på hur det går för serien. Nu är det mest fokus på Börje-premiären. Sen blir det väl förhoppningsvis mer Beck. Det är det som är grejen med den här branschen. Jag kanske får svar i eftermiddag om att jag har ett jobb i övermorgon, eller så får jag aldrig mer ett jobb i hela mitt liv. Däremellan försöker man behålla sin sinnesro. Sea of Thieves kanske är min framtid. Börje har premiär den 19 november på Viaplay.