NG Gbg 1
ELLEN SUNDBERG – VITA GÄSS HENNES SENASTE ALBUMSL
ÄPP var Ett bloss för Bodil Malmsten, en hyllning till poeten och textförfattaren, där Ellen Sundberg tonsatte dennes verk. Och innan dess gjorde hon succé med sina Kjell Höglund-tolkningar på plattan Du sålde min biljett. Men från detta, och att tidigare bara ha släppt egen musik på engelska, har Ellen Sundberg nu klivit ut ur sin trygghetszon och skrivit sitt första album på svenska. VITA GÄSS ÄR en skildring av och, som Ellen själv beskriver det, ”ljudet av Jämtland”. Musikaliskt är albumet, både titelspår och platta som helhet, en mjuk och varm omfamning där Ellens egna ord, som utlovat, får ta stor plats. Det är stämningsfullt, trösterikt och väl utformat. Det är dessutom uppfriskande att istället för uttjatade Stockholms- och storstadsskildringar som ofta figurerar i populärmusiken här istället få se och höra övriga Sverige. MUSIKALISKT TRAMPAR ELLEN Sundberg runt i softrock- och singer/songwriterträsket, där en organisk ljudbild är i fokus vid sidan av hennes ljuva, sköra sång. Till sin hjälp har hon kompbandet Malmfältens Rockklubb som till vardags utgör NICOLE SABOUNÉ – KISMET MELANKOLISKA PIANOTONER ÖVER brusande havsvågor bygger långsamt upp till ett gåshudsframkallande klimax. Från första tonen är man fast och förstår att man snart ska få vara med om en speciell musikupplevelse. Nicole Sabouné välkomnar oss till Kismet och därmed hennes fjärde album. 32-ÅRINGEN FRÅN Sölvesborg mixtrar genrer som postpunk, indierock och new wave och skapar en ljudbild som känns lika rå och mörk som varm och kärleksfull. Idén bakom Kismet är att albumet skulle kunna vara ett soundtrack till en Sofia Coppola-film. Det förklarar den närmre cinematiska känsla som det innehar. I varje låt finns en tyngd och man sveps med i den dynamiska produktionen. Albumets första halva är starkast men det hela knyts ihop av en tydlig melodisk tråd som går genom plattans nio spår. Produktionen är hissnande vacker, och på låtar som Stop Loving Me och Floored är ståpälsen ett faktum. SABOUNÉ FÖRKLARAR ATT likt Coppolas filmer ville hon att albumet skulle kännas ”storslaget men skört” och passa in i lyssnarens vardagliga liv. Och detta gör hon med bravur. Om det inte är produktionen, så lär sångerskans briljanta sånginsats eller vassa texter fånga lyssnaren. Det är med mycket hjärta och själ som hon sjunger ut om en kärlekshis60 NÖJESGUIDEN | NR 10, 2023 toria på albumet. Just kärlek är ett tema hon annars avstått från under åren. Möjligtvis är avståndet det vinnande konceptet och därför hennes berättande nu känns så genuint och klockrent. Det passar henne verkligen som handen i handsken. EPILOGUE FÅR LIKT en omsvepande melodisk virvelvind knyta ihop albumet. I bakgrunden hörs Sabouné tacka lyssnarna för att ha tagit sig tiden till att lyssna på albumet. Det är ett fint ögonblick fast egentligen borde det vara vi som tackar henne för att potentiellt ha levererat höstens mest självklara soundtrack. HUGO GÖTHBERG artisten Johan Airijokis band och som Ellen tidigare samarbetat med. ATT HEMTRAKTERNA ÄR det som framhävs hörs tydligt, inte bara i Somna till fjälls, men också ”under himlen, under träden” i Inlandsvägen norrut, och med midnattssolen i ögonen i Jag cyklade hem. Hon förmedlar det enkla i att se det som finns omkring en. Men albumet är inte bara en miljöbeskrivning. Ellen reflekterar också över de drömmar som kommer och de som glöms bort i Alla ord och kartlägger när det känns som att allt går åt helvete i Spindelnät. HELA ALBUMET ÄR en reflektion av livet i stort, enkla vardagsobservationer och vem man egentligen är. Man får en varm, vemodig känsla av att lyssna på Vita gäss som släpps i precis rätt tid, för så här låter en svensk sensommar som övergår i höst. LOUISE NYLANDER