Kingsize 1
Fan vad jag grät. För helt plötsligt står man där
och uppfyller sin dröm. Vi har gjort musik tillsammans i 18 år, vi har gjort en låt om honom som alla älskar och han är inte där. Så jag ska väl göra en Joel Hjälte Foundation någon dag. – Han kommer hata att läsa det här, tillägger han med ett uppgivet skratt och trycker på play. Jag försöker göra musik för dom som fortfarande har hjärta. Simon Superti är en person med ett stort hjärta. Han slår en som passionerad och lojal, den typen av person som skulle göra i princip vad som helst för personerna han bryr sig om. Och han bryr sig verkligen om musiken. Genom intervjun så noterar jag att varje gång han pratar om en händelse eller person som betyder mycket, så kysser han en klackring på sin högra hand. Och det blir en del kyssar under tiden vi pratar. För egentligen allt han gjort det senaste året har handlat om känslor. En majoritet av låtarna har han inte skrivit ner, utan skapat styckvis på känsla i studion. Fyra rader i taget. En topline i taget. En refräng i taget. – Hela den här skivan är ett känsligt ämne. Den första skivan jag gjorde var så klart mycket känslor, men det här är något helt annat. Låtarna har kommit ur diskussioner och det var mycket blod, svett och tårar. Eftersom jag inte har skrivit mycket av det här så känns det varje gång. Jag är skitglad för att jag har hittat den grejen men det blir mycket jobbigare än att vara producent, haha. Jag börjar få en ny förståelse för artisten, igen. Jag är ju artist från början men jag har blivit påmind om hur jobbigt det är att gå igenom allt. Jag är helt drained av den här skivan. Jag har gjort 60-70 låtar bara till mig själv. För de som inte känner till Simon Supertis historia så började den i Salabacke i Uppsala. Där gjorde han sig ett namn som rapparen Simon Sez SB innan ett fängelsestraff motiverade honom att flytta till Stockholm och satsa helhjärtat på musiken. Han började producera musik åt både sig själv och andra, vilket så småningom skulle utgöra ett stort bidrag till västerortsvågen av förortsrap under andra halvan av 10-talet, med artister som Z.E och Adel i spetsen. Hans första soloalbum kom först 2018 och två år senare vann han en Grammis för Årets producent 2020. Priset skulle betyda mycket för hans karriär. Förmodligen har det varit en bidragande faktor till att han lyckats samla en så imponerande skara musiker till ”Hemlisar”. Den hemlighetsfulle Daniel Ledinsky, som bland annat signade Thomas Rusiak och släppte Sveriges kanske första kommersiellt framgångsrika rapsingel på svenska, Petters ”Vinden Har Vänt”, har spelat en stor del. Jocke Åhlund är utöver Teddybears STHLM med i band som Caesars och Les Big Byrd och vann nyligen pris på American Music Awards tillsammans med svenska rockbandet Ghost. Lägg därtill en tastemaker i form av Joel Kinnaman. Och så Jocke Berg förstås. Kent-sångaren gjorde tidigare i år debut som soloartist efter 26 år som frontman i ett av Sveriges största band. Här hörs han på refrängen i låten ”Oslo” - en refräng som mycket väl hade kunnat vara en höjdpunkt från ”Vapen & Ammunition”. Vid sidan av den hörs Simon Superti sjunga direkt och okonstlat om hur han träffade sitt ex i just Oslo. Ett förhållande som tog slut kring årsskiftet. – Jag hade dragit mig fett länge för att säga något om mitt förhållande i och med att folk kanske vet vem hon är också. Jag vill inte på något sätt kasta skit på henne eller vårt förhållande, men det ju är jag som är kreativ. Jag släpper ut vad jag känner. När jag kom till raden om att balansera känslor på sin spets, då fanns det ingen återvändo. Jag var tvungen att göra låten. Det är en uppbrottslåt, men det känns också som en hyllning till ert förhållande. Ett inkapslande av det fina och ett konstaterande att det inte funkade. – Tack för att du säger det. Och det var dit jag ville ta det. Vi var tillsammans ett tag och det här är första gången jag yttrar mig om det. Och jag ville inte snacka skit om det. Det var väl ett avslut för mig, om inte annat. Vi återkommer till känslor. Känslorna efter ett förhållande som sakta men säkert brunnit ut, känslorna efter att ha levt med en tyngd på sina axlar under flera år. Men det var också menat att komma ut i musiken, vilket framgår när Simon berättar om sin vision med musiken. – När jag satt inne var det såklart många hårda människor där, men dom lyssnade inte på gangsterrap. Inte dom vuxna, som suttit i tio år. Dom lyssnade på Amanda Jensen för att det fanns på bokbussen. Jag lyssnade på Veronica Maggio och Kent därinne. Och jag insåg nu när jag lyssnade på mina gamla låtar, för jag jobbar också på ”Prodotto 2”, att min vision med musiken är att jag vill få vuxna män att gråta. Jag försöker göra musik för dom som fortfarande har hjärta. Dom som är vampyrer och helt ute och cyklar, dom kommer ändå inte ta till sig det för det finns inte i deras känslospann. Jag vill beröra dom som kanske är värst, men som fortfarande har hjärta kvar. Från den vinkeln gjorde jag ”Såna som oss”, där jag som ”tuff man” pratar om känslor och att vara extra känslig. Det är vad jag vill få igenom med den här plattan. Simon berättar, något överraskande, att han kallar studion för ”The Jedi Basecamp”, då det är här han utkämpar sin strid mot mörkret. Precis som Jedi-riddarna i ”Star Wars”. – Det är den återkommande grejen för mig… Jag försöker attrahera alla dom tuffaste och hårdaste människorna som kan stå upp för alla gullisar som vi egentligen är. Du vet, alla som har blivit formade av sin omgivning eller behövt vara någon utåt, behövt vara hård och kanske till och med skadat folk. I don’t judge, men så länge dom har hjärta så vill jag kommunicera med dom. Det är dom som i sin tur kommer in i ett rum och shut shit down, mot dom här andra. Dom kalla. Det är vi mot dom, det är så jag ser det. Och som alltid tänker han stort. För musiken för Simon handlar om att bidra med en pusselbit till historien, snarare än att lägga många små pussel. – Det här är min ”Reasonable Doubt”. Det här är min ”Illmatic”. Det här är startskottet för så många olika grejer, säger han entusiastiskt. – Jag nämner ofta ord som ”hiphophistoria” och det kanske låter som att jag har hybris, men det är ju det vi gör! Det jag vill skapa är pieces av det. Det var därför det var viktigt med ”Getterna”, det var därför det var fett viktigt med ”Pusher” (albumserien tillsammans med Dani M, reds anm), det var alltid viktigt att få ihop dom här grejerna tillsammans. Det vill jag göra med ”Hemlisar” också. För det handlar inte bara om mig, jag har fått ihop så mycket folk till det här och det är meningen att vi ska växa tillsammans. Jag ser det verkligen så, this time around. Förra gången handlade det bara om survival och tjäna pengar och börja leva på det här, men den här gången handlar det om kulturen. It’s us! Det väger in så mycket mer än bara hiphop nu, det är ”vi mot dom” i så många avseenden. Det är så! Vi som är lite annorlunda, vi som röker lite weed, vi som… fattar du vad jag menar? Nu när jag har chansen vill jag ta plats för att belysa dom här grejerna. NR 6, 2022 | KINGSIZE MAGAZINE 35 WWW.KINGSIZEMAG.SE