Kingsize 1
Intervju: Kaah det och kände bara ”det är klart d
et här ska vara med”. Sen vet jag inte hur mycket Kendrick Lamar-grejen spelade roll, säger han med referens till K.Dots ”To Pimp A Butterfly”-spår ”Mortal Man” från 2015, där rapparen samplade Mats Nileskärs intervju med Tupac Shakur och själv gick in i rollen som intervjuare. Sina tre år i Rinkeby - dit han flyttade som 22-åring från Norrköping - beskriver han som ”en perfekt tid”. Den dystra profetian till trots. Idag är det ett annat Rinkeby, precis som många andra platser i Sverige. Åtminstone delvis på grund av det Kaah varnade för redan 1997. – Vissa grejer fanns inte då, det säger ju alla. Det som är uppenbart är ju alla skjutningar. Det var om någon hade blåst någon på riktigt, då kunde det hända. Idag är det helt galet. Vi har tappat greppet om ganska många i en generation. Det är ju barn liksom! Det är så tragiskt. Att vi kan ignorera det i ett välfärdssamhälle, säger han med uppgiven röst och berättar om en vän som jobbar som ungdomsledare och tjänar betydligt mindre än han förtjänar. – Han borde tjäna 60 lök, vilket är småpengar i sammanhanget. Tänk vad det kostar samhället att inte satsa på saker! Det är det som stör mig. ”Det är för dyrt”, säger dom och fritidsgårdar läggs ner. Lägg pengar på det istället. Konsekvenserna är mycket dyrare. Du har en gång sagt att kärlek, hat och politik är känslor som driver dig i ditt skapande. Hur använder du musik som personlig funktion? – Ibland är det bara för att försvinna. Att få utlopp för känslor och det här inre som man nästan aldrig kommer i kontakt med i samhället idag när man bara stressar runt. Att bara få känna ”vem är jag?” och hitta det sköra i en själv. Det är en 28 KINGSIZE MAGAZINE | NR 1, 2024 Jag ville ju bli rappare och det var allt jag lyssnade på. Det var mitt mål. sak. Sen använder jag det också för att ventilera ilska och frustration kring samhället. Just då kanske det inte blir något fantastiskt, men jag låter det gro för att sedan skapa något konstruktivt och säga något som utmanar på något sätt. Sen kan det bara vara att man är olyckligt kär och tycker synd om sig själv. Ibland är det skönt att få tycka synd om sig själv upphöjt till tio, under en kort period, haha. Jag ska villigt erkänna att jag inte lyssnat på alla dina låtar i din katalog… – Gör inte det! Haha, men spontant känns det som att du har en väldigt ”glad och varm” diskografi? Du har aldrig gjort ett mörkt album, även om du tar upp svåra saker. – Nej, så är det nog absolut. Det finns väl någon deppig låt, men det kanske räcker. Jag tror inte jag skulle palla det… och jag har nog gillat såna artister också. Om jag är deppig så kanske jag lyssnar på Sly Stone (Sly and the Family Stone, reds anm). ”Jag tycker synd om mig själv”, men det finns ändå något glatt i det. Han har något sånt, kan jag tycka. Han har varit väldigt inspirerande för mig. WWW.KINGSIZEMAG.SE