MES 1
Jan-Ove Boll hävdar att det är upplevelsen som ha
r gjort Motala Motormuseum populärt. Hade det bara varit uppställda bilar och klenoder hade det inte fungerat. Att man gjort det som en utställning, med detaljerna – dockor, figurer, ljud och attiraljer. Vilket gör det till något av ett äventyr, där man formligen slungas tillbaka i tiden. Här står Jan-Ove framför den så kallade Ambassadbilen. En Rolls Royce Wraith från 1939. Bilen var ambassadbil vid engelska ambassaden i USA 1939. Churchill och Roosevelt sägs haft möten i denna bil. Jan-Ove Boll är affärsmannen och bilentusiasten som ägde 37 Expertbutiker och försåg större delen av Mellansverige med TV- och radioapparater på 80-talet. Senare har han fortsatt att göra kloka investeringar som samtidigt värnar om att bevara hemstaden Motala, och på detta vis skapa mervärde för motalaborna och turismen. Vi möter entreprenören Jan-Ove Boll på hans livsverk Motormuseet, beläget i hamnen i Motala. Det är en kylig och solig eftermiddag som jag möter upp Jan-Ove Boll i entrén till Motormuseet i Motala. Han ger mig en ingående rundtur i museet och det är svårt att inte älska det. Till skillnad mot Jan-Ove har jag inget större bilintresse, men uppskattar att se och uppleva de gamla fordonen, utställningarna, och alla apparater och elektronik som Jan-Ove har samlat under ett och samma tak. Jan-Ove är född i Motala, men tillbringade sina första år i Skänninge innan hans föräldrar flyttade till vattenstaden Motala. Idag bor han och frun Ann-Kathrine i ett hus vid Varamon. Tillsammans har de barnen Susanne och Stefan, som båda är vuxna. Jan-Ove mottog Motalagalans hederspris i slutet på 2022, för sitt företagande genom tiderna, men även sin kärlek och sitt engagemang för Motala. Hur kom det sig att Jan-Ove Boll kom in på spåret att förse större delen av Mellansverige med TV- och radioapparater på 80-talet? Allting började med en liten butik på Ågatan i Linköping. På den tiden hade Jan-Ove ett bra jobb på Luxor som resande säljare, och sålde radio och TV runtom i Mellansverige. Men han kände att det saknades något, och fick för sig att han skulle testa att köra eget. Jan-Ove berättar: – Det dök upp en radioaffär till salu i Linköping, på Å gatan, mittemot kyrkan där, och de hade omsatt en miljon. Jag slog till och köpte den, och jag köpte den billigt. Jag sa upp mig trots att jag hade en väldigt bra lön på Luxor och reste runt i en ny tjänstebil. Egentligen var det kanon, så det var inte för den saken skull, utan mer något som drev mig och sa att jag skulle köra eget. Så han köpte butiken. Han visste att han var tvungen att komma upp i minst två miljoner i omsättning första året för att det skulle gå runt, och för att han skulle kunna ta ut lön. – Det var en fantastisk känsla, jag bodde ju här i Motala. Jag åkte in dit och jobbade. Och jag jobbade verkligen jättemycket, men i själva verket tyckte jag att jag var ledig. Jan-Ove startade utan pengar, och lånade pengar för att köpa butiken. Bankmannen var stentuff. – Det blev en morot för mig – jag tänkte att jag ska allt visa honom. Jag ägde en segelbåt sen tidigare och lånade pengar till samma värde som båten. På så sätt kunde jag hoppa av när som helst – men till priset att förlora båten. Båten ville jag ha kvar, så även det var en morot. Varje år som Jan-Ove träffade bankdirektören satte han nya mål – när han hade lyckats med två miljoner, då höjde Jan-Ove ribban till fyra miljoner kommande år. – Det blev ytterligare ett mål och en morot. Bankmannen var lite spydig och krävande, men det passade mig perfekt, och gav mig lite extra kämparglöd, vilket behövdes för att kunna visa att jag nådde målet på fyra miljoner. Så småningom hittade han en lokal på Vintergatan i Motala, och startade en ny butik där. Den gick jättebra och även Ågatan gick bättre. Sen rullade det på. – Mjölby tänkte jag, och började spana däråt. Det blev en butik till salu där, och jag köpte den med. Så småningom öppnade jag en butik till i Linköping, på gärdet ut mot IKEA, där jag tror att de säljer Toyota idag. Så det blev en dåtidens stormarknad där. Jan-Ove fortsatte att köpa fler butiker, men han lånade inga pengar utan han fick se till att göra vinst på de han redan hade. Helt plötsligt landade det i att han ägde 37 butiker runt om i Mellansverige, varav fem i Göteborg och ett par i Stockholm. – För att få varje butik att fungera så satsade jag på att rekrytera en bra butikschef. Man får inte missunna folk att tjäna pengar. Upplägget var enkelt: Gick det bra så tjänade de mycket pengar – gick det dåligt så tjänade de mindre pengar. Eftersom jag gillar morötter så förstod jag att det skulle bli en väldigt bra morot för dem. – Varje år åkte vi ner till Kanarieöarna för en veckas möten och utbildning. Vi körde stenhårda åttatimmarsdagar. Men sen såg vi till att ha kul emellan dem. Det var uppskattat. Jag hade ställt krav på alla – för att vi skulle åka på de här resorna så var vi tvungna att klara de tuffa målen. Jag kan inte tvinga folk att göra något, men jag kan locka dem. Jan-Ove berättar att han hade en kille som var butikschef i Karlstad. Han var inte mer än 19 år. På den tiden var det mycket skriverier om SJ-chefen, och om hur mycket han tjänade i månaden. – Jag kommer inte ihåg hur mycket pengar SJ-chefen tjänade, men min butikschef i Karlstad tjänade lika mycket! Den som var duktig hade möjlighet att tjäna mycket pengar. Affärerna gick bra. Jan-Ove bestämde sig för att han skulle sluta när han fyllde 55 år, och vid det laget hade han jobbat med butikerna i 25 år. – Jag bestämde mig för att sälja och jag sålde till norrmän och de hade rätt gott om pengar, så jag fick väldigt bra betalt. Och jag måste säga att då hade jag verkligen tur, för bara några veckor efteråt, så blev det känt att Mediamarkt skulle komma till Sverige, och det var startskottet för alla dagens stormarknader. Det resulterade i att det blev väldigt tufft för de halvstora butikerna. Och dessvärre hade man inte mycket att sätta emot stormarknaderna och de stora butikerna gick omkull efter några år, men några av de mindre butikerna är kvar än idag, berättar Jan-Ove. Parallellt med allt detta så föddes idén om Motormuseet, och det byggdes upp. Allt grundar sig i Jan-Oves gedigna bilintresse, och har inte alls någon kommersiell bakgrund. – Jag har alltid haft ett stort bilintresse, men hade aldrig trott att jag skulle öppna ett museum! Jag tyckte det var kul att köpa gamla bilar, och jag köpte på mig för många fina bilar. Men jag hade dem förvarade på flera olika ställen. Då föddes idén om att det skulle vara kul att ha ett stort garage att ha alla bilar i. Jan-Ove kom att tänka på en lokal vid hamnen där det var auktion en gång i månaden, resten av tiden stod lokalen tom. Han ringde och frågade Motala kommun om han fick hyra lokalen men fick nej direkt. 17