MES 1
AFFÄRSSTADEN MÖTER Jan-Ove chansade och ringde en
höjdare i Linköping. Han stämde ett möte med ett av kommunalråden i Linköping, som var intresserad av att ses och prata om det. – Jag åkte dit och tog med min kompis Bengt och tillsammans med kommunalrådet åkte vi ut till Valla, vid gamla Linköping. Där mötte vi upp den dåvarande chefen för Gamla Linköping – Gunnar Elfström. – Där visade de oss ett lok-museum och ett vagnsmuseum. Vi kan bygga åt er här sa de och Bengt och jag tittade på varandra - vad är det här? De blev lovade finansiering och det pratades om att bygga upp en nostalgimack på Vallaområdet. – Det var världens drag i gubbarna. De trodde verkligen på det här och de pratade om hur de kunde bygga och ordna något. Bengt och jag tyckte att det lät superbra, samtidigt som jag kände att jag vill nog ha det här hemma i Motala. Väl hemma igen ringde han upp Motala kommun berättade att Gamla Linköping var beredda att ställa upp och bygga en lokal åt dem – och det var ju sant. – Men jag sa att kunde jag få hyra nere i hamnen så ville jag hellre ha det i Motala. Och det tog en sekund, så var det klart. – Så gick det till när jag började hyra lokalen. På den tiden var huset något utav ett ruckel. Första åren hade vi ingen värme här, så kallt var det också. Så småningom fick jag köpa lokalerna och nu har vi ju renoverat upp hela huset. Nu är det ju nästan som ett nybygge fast i det gamla skalet. – Det har blivit en succé om jag får säga det själv. Bilmuseet är störst i Skandinavien, med sina 190 000 besökare varje år. Jan-Ove hävdar att det är upplevelsen som har gjort museet populärt. Hade det bara varit uppställda bilar och klenoder hade det inte fungerat. Det är detaljerna runtomkring. Att man gjort det som en utställning, med ” Det var en fantastisk känsla, jag bodde ju här i Motala. Jag åkte in och jobbade. Och jag jobbade verkligen jättemycket, men i själva verket tyckte jag att jag var ledig. dockor, figurer, ljud och attiraljer. Vilket gör det till något av ett äventyr, där man formligen slungas tillbaka i tiden. – Det var min kompis Bengt Pettersson, som jag anställde vid starten, som var duktig på det här med museet. Han hade verkligen känsla för det här och byggde upp själva grunden. Han jobbade under museets tio första år, innan han blev sjuk och gick bort. Exempelvis byggde han upp bilverkstaden tillsammans med en kompis. – Han gjorde ett fantastiskt jobb. När man går förbi verkstan kan man höra två gubbar som pratar i verkstaden. Det är faktiskt Bengt och hans kompis som pratar. Så Bengt finns kvar – jag hör honom varje dag, berättar Jan-Ove, och jag kan förnimma saknaden i hans röst. Vi pratar vidare och Jan-Ove berättar att han har gett sig på att syssla med fastigheter också. Ett av hans projekt är Tingshuset i Motala, som han köpte 2016. Tingshuset har tidigare blivit utsett till Östergötlands vackraste hus. – När jag köpte det hade det stått tomt i 10 år och rappningen hade börjat lossa, och det såg förskräckligt ut. Men jag tänkte att det ska jag sätta tänderna i. Jag köpte det för att sedan renovera det – putsa upp det både utvändigt och invändigt, och göra allt i ordning. I dag hyr han ut det. Det är kontorslandskap, och hyresgästerna är nästan bara advokater. Tingshuset är återigen ett vackert hus, med tinnar och torn, fast det är byggt på 1910-talet. Det har centralvärme och ventilation. Det är väldigt stort, och nu har de 80% beläggning. – Det är samma sak där, att egentligen var det inte pengarna som lockade, utan att det var spännande på något sätt att jag ville göra något bra av det en gång så fina huset. 2014 köpte Jan-Ove Motala Golfklubb, som länge hade kämpat och haft det dåligt ekonomiskt. Golfbanan är viktig för en stad som Motala, säger Jan-Ove. – Jag har ett stort golfintresse, men är totalt oduglig på golf. Jag har inget bollsinne – det hjälper inte att heta Boll, skrattar Jan-Ove och fortsätter: – Man kunde tydligt se vart det barkade. Golfklubben var totalt konkursfärdig. Jag satt ju med i styrelsen då, och hade varit med och anställt Tomas Lindh som klubbchef. – Jag bjöd hit Tomas och ritade upp scenario på ett A4-papper som visade hur jag tyckte framtiden för golfbanan skulle se ut. Tomas tittade på pappret och sa att det var precis så han ville ha det. Han tog med sig erbjudandet till klubben och de tyckte också att det var en bra idé. Så jag köpte klubben. Jag får lite ränta på pengarna och klubben går bra. Under samtalet förstår jag att Jan-Ove har fler projekt på gång. – Ja, jag äger Hotell Nostalgi som sitter ihop med museet. Och även huset bredvid, där det ligger en restaurang. Det långa gula huset här bakom hörnet, där hyr Motala tidning lokaler av mig. Och i samma byggnad driver jag även ett akvarium. Det var en kille som hyrde lokalen av mig tidigare, som byggde ett akvarium. Men han backade ur efter ett halvår, och kvar stod ett stort akvarium. Jag har valt att hålla igång det, med fiskar och allt. Det blir ingen vinst, men det är ju lite roligt. Och barnen tycker det är kul. Jan-Ove är snart 74 år och har inga stora planer utan han driver det han har så länge han tycker är roligt. – Jag är inte så där hungrig på affärer som jag kanske var förr, så det kanske inte blir några fler fast igheter. Däremot bilar och rariteter. Det kan ju halka med lite grann här och där, avslutar Jan-Ove med ett leende som vittnar om att han aldrig kommer sluta investera i bilar. ® 18