Boinsikt 1
åreTS HÖGTIder Julfirandet – en blandning av trad
ition och vanor Från början handlade julfirandet om att hålla en fest när året är som allra mörkast. detta har sedan blandats upp med kristna traditioner och med nationalromantiken under 1800-talet. För att inte tala om hur mycket Walt disney har betytt för svenskt julfirande. i sverige har julaftonen blivit julens viktigaste dag. Men på andra håll är juldagen fortfarande den stora dagen. Julen har genom historien firats av olika anledningar och förknippats med olika seder. i den kristna västvärlden firas julen till minne av Jesu födelse. Julen har även kopplingar till förkristna traditioner, som Roms saturnalis (en fest till guden saturnus ära) och Nordens traditionella midvinterblot under asatron. Kristendomen är den religion som bidragit mest till julfirandet, men det var inte förrän kristendomen blev statsreligion i romarriket som Jesu 20 födelse blev det centrala i festen. den 25 december firas Jesu födelse i hela kristenheten och julen är av kyrkan ansedd som den näst största högtiden efter påsken. Att festa vid vintersolståndet gjorde man långt innan kristendomen kom till vårt land. Ett exempel finns i boken Röde Orm där författaren Frans G Bengtsson tar med oss till kung Harald Blåtand för att «dricka jul» med mycket mjöd i bägarna. det kristna julfirandet i sverige började på 1100-talet, men tog inte riktigt fart förrän på 1700-talet och framför allt 1800-talet. Att ge bort saker under juldagarna var vanligt långt före jultomten dök upp. Fattiga människor drog från gård till gård under julförberedelserna och fick alltid något med sig, en bit korv eller kanske ett nystöpt ljus. de som arbetade på de stora godsen fick speciella julhögar och ur det växte seden att ge julklappar fram. Först kom de med julbocken, men i slutet av 1800-talet dök han upp, den rödklädde gubben med skägg och säcken på kälken. Nästan alla som inte väljer bort fläskkött av religiösa skäl, har med julskinkan på sin lista över de fem saker som är viktiga för en ”riktig” jul. Man slaktade julgrisen på Luciadagen och just det köttet saltades inte, utan serverades färskt vid jul. Att ha julskinka på julbordet är dock ingen urgammal tradition. de första skinkorna dyker inte upp på våra bord förrän i slutet av 1800-talet. Faktiskt senare än julgranen. Att ta in ett träd i stugan och smycka det är en sed som kommer från Tyskland. i granarna hängde äpplen, speciellt julgodis, pappersprydnader och levande ljus. Julgransljusen tändes korta stunder, ljusen var ju dyrbara och man skulle spara. Brandrisken var enorm med de levande ljusen, pappret och granen som snabbt torkade i värmen. Hade man plats blev det dans kring granen redan på julafton, även om den stora grandansen hölls när granen skulle kastas ut efter helgerna på Tjugondag Knut, det vill säga den 13 januari. Ganska mycket av de gamla julsederna finns kvar idag och de flesta har skapat sin egen tradition kring julfirandet. Och att skapa egna traditioner gör ju att julen och julfirandet ständigt är levande.