Karlskogaliv 1
krönikan Överrumplad av konst Ett bra tecken på a
tt en stad har ett levande kulturliv är att det finns en konsthall och en livaktig utställningsverksamhet. Karlskoga har båda. Det är nåt särdeles trivsamt att strosa omkring i en vårsalong och bara upptäcka, bli lite trivsamt irriterad och ibland väldigt imponerad över vad som skapats. Själv mötte jag konsten i Karlskoga via en kvällskurs i grafik. I en lite ruffig industrilokal i en tegelbyggnad på Fabriksgatan hade konstnären Öivind Harsem under några år utbildning för en brokig skara elever. Det luktade underbart av tryckfärgen som vi gned in våra kopparplåtar med och av Lola Näsmans hembakade kaffebröd som avnjöts i slutet av våra träffar. Lola, som ju ibland kallade sig själv för ”Åtorpshäxan”, hade en del spännande örter i sin trädgård och hon var inte rädd för att ”sätta piff” på sockerkakan. Några år senare, när jag insett att grafik krävde ett tålamod som inte var mitt, var jag med på en hel veckas fördjupning i äggtemperans förtrollade värld. Kursen var förlagd till Milis Hafvensteins eget hem uppåt Granbergsdal. Vi blandade färger och målade direkt på väggarna och analyserade hur ljuset som föll in genom fönstren påverkade olika pigment. Även här är doftminnet starkt av linolja och Milis goda vegetariska grytor. Konstupplevelser kan också vara spontana och överraskande. När jag börjat jobba på Karlskoga Tidning dök det ofta upp en lite luggsliten äldre farbror. Ibland ville han lämna en insändare, ibland ville han ha hjälp att kopiera något eller bara en kopp kaffe. Snart förstod jag att han hade en mission – att bevara de gamla arbetarbostäderna på Skolgärdet strax bortom tidningshuset. Visst, de var fina men hade de verkligen ett unikt kulturhistoriskt värde? Absolut, sa Herbert Walås, och dess18 utom har jag min ateljé och mina tavlor där. Grunden till ett konstmuseum! Jag ska erkänna att jag då inte visste särskilt mycket om vem Herbert Walås var eller vad han gjort, annat än det grafiska blad från Södra Råda kyrka som NWT-koncernen hade tryckt upp i stor upplaga några år tidigare. Jag var skeptisk, och det syntes nog för Herbert föreslog att jag skulle följa med och titta. Så kom det sig att vi tillsammans klev in i en kylslagen gammal bostad där dukar stod staplade utefter väggarna. Och vilka dukar! Färgstarkt, formsäkert och experimentellt från ett långt konstnärsliv. Jag blev stående förstummad och totalt överraskad, både över mängden tavlor och över hur bra det var! Det var obegripligt att han inte var mer känd utanför Karlskoga. Idag hänger mycket av den stora Walås-samlingen som donerades till Karlskoga kommun efter Herberts död ute i den kommunala verksamheten. Några av de stora verken finns på Karlskoga Folkhögskola. Jag har hört att det uppskattningsvis finns ungefär 5 000 bilder, skisser, tryckplåtar och annat bevarat. Något museum fick han inte, men jag hoppas att Herberts konst är till större glädje för fler så som den används idag. Ulla Walldén Ulla Walldén är journalist, och arbetade 1986 till 1993 på Karlskoga-Kuriren/ Karlskoga Tidning. Idag arbetar hon på Sveriges Radio i Karlstad. Privat