Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö FIDDES NATTBOK
Nöjesnytt Växjö MÅNADENS PROFIL
Nöjesnytt Växjö TREND
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
SIONERSKIVRECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECEN CU
LTS “Static” (Sony Music) Bästa låt: “We’ve got it” nnnnn Cults är ett sådant där band som är så typiskt för 2010-talet att det blir irriterande. New York-borna Madeline Follin och Brian Oblivion bildade bandet, fick uppmärksamhet via sajten Bandcamp och släppte ett debutalbum som utsågs till “best new music” av Pitchfork – allt inom loppet av ett år. Naturligtvis var framgångarna också relativt oförtjänta. Cults lo-fi-version av girl group-pop dög visserligen till att dansa till på indieklubbar, men någon djupare lyssning höll den självbetitlade debuten inte för. Nya “Static” är tyvärr ett ännu svagare album - förutom att låtarna inte håller har Cults nu också blivit tråkiga. Mot slutet av skivan tar det sig, framförallt i spår som medryckande “We’ve got it”, men det är så dags då. JESSICA ANDERSSON “40.14.4” (BMG Chrysalis/Sony) Bästa låt: “Aldrig aldrig” nnnnn Äntligen. Sedan hon kom med sin utlämnande självbiografi och sjöng den känslosamma låten “Precis där du hör hemma” av Niklas Strömstedt på Diggiloo-turnén för fyra år sedan har vi väntat på en platta där Jessica Andersson får utforska en helt annan sida än den schlagerkostym hon faktiskt vuxit ur. Och nu är den här. Trollhättekollegan Peter LeMarc och Marit Bergman har skrivit låtar där Jessica Andersson (även medförfattare) förmedlar den smärtsamma sorgen över ett sprucket hem och alla svek, men också lovar dyrt och heligt att inte utsätta sina nära och kära för samma sak hon själv fått uppleva. Låtarna och genrebytet är en rejäl utmaning för en artist som under elva år i rampljuset mest sjungit schlager och covers i Lasse Holms regi. Allt är inte bra, men just för att det låter så äkta när Jessica sjunger förmedlar hon närvaro i nästan varje strof hon yttrar och man förlåter henne för de gånger hon inte går i land med uppgiften. Det här är början på en ny karriär. Äntligen, som sagt. MIKAEL FORSELL LALEH “Colors” (Warner Music) Bästa låt: “En stund på jorden” nnnnn Sveriges rymdblomma nummer ett har blivit lite mindre flummig. På sitt femte album “Colors” har Laleh lagt mer tid på produktionen än tidigare. Popsångerskan har själv sagt att hon har blivit bättre på att närma sig visionen av hur hon vill att låtarna ska låta - frågan är om hon delar målbilden med sina lyssnare. I vilket fall så rymmer “Colors” flera låtar som är värda speltid på radion. “Colors”, “Stars align” och “Goliat” har hitpotential medan den stråkfyllda “En stund på jorden” tillhör höstens vackraste poplåtar. Tyvärr innehåller albumet bara tre låtar på svenska, vilket är synd eftersom det är då som Laleh bäst når ut med sina texter. Som i “En stund på jorden”, där människan beskrivs som stjärnor som störtar i oceanen. “Nu kan vi säga att vi har varit på jorden. (...) Hur underbart var inte det?” frågar sig Laleh med tacksam röst. Det är en positiv syn på förgängligheten som vi kan behöva så här i hösttider. KARL DALÉN PEARL JAM “Lightning bolt” (Virgin/Emi/Universal) Bästa låt: “Future days” nnnnn Det första jag slås av på nya Pearl Jam-plattan är Eddie Vedders röst. Det är som om hans stämma är helt oberörd av tiden. Oavsett om han skriker eller sjunger med en softare och djupare stämma, så låter det oftast helt fantastiskt och man hör knappt någon skillnad jämfört med debuten för drygt 20 år sedan. Till sin fulla rätt kommer han framför allt i de lugna spåren “Sirens” och “Future days” och det är just där som Pearl Jam den här gången firar sina triumfer. Tro för den skull inte att Seattlebandet lämnat det varierade bakom sig. Det är fortsatt en rätt bra blandning av hårt och snabbt, lugnt och långsamt. Tyvärr inte lika bra som förra plattan, den tyvärr något underskattade “Backspacer” från 2009. Jag saknar de där riktiga topparna, men bandet fortsätter visa att lägstanivån är förvånansvärt hög. HENRIK LARSSON LINUS BRÄNNSTRÖM PAUL MCCARTNEY “New” (Universal) Bästa låt: “Early days” nnnnn Soloskiva nummer 16 i ordningen från Paul McCartney är en habil men spretig historia. Spretig, kanske delvis på grund av dess fyra producenter Mark Ronson (Amy Winehouse), Paul Epworth (Adele), Ethan Johns (Laura Marling, Kings of Leon) och George Martins son Giles. Alla märks de i produktionen och drar åt olika håll. “New” öppnar med “Save us”, ett tydligt avstamp som andas Queen och 80-tal. I bland är det postfolkigt, i bland arenamässande, medan andra låtar, som “Appreciate”, skramlar desto mer. Det finns en fin tyngd i “Everybody out there” och på skivans bästa låt “Early days” sjunger McCartney om gamla tider med en rörande spröd uppriktighet. Den kommer de gamla McCartney-fansen att älska. Kort sagt: Ett fläckfritt, oerhört melodiskt och i sina bästa stunder ganska modernt album. Vilken lyssnare det egentligen riktar sig till är däremot omöjligt att lista ut. SARA HALDERT 76 | nöjesnytt
Nöjesnytt Växjö SERIER