NG Gbg 1
S om barn avskydde jag att bli medtvingad på de å
rliga familjeresorna till Kiev men i vuxen ålder har jag tack och lov upptäckt staden på nytt och blivit en militant Kiev-förespråkare, så till den grad att flera vänner menar att jag borde söka jobb på en ukrainsk turistbyrå. När vi anländer i Kiev har jag inte varit där på två år. Vi landar på Zhulianyflygplatsen och tänker egentligen ta en buss in till centrum men får sedan syn på en bil med en Uber-loggan. Vi har inte beställt någon men chauffören verkar inte vänta på någon körning så vi går fram och frågar om han är ledig. Det visar sig vara ett bra beslut. Vi lyckas undgå de skyhöga taxipriserna och är på hotellet inom 30 minuter. Min pappa som är född och uppvuxen i staden förklarar senare att många Uber-förare även tar emot kunder från gatan för att kunna tjäna pengar svart. DET ÄR 30 grader och sol och vi behöver svalka oss. Efter att ha checkat in på hotellet tar vi med oss baddräkt och bikini och drar direkt iväg till stadsön Hidropark som ligger längs med floden Dnepr och som under somrarna drar till sig rejält med soltörstande folk. Kievborna plaskar runt i vattnet men vi får höra att det är förorenat och väljer istället att lyxa till det och hyr solstolar på poolalternativet Bora Bora Beach Club. Somliga menar nämligen att det fortfarande kan finnas radioaktiva partiklar kvar från kärnkraftverksolyckan som inträffade i Tjernobyl, ca 100 km från Kiev, i mitten av 80-talet. Här har vi utsikt till nudiststranden på Trukanovön mittemot och en man som sysslar med den häftigaste vattensporten jag någonsin sett. Han svävar på en bräda flera meter över vattenytan, vad jag efter en googling får veta kallas flyboarding. Vi får även bevittna en fotografering med en modell som poserar överdrivet sexuellt och konstaterar att mottot ”less is more” inte gäller här. Vi är för övrigt de enda tjejerna som kommit dit osminkade. VI BESTÄLLER DRINK efter drink men gör misstaget att inte dricksa emellanåt vilket leder till att vår sista beställning ignoreras och att vi efter lång väntetid väljer att lämna stället. Servitörerna i Kiev förväntar sig åtminstone 10%, lämnar man inget får man räkna med dåligt bemötande. Det bör man i och för sig göra i vilket fall som helst, att få ukrainare att dra på smilbanden är nämligen ingen dans på rosor. VI BEGER OSS sedan vidare till fots till Skvorechnik (fågelboet, på svenska) för lunch, ett litet näste under bar himmel där hippies iklädda batik serverar veganska och vegetariska rätter. Vi slår oss ned i en av trädkojorna omgivna av drömfångare och tygstycken som svajar i vinden. Därefter spanar vi in muskelknuttarna som spänner sig på utomhusgymmet Kachalka, byggt av skrot och bildäck, som blivit lite av ett landmärke i Kiev. Sedan tar vi metron till Lisova, slutstationen på röda linjen, för second hand-shopping. LESNAYA-MARKNADEN HAR bland annat figurerat i Vogue, så förväntningarna är skyhöga. Vi inser snabbt att det behövs tid och tålamod för att finna fynd i dessa NR 9, 2018 | NÖJESGUIDEN 67 baracker och här bemöts vi av den ena surpuppan efter den andra. Flera babushkor verkar motvilliga till att sälja och suckar när vi går igenom högarna med kläder. Språkbarriären är dessutom ett faktum så kommunikation med händerna kan vara behändigt. Tillslut går jag därifrån med en skjorta och ett linne för tio ukrainska hryvnia styck, motsvarande ungefär tre svenska kronor. MIDDAG BLIR DET på Mama Manana. Det kryllar av georgiska restauranger i staden och Mama Manana har bra betyg på Trip Advisor. Mysfaktorn är hög. Jag äter sallad med valnötskräm och ostbrödet chatjapuri som smeker gommen. KVÄLLEN AVSLUTAS MED en barrunda som börjar på Kosatka och avslutas med drinkar på Living Room i historiska kvarteret Podil – ett mysigt ställe som lockar till sig en blandning av lokalbefolkning, backpackers och expats. Vi träffar en fransk adrenalinberoende “krigsjournalist” som blir stött när jag ifrågasätter hans motiv till yrke, och en ukrainare som menar att det bästa sättet att bota depressioner på är att gå tillbaka och lyssna på den musiken man diggade som tonåring. För honom var det Green Day. DAG TVÅ SOVER vi ut och börjar dagen med att vandra runt på huvudgatan Khreshatik. Vi kollar i souvenirbutiker