DT 1
månadens ord Kan selfie therapy få mig att älska
mitt naturliga hår igen? text: Veronica Odetunde Älska dig själv! Rocka ditt naturliga hår! Uppskatta din kropp, oavsett storlek! Så låter det ofta när jag skriver på sociala medier. Jag tror att många ser mig som en positiv person som förespråkar kroppspositivitet, självkärlek och det naturliga men under min resa till Brasilien insåg jag att jag är en hycklare. Allt jag står för går in genom ena örat och ut ur det andra när jag försöker intala mig själv att jag duger precis som jag är. Som liten var mitt hår krulligt och mindre puffigt än det är idag. Varje morgon vid köksbordet flätade min mamma mig innan skolan. Min mamma har rakt hår. Hon är från Thailand, så tänk typ Mulan. När jag var nio började jag tjata om att få rakpermanenta mitt hår. Jag ville se ut mer som min mamma. Jag ville se ut som de bruna barnen med rakt hår på de färgglada rakpermanentboxarna inne på Safari som på den tiden var den enda butiken i Göteborg som hade produkter som passade mitt hår. Mitt hår har många gånger varit en besvikelse. Jag har fått höra att det är synd om mig som inte fick en mer tydlig blandning av min mammas thailändska gener och min pappas nigerianska gener. ”Du fick verkligen bara den nigerianska sidan”, sa de och såg besvikna ut. ”Tänk om du hade haft rakare hår, det hade varit så fint!”. Kommentarer som dessa har jag fått höra alldeles för många gånger. Även om 30 djungeltrumman.se • 2019 jag hör dem mer sällan idag så skaver orden så hårt att det inte går att hålla tillbaka tårarna i skrivande stund. Inför min resa till Rio De Janeiro fixade en vän snabbt sex inbakade flätor så att jag skulle få känna mig fin i håret. Väl i Brasilien var jag illa tvungen att ta ut flätorna efter några dagar. Redan under den andra dagen då jag hade mitt naturliga hår ute kände jag mig frustrerad. Frustrationen kombinerades med att brasilianarnas hår påminner mig om orden som skaver. Deras lockar är helt perfekta. De slutar aldrig snurra. Långt är det också. Jag avundades hur lättskött det verkade. Mitt hår har inte så definierade lockar, det är mer krulligt och puffigt. Lite svårare att hantera skulle jag vilja säga. Eller egentligen handlar det om min okunskap kring hur en hanterar hår som mitt. Tredje dagen gick jag förbi en kvinna som flätade på marknaden. Fyra inbakade flätor senare och jag kände mig genast snyggare. Mitt ansikte fick göra entré bakom skuggorna av mitt afro. Det kanske är det det handlar om. Att jag alltid använt mitt hår som skydd. Efter ett Instagraminlägg om mitt hårkomplex och denna krönika är jag redo att möta mitt hår igen och köra en selfie therapy session när jag är tillbaka i Sverige. //En som bråkar med sitt naturliga hår jämt och ständigt