Svensk Jakt nr 6

Svensk Jakt Chefredaktören Svensk Jakt Vildsvinsjakt Svensk Jakt Ögonblicket Svensk Jakt Från Jägareförbundet Svensk Jakt Opinion Svensk Jakt Riksnytt Svensk Jakt Varifrån kommer Äbins mål? Svensk Jakt Kronhjortsjakt i Skåne Svensk Jakt I backspegeln Svensk Jakt Jaktbyxor Svensk Jakt Jakthistoria Jakthistoria Leif Mattsso n, professor emeritus i det skogliga mångbrukets historia, SLU, blickar bakåt i den svenska jaktens historia. Av alla jakter vi känner till från den svenska historien var 1800-talets orrjakt på ljunghedarna i Sunnerbo härad i västra Småland en av de mest omtalade. Vid den tiden hade hagelgevär lämpade för flyktskytte utvecklats ganska långt och en hel del jägare sökte sig till marker där det var tätt mellan uppflogen – och det var det på Sunnerbos ljunghedar! Att kalla dessa forna marker för jaktparadis är knappast fel. Sunnerbos ljunghedar – orrjaktens forna paradis isserligen bör man vara lagom skeptisk när det handlar om hur det var på ”den gamla goda tiden”, men vittnesmålen om rike domen på orre i Sunnerbo är så pass många och samstämmiga att de inte kan avfärdas. Att de forna ljunghedarna hyste mycket orre får dessutom stöd av senare forskning om orrens och ljunghedens ekologi. Men inte ens orrarna i Sunnerbo gick fria från de naturgivna korttidsfluktuationerna hos skogsfågel, vilket också framgår av de gamla vittnesmålen. V I sydvästra Sverige fanns vad som krävdes för att ljunghedar skulle uppstå, nämligen det rätta klimatet och att utmarkerna (utanför den odlade marken) nyttjades för att täcka behovet av såväl virke som boskapsbete. Befolkningstillväxten medförde att virkesförbrukningen ökade, vilket glesade ut skogen mer och mer. Samtidigt ökade antalet betande boskap och nya skogs plantor fick då allt svårare att komma upp. För att förbättra betet brände man av markerna regelbundet. Allt detta gjorde att ljunghedarna expanderade, inte bara i Sunnerbo härad utan i hela sydvästra Sverige. Ett öppet landskap bredde ut sig, dominerat av ljung, men med betydande inslag av till exempel bärväxter och med små träddungar här och där. Ljunghedarna, som hade störst omfattning kring mitten av 1800-talet, var förenade med hårt arbete och delvis också fattigdom, så i det avseendet var de inte paradisiska. Men som orrbiotoper var ljunghedarna verkligen utöver det vanliga, något som gällde även jägarna i Sunnerbo. De tillhörde i många fall det högsta samhällsskiktet och kom långväga ifrån, även från utlandet. Att det var just Sunnerbo som lockade är ytterligare ett belägg för att orrtillgången var exceptionell där. För ortsbefolkningen 50 SVENSK JAKT Nr 6 | 2025 var det förstås storslaget att få en skymt av eller kanske till och med umgås med någon celebritet. En av de som jagade i Sunnerbo var den tyske statsmannen Otto von Bismarck. Det gjorde han 1857, några år innan han blev rikskansler och kom att kallas ”järnkanslern”. Om Bismarck sades att han först tyckte att ljunghedarna såg ”ödsliga” ut, men när jakten väl drog igång trivdes han desto bättre. Efter att en dag själv ha fällt 25 orrar, samt bjudits på spenvarm mjölk och vilat en stund i ett torp, skrev han hem till hustrun: ”Detta är egentligen mina drömmars land, oåtkomligt för depescher och kollegor, men tyvärr också för Dig”. En annan som vistades i Sunnerbo kring 1800-talets mitt var ”Kron-Kalle”, alltså kung Karl XV, som var både jägare och en glad gamäng. Det har berättats att han ”med förtjusning umgicks både med hedens otaliga orrflockar och med de rödkindade och danslystna flickorna i trakten”. Invid jaktmarken hade man nämligen en dansbana i anslutning till den exklusiva jägarbostaden. Till denna samlingsplats, där det vankades mat och dryck, inbjöds även ortsbor som varit hjälpredor under den gångna jaktdagen. I den atmosfär som rådde hände det sig bland annat att kungen och en bonde från trakten möttes i en ”ädel brottningstävlan” – i all vänskap. Bonden avgick med segern efter att han ”två gånger lagt kungen på rygg”. Även förr inramades jakten av en otvungen samvaro över klassgränserna! Orrtillgången på Sunnerbos ljunghedar bidrog också till bygdens ekonomi. Jaktmarks arrendena betalades utan prut och en hel del ortsbor tjänade pengar på att assistera jägarna på olika sätt. Det handlade till exempel om transporter med häst och kärra, underhåll och tillsyn av jägarbostaden och, inte minst, att bära de fällda fåglarna under jakterna. Många gånger fick bonden, torparen eller drängen en extra dusör av nöjda jägare. Det enda lilla gnisslet i relationerna verkar ha hänfört sig till ortsbornas vinterjakt på orre med lodbössa och bulvan, en jakt som herremansjägare ofta hade låga tankar om. Vid Kungliga Jaktklubbens Sunnerbojakt år 1894 deltog nio jägare, men resultatet blev ”högst medelmåttigt […] under trenne jaktdagar fälldes nemligen endast 57 orrar”, alltså cirka två orrar per jägare och dag i genomsnitt. Huruvida resultatet berodde på en tillfällig nedgång i orrpopulationen, eller var ett tecken på att orrtillgången i Sunnerbo redan var inne i en långsiktigt nedåtgående trend, är svårt att säga. Vad det än var, så vet vi att vid denna tid hade man börjat återbeskoga sydvästra Sveriges ljunghedar genom plantering och sådd, samtidigt som boskapsskötseln moderniserades och behovet av ljunghedsbete minskade. Ljungheds arealen krympte och i dag återstår bara spillror. Nu för tiden möter vi ganska ofta uppfattningen att ”rik” natur bara finns där människans påverkan varit liten eller obefintlig, alltså där naturen fått ”sköta sig själv”. Det är sant – om vi begränsar oss till vissa växt- och djurarter. Men det är ingen generell sanning, vilket de forna ljunghedarna så tydligt visar. Ljunghedarna och deras rikedom på orre var ett resultat av att naturen nyttjades hårt av människorna i det gamla agrara samhället. När detta ersattes av industrisamhället med dess moderna skogsbruk, som ju också i hög grad stöper om naturen, kom annat vilt att gynnas – orrarna kom i stor utsträckning att ersättas av älgar och rådjur. ‹‹‹ Svensk Jakt Forskning för jägare Svensk Jakt Redskapsboden Svensk Jakt Räddar rådjurskid med drönare Svensk Jakt Nyborgsfällan Svensk Jakt Hälgeserien Svensk Jakt Hört, sett & läst Svensk Jakt Hälgekrysset Svensk Jakt Utrustning Svensk Jakt Vapen & skytte Svensk Jakt Vapenutrustning Svensk Jakt Vapenfrågor Svensk Jakt Från Jägareförbundet Svensk Jakt Jaktbart vilt Svensk Jakt Viltsmak - tagliata Svensk Jakt Redaktionen Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland Svensk Jakt Regionalt Sydost Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne Svensk Jakt Kåseri Svensk Jakt Nästa nummer