Nollelva 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Gudfadern trilogi: Omerta ed
ition 4 disc • Släpps 25/9 När höstmörkret faller på kan det vara läge att avnjuta gamla klassiker i tv-soffan, och få filmer är väl mer klassiska än Gudfaderntrilogin som totalt fick 28 Oscarsnomineringar och vann nio av dem. Francis Ford Coppolas storslagna mästerverk om maffiafamiljen Corleone har fascinerat filmälskare i 45 år och här finns hela serien samlad i en box. Förutom uppfräschade versioner av filmerna innehåller boxen en hel del unikt bonusmaterial, exempelvis trailers, musik, extrascener och bakom kulissernaklipp. Ladda spelaren och sätt igång och njut. (TP) FILM Wonder Woman V.xx Alien: Covenant V.44 Vi fick se ”Wonder Woman” dyka upp redan i fjol i ”Batman v Superman” och nu har den lassokastande och svärdsvingande amazonen fått sin egen film. Jaha, ännu en superhjältefilm och denna gång med en kvinnlig huvudroll för att locka tjejerna till biografen, tänker måhända cynikern. Men det visar sig lyckligtvis att detta är en av de starkaste DC-filmatiseringarna och att Gal Gadot känns klockren i huvudrollen. Historien ramas in av Första Världskriget och även om det såklart finns övernaturliga inslag ger den historiska realismen denna film ett extra lager som åtminstone jag uppskattar. Tjejen Diana växer upp på en hemlig ö som befolkas av enbart kvinnliga krigare och tränas till att bli den bästa av dem. Efter att en brittisk spion kraschlandat på ön dras Diana in i kriget som rasar i världen utanför deras skyddade hägn. Hon är övertygad om att det är krigarguden Ares som ligger bakom och tar till sin uppgift att bekämpa honom för att rädda mänskligheten. Snyggt foto, om än lite väl mycket datoranimerade slagsmål och slow motion-scener, en lagom dos humor och en historia som faktiskt berör (åtminstone för att vara en superhjältefilm) gör ”Wonder Woman” till en oväntat bra film. (TP) Ridley Scott följer upp ”Prometheus” med denna andra del i den trilogi som ska föregå originalfilmen från 1979. Tio år efter händelserna med Elizabeth Shaw (Noomi Rapace) färdas ett nytt skepp genom rymden på jakt efter en planet för mänskligheten att kolonialisera. Plötsligt dyker det upp en annan planet med till synes bättre livsbetingelser och kosan styrs istället dit, vilket snart visar sig vara ödesdigert. Japp, ni gissade rätt - det dyker upp monster ur bröstkorgarna. Både ”Prometheus” och ”Alien: Covenant” vill ge en bakgrund och berätta en större historia om monstren och skapelsen. Det känns mest överdrivet filosofiskt, krystat och pretentiöst, och när jag ser ”Alien: Covenant” är det svårt att avgöra om filmen vill för mycket - eller ingenting alls. Kanske är det bara så att berättandet inte är tillräckligt bra? Manuset förvirrar mer än vad det klargör, karaktärerna känns ointressanta och det blir egentligen aldrig särskilt spännande. Det blir bara en rymdactionfilm av standardmått, vilket känns synd. För det hade behövts så lite för att ”Alien: Covenant” skulle kunna bli så mycket bättre. Hoppet hålls ändå uppe i princip hela filmen, men mot slutet kan man ändå konstatera att: nja, den var nog inget vidare ändå. (TP) TIPSET Hell or high water Chris Pine och Ben Foster spelar de två bröderna Toby och Tanner som åker runt i Texas och råna banker. Syftet är dock gott och går ut på att rädda föräldrahemmet och trygga framtiden för barnen. Åtminstone ser Toby det så, Tanner som är van kåkfarare gör det även för spänningen och av gammal vana. Jeff Bridges spelar den pensionsmässige och bufflige polisen som jagar dem. Men egentligen är detta ingen bankrånarfilm utan en berättelse om det nedgångna, skuldsatta USA, om den fattiga landsbygden med sina slitna bakgator och sunkiga diners där både arbetstillfällen och hopp försvunnit. ”Saker man gör för sin familj”, säger sheriffen i en scen och förklarar den desperation som kan driva en bra karl att begå brott. ”Fattigdom är som en sjukdom som går i arv”, säger Toby i denna film som på ytan kan framstå som en bra actionrulle men som egentligen framför svidande kritik mot dagens amerikanska samhälle. (TP) King Arthur - Legend of the Sword V.38 Behövs det verkligen ännu en film om Kung Arthur? Nej, tycker nog de flesta, men inte Guy Ritchie som bestämde sig för att göra en riddarsaga som skulle vara både cool och proppad med effekter. Arthur spelas här av Charlie Hunnam, som i unga år får se sin far mördas av sin farbror Vortigern (Jude Law). Vortigern blir kung medan Arthur växer upp på en bordell i London. Så småningom kommer dock stunden då Arthur drar svärdet ur stenen och gör anspråk på kungakronan. Ritchie öser på med svärdsvingande fighter och trollkonster, och kryddar med sin fräcka klippning och patenterade berättarstil men frågan är om han egentligen tillför så mycket till en berättelse som redan filmats ett antal gånger. Bland alla effekter glömmer han ofta bort rollfigurerna så även om det är en snygg film så lämnar den inga djupare spår. Ritchie skippar också en del bärande inslag i den berömda Arthurlegenden och känslan är att det snart kommer en uppföljare som fördjupar historien. Det skulle behövas för att ge mer djup till berättelsen, men jag kan inte direkt påstå att det är något jag längtar efter. (TP) The Circle V.38 ”The Circle”, med Tom Hanks och Emma Watson i två ledande roller, är en film som vill diskutera några av vår samtids viktiga frågor. Vad innebär det när kommersiella aktörer som Google och Facebook samlar på sig enorma mängder information om våra liv? Hur påverkas vi av att ständigt vara uppkopplade och aktiva i sociala medier? Vad händer när företag får en monopolställning? Vad är betydelsen av att ha ett privatliv? Det är inte första gången såna frågor tas upp, ”1984” och ”The Truman show” är bara två exempel, men ämnet känns mer aktuellt än någonsin. Här får vi följa den unga tjejen Mae som börjar jobba på ett supermodernt teknikföretag, som är så populärt bland de anställda att det framstår som en sekt. Snart märker hon dock att kulten, tekniken och den ständiga övervakningen kommer med ett pris. Det skulle kunna vara jätteintressant men tyvärr är ”The Circle” taffligt gjord med slappt manus och rätt mycket b-filmskänsla. Det som skulle kunna vara vass samhällskritik blir närmast parodiskt och trots att Hanks namn finns i rollistan utstrålar detta hafsverk bara lågbudgetvibbar. (TP) KLASSIKERN American Beauty (1999) Vad innebär det egentligen att leva? Är det att ha ett välordnat medelklassigt familjeliv i en förort med stabil försörjning och en fin officiell fasad att visa upp? Nej, det tycker inte 42-årige Lester Burnham (Kevin Spacey) som en dag får nog av den amerikanska drömmen och omvärderar sin tillvaro. Och börjar leva igen. Han slutar sitt jobb, börjar röka hasch och återupptäcker sin sexualitet när han förälskar sig i sin dotters kompis. Frun (Annette Bening) är fastighetsmäklare och lika frustrerad över tillvaron men mer intresserad av att bevara den fina ytan snarare än av förändring. Dottern blir kär i den nyinflyttade och icke oproblematiske grannkillen och snart har det livlösa familjelivet tagit en rejäl vändning. Alan Ball har skrivit manus och Sam Mendes regisserade detta mästerverk som vann fem Oscars och en drös andra priser. (TP) NOLLELVA 41