Nöjesnytt Jönköping 1
frossa i film & serier När man av en eller annan
anledning måste stanna hemma och inte kan, eller orkar, göra något annat än att ligga i soffan så måste man ha lite förströelse för att inte gå under av leda. Nöjesnytt har därför listat några av de bästa tv-serierna och filmerna just nu. TV-SERIER I FAMNEN PÅ EN MÖRDARE (SVT PLAY) BBC One har på senare år satsat hårt på true crime-draman och som vanligt när britterna är igång lämnas ingenting åt slumpen. Samtliga miniserier (varav de flesta gått på SVT PLAY) inleds med orden ”this is a true story” – alltså inte ”BASED on a true story” – vilket innebär att man lägger stor tonvikt på att det som berättas faktiskt stämmer med verkligheten. Den senaste serien som SVT köpt in har den lite klumpiga svenska titeln I Famnen På En Mördare (The Sixth Commandment), men berättandet och spänningen är av högsta kvalitet. I korta drag handlar det om psykopaten Ben Fields som 2017 gaslightade och hade ihjäl två oskyldiga pensionärer och det är rakt igenom fullkomligt briljant. Och fruktansvärt obehagligt. BAND OF BROTHERS/THE PACIFIC (NETFLIX) En yngre kollega till mig berättade att hon precis börjat kolla på en fantastisk serie som hette Band of Brothers, och då slog det mig att alla i hela världen faktiskt inte har sett den. Så, om du tillhör dessa, stoppa allt du gör – sjukskriv dig om du måste – och bänka dig i tv-soffan. Band of Brothers (20019, som följer en bataljon amerikanska soldater i Europa under andra världskriget är antagligen det närmaste man kan komma att vara i krig på avstånd, medan uppföljaren The Pacific, som utspelar sig i Stilla Havet under samma period är lika klaustrofobiskt fängslande som den är gripande. Det är kort sagt två av de bästa tv-serier som spelats in. THE ACT (VIAPLAY) Jag är fullt medveten om att jag har en hangup på verklighetsbaserade draman, inte minst true crime, men när verklighetsbaserade draman är bra är det det bästa som finns. Det är ju bara ett simpelt faktum. Och The Act är en av de bästa verklighetsbaserade draman jag sett (jag har naturligtvis sett dokumentären också). I serien får vi följa Gypsy Blanchard som växer upp i tron att hon har allehanda sjukdomar, inklusive cancer, men så småningom upptäcker att hennes överbeskyddande mamma Dee Dee har hittat på allting i ett sällsynt grymt fall av Mûnchhausens syndrom. Det som rullas 62 | nöjesnytt upp är egentligen för fantastiskt och fasansfult för att ha inträffat i verkligheten – ändå är det just det det har gjort. Och just: Joey King är fantastisk som Gypsy. JUSTIFIED – CITY PRIMEVAL (DISNEY+) Justified var en sorts neo-western-serie som producerades mellan 2010 och 2015, med Timothy Olyphant i huvudrollen. Det var bitvis väldigt bra utan att vara sensationellt och ingen trodde väl att någon 2023 skulle återuppliva serien. Nu har det dock hänt och faktum är att Justified – City Primeval är minst lika bra som originalserien, om inte bättre. Olyphant är tillbaka i rollen som Raylan Given, en U.S Marshal som har sin egen uppfattning om rättvisa. I Justified – City Primeval, som utstpelar sig åtta år efter första serien, har Given flyttat från Kentucky till Miami, där han kolliderar med både en sociopat och en advokat som är något utöver det vanliga. Det är smart, det är snyggt, det är spännande och det är roligt. Det är i det stora hela formidabel tv-underhållning. WILDERNESS (PRIME) Även om jag har en del mindre smickrande synpunkter på den brittiska tv-thrillerserien Wilderness fastnade jag direkt efter första avsnittet. Det är i grunden en ganska traditionell hämndhistoria, där Liv (Jenna Coleman) kommer på hennes man Will (Oliver Jackson-Cohen) med att vara otrogen och således bestämmer sig för att låta sin ilska och hämndlystnad ta överhanden. Det är föga originellt, men samtidigt finns det något både engagerande och sympatiskt över Livs kamp med sina känslor. Kanske är det framför allt Colemans tolkning av Liv, eller så är det bara det att man faktiskt tror på hela den övertygande ensemblen. FILMER DEAR EVAN HANSEN (HBO MAX) Trots att jag generellt sätt har svårt för både musikaler och musikalfilmer fullkomligt älskar jag den här lilla pärlan från 2021. Själva musikalen Dear Evan Hansen vann både Tonys och Grammys, medan filmen fick ganska ljummen kritik när den kom. Att jag inte sett scenversionen kanske bidrar till att jag kan ta till mig filmen på ett annat sätt, men jag blir lika gripen varenda gång av Evan Hansens (Ben Platt) sociala fobier och ångest och hans högst tveksamma sätt att hantera sina problem. Visst känns Ben Platt en smula gammal för att vara high school-student, men jag kan ha överseende med det, då han går igenom rutan på ett makalöst sätt. Dessutom är låtarna bra och placerade med fingertoppskänsla filmen igenom. THE BOOGEYMAN (iTUNES/SF ANYTIME) Det här är långt ifrån den första filmen med titeln The Boogeyman, men jag är ganska så säker på att det är den absolut läskigaste. Och bästa. Baserad på Stephen Kings novell från 1973 och i regi av Rob Savage lyckas man bra med att överföra stämningen från Kings novell till film, och det är en av få skräckfilmer på senare tid som faktiskt känns otäck från början till slut. Sophie Thatcher (från Yellowjacket) är oerhört bra som Sadie Harper, och till skillnad från många andra filmer i genren håller även birollerna hög klass. Det var också länge sedan jag upplevt så många jump scares i en och samma film. EN DAG KOMMER ALLT DET HÄR BLI DITT (NETFLIX) En familj, en tragisk olycka och ett arv som ingen vill ha. Där har ni upprinnelsen till En Dag Kommer Allt Det Här Bli Ditt, till Andreas Öhmans nya dramakomedi. Ett par föräldrar, spelade av Peter Haber och Suzanne Reuter, samlar sina barn på gården i Norrland för att göra upp hur deras arv med brädgården och skogsbruket ska förvaltas – problemet är bara att ingen av de tre vuxna barnen vill flytta tillbaka. Öhman har tidigare visat att han har en helt egen ton inom svensk film, och en uppfinningsrikedom som inte många kan mäta sig med och En Dag Kommer Allt Det Här Bli Ditt är inget undantag. Karin Franz Körlof är magnifik i sin roll som serietecknaren Lisa, som lider avToruettes, men man kunde lika gärna lyft fram vilken skådespelare som helst i en av de bästa svenska filmerna på senare år. I TEXT: OLA KARLSSON