Byggnadsarbetaren Ledaren
Byggnadsarbetaren Din lön
Byggnadsarbetaren Lönekollen
Byggnadsarbetaren Verktygslådan
Byggnadsarbetaren Byggnytt
Byggnadsarbetaren ADHD inte bara en superkraft
Byggnadsarbetaren Stolta jobb
Byggnadsarbetaren Krönika
Byggnadsarbetaren Tävling
Byggnadsarbetaren Porren som försvann
Byggnadsarbetaren Besserwissern
Byggnadsarbetaren Instruktionsboken
Byggnadsarbetaren Så målas Örestundsbron
Byggnadsarbetaren Byggmissar
Byggnadsarbetaren Berättat av...
Byggnadsarbetaren Sagan om pyttebron RETRO Saganom
pyttebron et var en gång en konstruktör, Jehander hette han. Genom vildmark drog han banor, som förenar stad och land. EnEn bro blir till Brobyggmästare Carl Jehander var en omtyckt och högt aktad man. ”Allsmäktige Gud och käre Jehander, gör av detta gossebarn en duktig stenhuggare, eller åtminstone en bas i en skärning”, kunde det låta vid ett barnadop. Jehander var en av rikets stora järnvägskonstruktörer och lät bygga över 200 mil järnväg i landet. Sommaren 1902 började han anlägga en sträcka mellan Engelholm och Klippan i Skåne. Vad var meningen med det? Jo, på järnvägen fraktades sockerbetor från omgivningen in till Engelholm, där ett av bygdens många sockerbruk fanns. Men för att komma in till staden behövde man en liten bro över den slingrande Rönneån. Göteborgs mekaniska verkstad byggde stålkonstruktionen och stenhuggarna från Fröslida hjälpte till med brofästena. Byggmästare Jehander ritade banan och fundamenten, som hade en fenomenal passform. Som mest deltog 170 rallare i det tunga järnvägsarbetet. Bygget av bron 1904. Där gingo små pyttor på banan som går genom Vången på sné. De hade den syndiga vanan att kacka en smula bre’vé. De trifdes ej inne i husen och trodde sig vandra fre’. De gingo så trygga på grusen och alla så plockade de. Men stinsen han gjorde sig möda och sade: det här får ej ske. De glodde på kammen den röda och alla så skrockade de. (Ur ”Pyttorna på pyttebanan”, Engelholms Tidning, 13 mars 1918) 46 BYGGNADSARBETAREN #11, 2020 Tå Tågen tuf far på Bron öppnade för trafik vintern 1904. Först prov belastades den med 228 ton järnvägsske orn r oc två godstågslokomotiv på vardera 50 ton. Den Den var s at bil. Men det var inte bara sockerbetor som skullekull fram, järnvägen användes oc sk å till pers n u ontra-trafik under åren. Eva Thorén åkte till realskolan iol n i Engelholm från stationen i Össjö, med skolmössan på som va lin gt. Hon slungas tillbaka av minnet: ”Nu s r ag på tåget, på plattformen mellan v t å vagnar, s å stolt med min mössa, och i höjd med nuvarande Brännborns Center, som då var åkerbygd, så tår j jag blåser mössan av! Skandal och bannor hemma! Banvakten får tillkallas, och han rycker ut med sin dressin för att leta reda på mössan.” Bron f fårr s sit t namn Bron mn Johan Wilhelm Hall hette en snickare vid sockerbruket. Han brukade låta sina hönor gå lösa och ibland sprang de iväg till bron. –Aja baja! ropade stinsen och anmälde Hall till polisen. Han var orolig att tågen kunde spåra ur. Hall dömdes i rådhusrätten och fick böta två kronor. Men snickaren hade en flitig penna och skrev dikter för tidningen. Det blev en vers om pyttorna, hönsen, på järnvägen: provor och
Byggnadsarbetaren Efter jobbet
Byggnadsarbetaren Medlem i Byggnads