Årsskrift 1998 Sida 1
Årsskrift 1998 Sida 2
Årsskrift 1998 Sida 3
Årsskrift 1998 Sida 4
Årsskrift 1998 Sida 5
Årsskrift 1998 Sida 6
Årsskrift 1998 Sida 7
Årsskrift 1998 Sida 8
Årsskrift 1998 Sida 9
Årsskrift 1998 Sida 10
Årsskrift 1998 Sida 11
Årsskrift 1998 Sida 12
Årsskrift 1998 Sida 13
Årsskrift 1998 Sida 14
Årsskrift 1998 Sida 15
Årsskrift 1998 Sida 16
Årsskrift 1998 Sida 17 bergsbranten. Sedan följer
ögat oundvikligt kusten söderöver, Höganäs, Viken, Domsten och långt i fjärran anar man Helsingborg. Denna vackra charmiga del av nordvästra Skåne är intimt förknippad med "gamle kungens" Sofiero, Höganäskrukor och golfspelaren Johny Andersson från Lerberget. Kris i bollen Johny, 76 år ung, spelar denna vinter mindre än på länge. Normalt är han ute med sitt gäng 3 gånger i veckan förutom onsdagsgolfen, men nu är det kris i bollen. Vi sitter hemma hos Anna-Greta och Johny i den charmiga stugan nere i gamla Lerberget, en liten fiskeby strax söder om Höganäs med uppsikt över Kronborgs (och Hamlets) slott i sydväst. Kaffet ryker och den hembakta kakan doftar i hela huset. "Habba är dålig. Sjuk. Verkar kört", säger Johny. Habba är Herbert Nilsson, klasskamrat till Johny på 20- och 30-talet. De sista åren har Habba bara använt Driver, spoon,7:a och putter. Trots att han haft fler klubbor i bagen kom de andra aldrig till användning. I bunkrarna tog han sin 7:a och fick på något outgrundligt sätt upp bollen. Leadbetter hade troligtvis fått reviderat hela sitt koncept om han sett tekniken. I somras gick han runt med enbart en klubba. Det var nog sista ronderna med J ohnys äldste och bäste vän. Jag kände på mig att Johny redan börjat sakna sin äldste vän och spelpartner. Första mötet i Lund "Vad är det bästa med golfen Johny?" frågar jag. Ni som känner honom vet att Johny inte snackar i onödan precis, men när han väl säger något så menar han det. Själv mötte jag honom första gången 1967 vid klubbhuset på Lunds Akademiska GK. Jag hade från ingenstans gått och slagit banrekord på Lunds Vårtest och var helt uppfylld av mig själv i min lycka. Det var knappt jag visste vem som vunnit tävlingen. På prisutdelningen - Johny Andersson Mölle vann före Krister Peil och mig - sade J ohny något om att ha satt ungtupparna på plats och att det kanske fortfarande fann lite golf kvar i en gammal gubbe. Efteråt fick jag höra att Johny tyckte att den där Mueller verkade lite stöddig! Tilläggas bör att Johny säkert aldrig någonsin överdrivit... Inte visste jag att den lugne piprök- ande farbrorn var en av vårt lands absolut bästa golfare. Han hade varit med i EM-Iaget 61 (Europamästare), 63 (silver) och 65 men konstigt nog lämnad utanför 67 trots sin seger i Vårtesten, då en av de stora tävlingarna i Sverige. Johny var 45 år och mitt i sina bästa golfår men Golfförbundet sneglade nog även lite på prästbetyget när man tog ut sina landslag. Innan Johny svarar på min fråga kommer hustrun in med en mängd fotografier från landskamper och Europamästerskap. Där fanns ett från en match mellan Skandinavien och Skottland, 1962 på Troon. "Han är den bäste spelare jag spelat med eller mot", säger J ohny och pekar på en tunnhårig man i golfbyxor som tillhörde det skotska laget. J ag känner igen mannen och fick hjälpa Johny komma ihåg namnet: D A Blair. "Han där var rätt bra också", fort- sätter Johny och visar på en lång kille vid namn - Charlie Green. Just de här båda var på den tiden anställda på Whiskyföretag och hade som sådana bl.a. uppgiften och det stora nöjet att spela golf med återförsäljare och kunder. Spelet och kamratskapet Plötsligt kommer svaret på frågan om vad som är det bästa med golfen: "Jag spelar golf för själva spelets skull och för kamratskapet", säger Johny efter att ha suttit och funderat ett tag. Han 17
Årsskrift 1998 Sida 18
Årsskrift 1998 Sida 19
Årsskrift 1998 Sida 20
Årsskrift 1998 Sida 21
Årsskrift 1998 Sida 22
Årsskrift 1998 Sida 23
Årsskrift 1998 Sida 24
Årsskrift 1998 Sida 25
Årsskrift 1998 Sida 26
Årsskrift 1998 Sida 27
Årsskrift 1998 Sida 28
Årsskrift 1998 Sida 29
Årsskrift 1998 Sida 30
Årsskrift 1998 Sida 31
Årsskrift 1998 Sida 32
Årsskrift 1998 Sida 33
Årsskrift 1998 Sida 34
Årsskrift 1998 Sida 35
Årsskrift 1998 Sida 36
Årsskrift 1998 Sida 37
Årsskrift 1998 Sida 42
Årsskrift 1998 Sida 43
Årsskrift 1998 Sida 44