Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet
Sten Kort & gott
Sten Stenbrottet: Offerdal
Sten Intervju Göran Andersson
Sten Projekt Solberga
Sten Projekt Aker Brygge
Sten Stenpriset: Vinnaren
Sten Porträttet: Staffan Strindberg
porträttet staFFan strinDBerg ritad av länsarkite
kten Arne Delborn. På fasadens kalksten hittar vi förebilden till mönstret på krematoriets kalkstensmatta. – Allt finns, det är bara att återanvända. T ill sist sätter vi oss på det anrika, skönt insuttna Holmgrens kondis där Staffan och hans kompisar satt som unga under tidigt sjuttiotal. – Varje lördag träffades man i Domushörnet, snackade lite, gick till skivaffären Radio & TV-huset, där Linda stod och sålde plattor. Sen gick vi till Holmgrens och drack kaffe. Musiken var den stora kraften i Staffan Strindbergs unga liv. – Jag hörde Led Zeppelin på Radio Luxemburg och var nog den förste i stan att lyssna på deras första platta. Kalmar var en aktiv musikstad och en centralort i den svenska musikrörelsen. Staffan och kamraterna lärde sig spela tillsammans på Musikforum och startade bandet Ragnarök 1972. Staffan pluggade till inredningsarkitekt i Köpenhamn, men hoppade av efter en termin för att satsa på musiken. Snart åkte Ragnarök på sin första Norrlandsturné. – Vi gjorde 250 spelningar det året. Vi var den svenska musikrörelsens gossen Ruda, vi varken drack eller knarkade. Efter ett par år i bandet och parallellt arbete som gymnasieingenjör, tog Staffan upp den arkitektoniska tråden på allvar och började läsa på KTH i Stockholm. – Jag lämnade Kalmar som proggmusiker, helt aningslös om arkitektur, men det var rätt val. De första två och ett halvt åren var ren eufori, det var som att hitta hem, allt blev självklart. Han lämnade inte musiken, den smälte ihop med arkitekturen. – Jag minns att jag körde Nina Hagens första skiva oavbrutet i flera dygn medan jag var helt inne i ett skolarbete. Musiken skickade mig rakt in i projektet. Han jobbar fortfarande gärna till musik. Efter skolan och en studieresa i USA, ”jag ville se alla hus jag sett i arkitekturböckerna”, fick Staffan arbete på Lennart Bergström Arkitektkontor i Stockholm. – Första jobbet var fullständigt förödande. Jag skulle rita 14 000 kvadratmeter undertak på Tempo/Åhléns kontor i Kista. Men jag lärde mig allt om det som finns ovanför innertaken och i dag är jag evigt tacksam för det. Kontoret som fostrade honom under nio år var stort med kommersiella projekt, men man hade stormöten och synpunkter på vilka jobb man skulle ta in. – Alla visste vad alla tjänade, allt var helt öppet. Vid den här tiden träffade Staffan sin fru Inger, även hon arkitekt. De bildade familj och började så småningom längta till en mindre stad. – På 1980-talet fanns det hur mycket arbete som helst överallt i landet. Det var en enda glädjerusning mot himlen. Vi fick jobb i Kalmar. Två år senare var allt slut i lågkonjunkturen och vi blev arbetslösa. Staffan och Inger startade eget, började med små tillbyggningar, ritade om Stickan Anderssons gamla kontor i Lärkstaden i Stockholm för Polisförbundet. Så vann de en tävling om Ottenby naturrum och kontoret var etablerat. Flytten innebar också Staffan Strindbergs återkomst till det småländska stenriket. – Jag är uppväxt med kalksten. Den var närvarande överallt. Vi mötte den på utflykterna till Öland, den fanns i skolan, i huset där jag växte upp och där jag bor nu. Staffan prisar kalkstenen. 27 – Den har en levande yta med en mjuk, taktil och vänlig karaktär. Den blir aldrig för fin, men är alltid intressant. I Kalmarregionen har han efter tjugo års verksamhet satt tydliga spår med bostadshus, värmeverksbyggnader, sommarhus i sten på Öland och en glasad, elegant sopsorteringsanläggning. – Sådana saker ska vara synliga, de ska finnas och fungera där folk i stan rör sig. Det är en av Sveriges vackraste och kanske dyraste miljöstationer. År 2003 blev Staffan Strindberg uppmärksammad både i Sverige och utomlands för Villa Näckros, en flytande villa som ligger förankrad vid Kalmars växande sjöstad med Ölandsbron i fonden. Året efter nominerades han till Rödfärgspriset för en villa i Drag, norr om Kalmar. Å r 2003 återuppstod Ragnarök med de ursprungliga medlemmarna. Bandet spelar sporadiskt på konserter och festivaler. Internet sprider gruppens musik, det finns nya proggfans över hela världen. För några år sedan bjöds gruppen in till Japan. – Det kom folk resande från hela landet till Tokyo för att se oss. Det är en liten, men entusiastisk skara. Nu fortsätter Staffans arkitektonisk-musikaliska mission. – Det är inte tillräckligt med rock’n roll i arkitekturen. Att spela musik är det enda tillståndet då jag är helt fri. Man är borta från precis allt annat, det är fantastiskt. Det är nog då det föds nya idéer till arkitektur, som sedan gammalt kallas just frusen musik. – Både arkitektur och musik handlar om att bygga stämningar. När Ragnarök samlas nästa gång i Kalmar ska jag ta bandet till avskedsrummet och killarna ska få lyssna på det. Jag vill pröva hur de som musiker läser rummet. n
Sten Projekt Villa Palmgren
Sten Projekt Wallenbergsalen – IVA
Sten Miljö: Sten vs glas
Sten Projekt Kunglig entré
Sten Krönikan: Iréne Vestman
Sten Småsten – branschnyheter
Sten Fråga Kurt & Kai
Sten Marknaden
Sten Hitta rätt på Sten.se
Sten Sveriges Stenindustriförbunds medlemmar A–Ö