Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61 VINTERGOLF OCH DESS FRÖJDER De
n sanne golfaren ser inte till tid och rum. Han golfar bland höga berg, i torra öknar, på vindpinade slätter och skummande stränder, i arkadiska ängar. Bara ett fruktar han, blixt och dunder. I snö då? Jodå, och det är en historia för sig. Kan det vara så enkelt som att frånvaron av inbjudande öppna spi- sar i flertalet av våra klubbhus häm- mar vinter- och julgolf? De flesta klubbar har väl medlem- mar som utan vidare spisning golfar vintertid. Men en och annan klubb har tagit steget fullt ut och organise- rat golfen. Så gjorde för länge sedan Blackheath Golf Club (sydost om London, om jag nu minns väder- strecket rätt) redan i slutet av 1700- talet. Den traditionen med vintergolf där uppstod genom det enkla faktum att klubbens "årsmatch" skulle spe- las på grundandedagen av klubben, och den råkade vara den 17 januari. Ingen hade något emot golf under vintern, men att spika en så viktig match under "a period of the year when we invariably have bad weather" ville somliga ändra på och föreslog därför att matchen borde gå i slutet av mars. MATCHEN ÅRET 1796 noteras i loggboken som följer: "Very cold. Hard frost and plenty of snow. Wind NNW ro NNE". Matchen genomför- des och avslutades med skållhet soppa och ångande oxstek. Andra gånger kurade man inomhus så länge man kunde, första paret ut höll sig förmodligen krampaktigt fast i bardi- sken. Glödgat vin dämpar onekligen viljan att gå ut i oväder. Det gör även en golfare mera förnuftig. Han vet så väl att även om tåhättan på en riktig golfsko ska peka uppåt för att under- lätta svingen, så ska absolut inte hela fotbladet vara runt. Runda fötter på- verkar svingbågen. Negativt! Men det här var (och är) en av poängerna med vinter- och julgolf, samvaron, den lekfulla golfen. Från klubbmötet i januari 1793 finns en anteckning: "The meeting was so meny that it was agreed that match- ing and every other business should be delayed till next month". Då måste vädret verkligen ha varit vid- rigt och "the wining and dining" ex- tra frestande. Vilka instruktionsböcker kan re- kommenderas? Man får naturligtvis leta längre än jag har gjort (sedan 50- talet) efter instruktionsböcker i vin- tergolf. Trots idogt letande och trots en omfattande korrespondens över den golfvärld som har snö på fair- ways har jag inte fått fatt på någon. Men, jag är övertygad om att någon galen golfjeppe, någonstans, har totat ihop en sådan bok och dessutom hit- tat en lika galen förläggarjeppe. SÅ HÄNDE SIG att åska och regn och hagel för en tid sedan bröt ut över en runda på Ålborgs gamla bana. Det var bara att söka skydd och vänta ut efterslängarna från en atlantorkan. På en hylla högt till höger om bardisken står en lång rad med hund- örade klubbtidningar. Jag dricker gott öl, jag röker min pipa, åska skräller och haglet vitmenar övnings- greenerna, och jag bläddrar i en år- gång, på måfå. Tidigt 50-tal. Så ser jag artikeln: "Julgolfens glädje och goda råd i snön". Förfat- taren heter Nils Jaeger. Om denne gentleman vet jag inget. Ingen i klubbhuset vet något. Äntligen napp! Nils Jaeger strukturerar, mellan ra- derna, det här med vintergolf så, att han skiljer mellan frostvinter och is- vinter, (blöt)snövinter och skarsnö- vinter. Frostvintern ägnas inte mången fundering. Däremot får snö- och skarvintem merparten av texten. Man ska dra fördel av vinter- reglerna, säger han, och pegga upp med snö (snön behöver inte läggas tillbaka!) Är det skarsnö bör man slå ned på bollen, dock inte djupare än skaren är. Viktigast av allt är att se till att bollen får carry. Fotspår hit och dit, runt och på greenema kan vålla bekymmer, men med ett tillåtet bruk av vinterreglerna kan man gå runt de hindren. Spelet runt och på greenerna krä- ver en särskild teknik. Ett visst om- råde bör vara skottat framför koppen, och det gället att låta bollen vid inspel ta mark så nära gränsen före det skottade området som möjligt så att bollen bromsas upp. Slutputten kräver speciella arrangemang, och den ska man ta god tid på sig att slå. Jo, man kan faktiskt få göra rännor fram till koppen. Puttem fungerar här som en isskrapa också för de andra rännorna som gjorts eller uppstått ef- ter andra puttar. Är man först ute kan man få uppleva glädjen av att få putta på jungfrulig snömark! NILS JAEGER erinnw också om den smått fantastiska historien om en av golfhistoriens färgstarkaste figurer, yrkesspelaren Andrew Kirkaldy. Han var född 1860. fadern deltog i Krimkriget och Andrew i strider i Egypten. Han var synnerligen skick- lig med klubba och boll och ham- nade först som professional i Win- chester, Hampshire. Men där sägs han ha gjort sig omöjlig med sitt fräna bassespråk, och han flyttade hem till St Andrews, där han var pro åren 1920 till 1934, då han lämnade in bössa och mynnings- bleck. Andrew Kirkaldy hade ett knep för sin vintergolf, ett ovanligt sådant som man kanske kan tipsa om. För att undvika att få bollen full med snö, lät han hälla rik- ligt med olivolja i håret på sin caddie, och sedan inför varje utslag stack han ner sin boll i huvudet på caddien och rufsade vänskapligt om. Allt för att få längd på carry och roll. Vintergolfens fröjder var tydligen inte helt bekväma för den tidens caddies. Om de nu inte fick tillägg för olja i pe- ruken, förstås. SVENSK GOLF - 1/1993 61 ÅKE SKEPPARE
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100