Nöjesnytt Växjö 1
Lagom till sitt tioårsjubileum släpper Växjös, el
ler Sveriges, eller varför inte världens coolaste rockband sin debut-EP Don’t Mess With Crazy Daze. Det firar de med releasefester på både Kafé de luxe och BG. Crazy Daze bildades 2012, ur askan av ett band kallat Tube Screamer, och består idag av Tobias Eriksson på sång, Jonas Norrby på bas, Jakob Frisk på trummor, Alvar Janse på tamburin och Andreas Boström på gitarr. Dagen till ära är det Tobbe, som han kallas, Jakob och Andreas som träffar Nöjesnytt på ett kafé i centrala Växjö. Alla som sett Crazy Daze live vet att det är ganska omtumlande upplevelse, med ett jäkla ös och med en frontman i Tobbe som ger allt för att publiken ska bli nöjd. Tobbe, som den showman han är, viftar med djävulstecknen och visar med all önskvärd tydlighet att han älskar att stå längst fram. –Oh ja, säger han med eftertryck. Jag har alltid velat stå längst fram och showa. Jag är aldrig nervös. Jag skulle kunna stå inför 50 000 pers, det vore bara roligt. Jag har varit med i bandet sedan starten, men då spelade jag trummor samtidigt som jag sjöng. Det var rätt svårt. Ibland kom jag i otakt. En gång glömde jag texten till Highway to hell. Det var helt stopp i huvudet, så jag slutade spela och satt och funderade på hur texten gick. De andra undrade vad jag höll på med. Men sen hade Andreas en pärm med texten och då började vi bara om från början. Ingen skada skedd. Alla i bandet var redan från början överens om att det var hårdrock man ville spela. Vad är det som är så gött med hårdrock, undrar man då? Bandets nyaste medlem Jakob, eller Mister Headbanger, som Tobbe kallar honom, ger sin syn på saken: –Det är häftig music.. Det är mycket attityd, det är rivigt och man får leva ut mycket känslor när man spelar. Det känns i kroppen, liksom. –Det ska vara rock’n’roll, menar Tobbe. Innerst inne är vi rätt snälla, men rock ska vara lite farligt och lite crazy. –Vår basist Jonas är ganska kompromisslös när det gäller rocken. När vi spelar med Ensemble Core måste man ibland kanske köra lite snällare låtar, till och med någon dansbandslåt och då protesterar han vilt, till och med under tiden han spelar. Det är hårdrock som gäller för honom och nolltolerans på allt annat, menar kapellmästaren Andreas. När Crazy Daze körde igång förlitade man sig mest på covers, alltså att spela låtar av andra artister. Ett bra sätt att komma igång, tycker trion. –Vi körde klassiska låtar av band som AC/DC, Kiss, Iron 10 | nöjesnytt Det är ju rätt så mycket hårdrock att bli bannad av Svenska Kyrkan ändå, påpekar undertecknad och trion nickar belåtet. Jakob vill dock förtydliga att det finns ett annat djup i deras texter också: –Devil Woman och She’s An Outlaw är ju metaforer för tjejer som är svåra att motstå. Farliga kvinnor som leker med ens hjärta. Alla i bandet är överens om att det är en rejäl kick att äntligen få höra sig själva på skiva och se sig själva på omslaget. Det var en härlig upplevelse att spela in skivan och nu finns den ju, som Tobbe påpekar, förevigad för alla tider. EP:n är producerad och inspelad av Wincent Ek (Bellybuster, The Killbilly 5’ers) och innehåller förutom fyra rockiga alster även gästartister som Katarina Ek (Zebra Kings, The Oaks) – som är “Devil Woman” – och så två riktiga rockstjärnor Maiden, lite Ramones och The Clash och sånt, säger Andreas innan Tobbe avbryter: –Och så Fight For Your Right med Beastie Boys, får vi inte glömma. Den är ett måste. Annars är det ingen rock. Det står i lagen. Tänk om vi spelar på Kafé de luxe och kommer ut efteråt och så “vafan, är snuten här”? “Har ni spelat här?”, frågar dom. “Ja”. “Spelade ni Fight For Your Right?”. “Nej, det gjorde vi inte”. “Nähä, då får ni följa med till finkan här”. Sånt vill man ju helst undvika. Så det är väl lika bra att vi kör den med, för polisens skull. Att gruppen började skriva egna låtar var lite av en slump, och har sitt ursrpung i en resa till Kroatien, när Crazy Daze var där för att spela. –Don’t Mess With A Street Racer har funnits med länge. Den kom till när vi var i Kroatien. Tobbe skulle gå över gatan och så stannade han plötsligt till och hojtade “don’t mess with a street racer!”. Då tänkte vi att vi var tvungna att göra en låt med den titeln. Vii började fundera på vad vi kunde om bilar, vilket visade sig vara ganska lite. Men det vi hade tryckte vi in i texten till låten. Vi fick blodad tand och skrev en annan låt, Devil Woman som vi skickade in till en tävling. Men då visade det sig att Svenska Kyrkan arrangerade den så vi fick inte ha med den. Fick skriva en till låt och tänkte “bil funkar ju” och det blev Hot Rod. Den är ännu mer basic, den handlar om rattar och däck och sånt. i Moa Munoz, som spelar med Olivia Rodrigo och Zdravko Zizmond från STRÖM. Vad är då roligast, att skriva låtar, spela in skiva eller att spela live? –Spela konserter, säger Jakob blixtsnabbt, medan Tobbe funderar en liten stund: –Jag skulle nog säga att allt är lika roligt. Jag kan inte välja där. Att skriva låtarna, få spela in dem och sedan framföra dem för folk. Allt har sin tjusning. Härnäst väntar alltså två releasespelningar och giget på Kafé de luxe blir speciell på flera sätt; de kommer nämligen att anlända till Kafé de luxe i limousine, tack vare en kontakt. Killarna hade dock svårt att tro på det till en början. –Va?! Hur ska det gå till? Ska kommunen betala det? Det kostar ju fan miljoner att åka limo. Men vår kompis bjuder på det. Hoppas det ingår lite öl och nötter också, säger Tobbe. –Sedan hoppas vi att många köper skivan och tycker om låtarna så att de lyssnar på dem om och om igen. Vi finns ju på Spotify också, men det är roligare med en skiva. Den kan man få signerad också. Nu när skivan är ute är man ännu mer taggad på att spela live. Men inspelningen gav mersmak, vi vill göra fler skivor. Fast till nästa gång får vi nog ligga i lite mer och skriva fler låtar än fyra stycken på tio år. –Vi har ju faktiskt en ny låt på gång. Release the Beast, heter den. Den är döpt efter en shot som finns i Halmstad, inflikar Andreas. Det är riktig heavy metal. Jakob och Tobbe nickar instämmande: –Det är en metafor om att släppa lös musiken. Det är musiken som är “the beast”. Man kan alltså säga att Crazy Daze fjärmar sig allt mer från kyrkoarrangerade musiktävlingar? –Jajamen, sprit och djävulsdyrkan är det som gäller. Det står vi bakom. I TEXT: OLA KARLSSON