GLAS 1
Nationalmuseum, Stockholm. Nordiska Museet, Stock
holm. TERMISKT INOMHUSKLIMAT I ATRIER Avancerad teknik med fokus på att minimera tillförsel av värme och kyla Text: Johannes Persson och Lars-Åke Almstedt Foto: Blandat Atriet blir ett allt vanligare inslag i våra fastigheter. Många fastighetsägare vill utrusta sina lokaler med atrier för att där ha caféer, loungeytor eller tillfälliga arbetsplatser. Detta rum, på gränsen mellan inomhus och utomhus, möjliggör ett behagligt ljus och miljöombyte för en stunds vila, samtal eller möte. Under dagens stillasittande arbete ges här även möjlighet till rörelse och kontakt med himlen, solen och naturen, vilket ger välmående. Atrier är ingen ny företeelse utan har funnits i många år som ett centralt stort rum för kommunikation och ljusinsläpp. Bradbury Building i fem plan, ritat av arkitekten George Wyman och uppförd i Los Angeles i slutet av 1800-talet, är ett bra exempel på detta. Dessa äldre atrier hade en enkelglaskonstruktion med T-profiler av stål som sekundärt bärverk, där övre glas överlappade nedanförliggande. Om man önskade ett mer kontrollerat klimat kompletterades detta med ett inre horisontellt glastak som i många muséer, till exempel i Nordiska Museet och Nationalmuseum i Stockholm. I början av 1970-talet började man bygga glastak med isolerrutor med två eller tre lager glas, varvid U-värdet för taket avsevärt förbättrades från cirka 6,0 till 2,5–3,0 [W/m²K], med för den tiden tillgängliga glas 48 GLAS 4.2020 / atrium / och infästningsmetoder. Framtagandet av mer energieffektiva 3-glas isolerrutor och infästningsmetoder med effektivt brutna köldbryggor, innebär att man numera under kallperioder ofta håller lika hög lufttemperatur i atrier som i angränsade lokaler och U-värdet för glastaket blir nära 1,0 [W/m²K]. Kampen om solen Solna Gate, Solna. Kännetecknande för atrier är att de har stora glasade ytor samt hög rumshöjd. Trenden går nu mot mer komplicerade byggnadsgeometrier där vistelsezonen breder ut sig i rummet. Detta får konsekvenser och innebär utmaningar för att också lyckas med det termiska inomhusklimatet. Denna text ger några tankar kring dessa utmaningar, med ett visst fokus på soliga perioder, men även kalla perioder berörs i slutet av artikeln. Målet är ett atrium som kräver minsta möjliga tillförda mängd kyla respektive värme för att upprätthålla ett gott termiskt inomhusklimat. Här är solinstrålningen den stora utmaningen och det finns ett antal punkter att ha i åtanke vid val av solskydd. Den för varje projekt unika solvärmelasten bör analyseras så att ett solskydd som ger ett fullgott skydd kan väljas. Man bör försäkra sig om att det finns ett antal solskyddsalternativ på marknaden som uppfyller de projekterade egenskaperna. Vidare ska dessa alternativ passa in med avseende på storlek och behov samt harmonisera med arkitektens vision. Gällande solen finns det dock mer att ha i åtanke, samtidigt som solskyddsbehovet ska tillgodoses under varma och soliga perioder ska tillgången av dagsljus säkerställas under årets övriga delar; en balansakt som kräver omtanke. Här jagas samt talas det om begreppet selektivitet, om möjligheten att släppa in solljuset samtidigt som solvärmen blockeras. De huvudalternativ som finns för solskydd är följande: solskyddsglas, lameller i isolerrutor som blockerar den största solstrålningen från söder, en kombination av glas och rörligt solskydd eller dynamiska glas (glas där sol- och ljusinsläpp varierar efter behov). De två senare möjliggör ett bättre dagsljus då det inte föreligger något solskyddsbehov. > Foto: Bruno Ehrs