NG Sthlm 1
Scen KAN VI HITTA EN UTOPI I DET DYSTOPISKA? Kasi
a Syty har varit på Dramaten under förberedelserna inför decembers stora premiär: Liv Död Sex Pop, en dansföreställning som inviger husets omfattande tillgänglighetsprojekt. TEXT: KASIA SYTY FOTO: SÖREN VILKS, BILDER FRÅN REPETITION. INKLUDERING, REPRESENTATION, MÅNGFALD och tillgänglighet är frågor som genomsyrar varenda svensk kulturverksamhets arbete och repertoar – i alla fall på pappret. I verkligheten blir det tydligt att de fina orden ofta är just ord, och alltför tomma. Medan somliga besökare oreflekterat pröjsar 400 spänn för en teaterföreställning, är tröskeln till de guldbeklädda foajéerna för andra fortfarande skyhög. En del valsar in genom huvudentrén till teaterns bästa platser, och andra måste ringa i god tid för att få tillträde genom den bakre sceningången och ta frakthissen till en rullstolsplats långt ut på kanten. EN AV HÖSTENS största inhouseproduktioner på Dramaten, dansdokuföreställningen Liv Död Sex Pop, undersöker vem som får tillträde till teatern och vilka som får ta plats på scen. Elva skådespelare och dansare – några ur Dramatens ensemble och några inbjudna frilansare – utforskar och dansar av sig livskrångel, sårbarhet och omsorg, till specialskriven musik av Malin Dahlström från Niki & The Dove. Bland deltagarna syns bland andra multikonstnären Uje Brandelius, skådespelaren Maria Wärme och dansaren Sindri Runudde. EFTER REPETITIONEN AV densamma får jag tillfälle att intervjua regissören och koreografen Tove Sahlin och etnologen, skribenten, funktionsaktivisten och scenkonstnären Christine Bylund – som själv titulerar sig strukturfunkis. 14 NÖJESGUIDEN | NR 12, 2021 Christine: Jag kallar mig för strukturfunkis för att jag tänker att det är stora materiella byråkratiska och i synnerhet ekonomiska strukturer som styr i samhället. Struktur handlar mycket om det materiella. Att det aldrig hade gått att göra den här föreställningen, att få in personer med normbrytande funktionalitet, om man inte hade byggt om här i huset. INOM ETT TILLGÄNGLIGHETSPROJEKT har Dramaten byggt om och bland annat gjort den publika huvudentrén och Stora scenen mer tillgänglig för rullstolsburna. Det har byggts fler hissar och antalet platser för funktionsvarierade har dubblerats och placerats i bästa läget på parkett. Arbetet beräknas vara klart till premiären av Liv Död Sex Pop. Tove: Rent tekniskt är bakgrunden att Dramatenchefen Mattias Andersson ringde mig och frågade om jag ville göra någonting under min öppningssäsong? Vi pratade i flera timmar om vad som är aktuellt, vad man vill göra eller tänka på tillsammans med en publik. Jag vill göra konst som smakar på samhället eller som drar i någonting. TOVE SAHLIN OCH Mattias Andersson kom fram till att det vore på tiden att Dramaten öppnade upp för både artister och publik på ett bättre sätt. T: Jag kom igång på att göra något som hörde ihop med husets planer, som inte blev som ett strössel ovanpå. Jag ville skapa en ensemble och diskutera kroppens plats i samhället, gärna utifrån flera olika aspekter och situationer. Jag samlade ihop ett riktigt vasst konstnärligt råd, och där kom du in Christine. C: Det är nästan ett år sedan du tog kontakt med mig för första gången. Jag tyckte att det var superhäftigt att bli tillfrågad om jag ville jobba på Dramaten. Oftast blir andra saker som handlar om funktionalitetsperspektiv. Men den här gången kände jag att det fanns utrymme och resurser för oss att fördjupa arbetet. Har Dramaten gjort sådana satsningar förut? T: Inte av den här kalibern. Jag vet att en och annan rullstol har varit härinne, och sedan har det varit folk som har spelat i rullstol, men det är en helt annan sak. C: Det är viktigt att andra yrkesgrupper blir involverade - verkstad, byggare, arkitekter. Det är något särskilt att göra det på den här platsen med alla inblandade. Men det är också det som gör att det kommer få dignitet. Det låter väldigt utvecklande för alla inblandade. T: Det är jätteutvecklande! Risken är att det är jag som lär mig mest för jag är spindeln i nätet, och förhoppningsvis är det någon annan som gör det här projektet nästa gång. Då är det kanske Christine som leder det och gör det utifrån egen erfarenhet. C: Det finns dock en rädsla som ligger och skvalpar. Att huset tänker: gud vad jobbigt det här var, det vill vi aldrig göra om, att det har varit alldeles för krångligt. Med allas olika behov och extra satsningar. Det tog ett tag att landa i att det inte är så. Vad handlar Liv Död Sex Pop om för er? T: Det är nog jättesvårt att beskriva inifrån. C: Ja, verkligen. Men jag tänker att det handlar om våra sårbaraste positioner i livet. Vi berör någonting som vi inte kan värja oss emot. T: Om man ska sammanfatta den på något sätt, är den som en reflektion över vad vi kan göra med den andra människan. Om vi lyfter blicken och tänker att vi är ett vi: vad händer då? Det är också en spelstil som jag håller på och tjatar om: spela ihop. Det är min största koreografiska instruktion. Vad vill ni att publiken ska ta med sig från den här föreställningen? C: Jag är mån om att berätta saker som det är omöjligt för gemene person att känna till. De fina nyanserna, i synnerhet de som handlar om sex och relationer och vem som har tillgång till det. Det är omöjligt att veta om man inte känner någon med normbrytande funktionalitet eller lever i det själv. T: Jag ger dig i publiken mitt personliga för att du ska få rum att känna dig mindre ensam. Jag hoppas att det kan bli så. Liv Död Sex Pop visas mellan den 9 december till den 23 januari.