STT 1
16 STT Vecka 17 onsdag 27 april 2016 SVENLJUNGA B
YGDEN ÄNNU MERA ELIN Tack för mig Ni vet när filmstjärnor ska ta emot något stort pris och ska hålla tacktal. De vill så gärna tacka alla de samarbetat med, men innan de ens hunnit med hälften är det någon orkester som börjar spela och deras ord dränks i sorl. Så känner jag idag. 3000 tecken räcker inte för det jag vill ha sagt i denna krönika. Som kommer bli den sista. Jag började skriva krönikor för STT för över fem år sedan. Då hade jag precis tagit studenten, och jag kommer alltid vara tacksam mot den dåvarande ägaren Sune Strand som vågade satsa på en ung tjej utan tidigare erfarenhet. Men han såg det problem som finns på landsbygden idag, att de unga flyr och kvar blir en väldigt homogen grupp med människor, vilket gör att utvecklingen stagnerar. Han ville bidra till en bättre kultur för ungdomar och låta dem få en röst genom mig i STT. Ett ansvar som var tungt men ärofyllt att axla. Jag har stått på mig, flyttat från Sexdrega, till Holsljunga och nu Redslared och alltid varit en stolt lantis, även om det inte har varit lätt alla gånger. Allt kommer från mig Jag har skrivit vardagsreflekterande men också mer debatterande och åsiktsgrundade texter. Det har aldrig varit min intention att alla ska hålla med mig i det jag skriver. Jag har skrivit för att underhålla, men också utmana åsikter och fenomen som finns djupt rotade i vårt samhälle. Och det är viktigt att komma ihåg att allt som har stått i mina krönikor kommer från mig, det är mina åsikter, det är därför det har funnits både namn och bild på mig. Att jag har haft möjlighet att uttrycka mig under epitetet En jäkel på att hålla deadlines. ”de ungas röst i Kind” har gjort att jag har varit tvungen att hitta min egen stil, känsla och värdegrund. Därför har det varit väldigt utvecklande för mig att skriva alla dessa krönikor, och min förhoppning är att jag kanske även har fått andra att tänka till emellanåt, om inte annat fått några att dra på munnen. En glad amatör Jag har räknat ut att jag har skrivit ungefär 240 krönikor. Det är 7 680 000 tecken, vilket motsvarar ungefär den första boken i Sagan om ringen-trilogin (inga övriga jämförelser, mina krönikor har ju trots allt handlat om andra saker än män med konstiga namn som går). Två gånger under fem år har STT varit utan mina krönikor, och båda gångerna har det funnits krönikor som av olika anledningar inte har publicerats, så ingen kan komma och säga att jag inte är en jäkel på att hålla deadlines. Min första krönika handlade om hur min generation är som en kladdkaka, svårgreppbar och alldeles för mycket, men ändå helt underbar och min sista kom att handla om glädjen i att vara en glad amatör. Och jag tycker ändå att det sammanfattar det hela rätt bra. Jag är gärna en glad amatör som står upp för min generation. Vill tacka alla Jag vill avsluta denna sista krönika med att tacka alla som har funnits där och hjälpt mig. Tina som var den som lärde mig journalistyrket från början, Katarina och Ann-Sofie som har fortsatt det jobbet och alltid har uppmuntrat mig, PO som mer än en gång har räddat mig från pinsamma stavfel, tydligen så använder man inte en damsugare när man städar... Stefan som har varit Stefan och gjort sommarvikariatet till eviga diskussioner om påhittade ämnen, men också lärt mig allt jag kan om grafisk design. Och alla andra på STT såklart, tack för att ni gjorde mitt första riktiga arbete till det bästa! Jag vill också tacka mamma för att hon varje vecka har lyssnat på mina krönikor över telefon och för att hon varje vecka ha sagt, ”ja det är bra, skicka in det bara”. Och min sambo Mattias som många söndagskvällar har talat om för mig att jag är en mes om jag inte bara tar tag i mig själv och skriver något nu. Sist men inte minst vill jag tacka alla fantastiska läsare. Ni som har kommit med glada tillrop men också kritiska åsikter. Ni som har kommit fram på ICA och ni som har gett mig möjlighet att tala, föreläsa och berätta om hur det är att vara Kindsbygdens unga röst. Tack från djupet av mitt hjärta! Danseleverna i Svenljunga uppskattade den annorlunda danslektionen som bjöds på när Kalv på resa kom på besök med sin workshop. FOTO: MAX KÄCK Workshop med Kalvfestivalen Det var en väldigt SVENLJUNGA Sedan förra året bedriver Kalv festivalen en verksamhet för barn och unga, där man åker ut på turné till skolor runt om i Sjuhärad med workshops och offentliga föreställningar. I år inleddes turnén på Svenljunga kulturskola. Projektet, som kallas ”Kalv på resa”, är nu inne på sitt andra år. Förra året arbetade man med musik- och ljudskapande, medan man i år lägger fokus på dans. I Svenljunga medverkade 14 danselever i åldrarna 8-11 år i utomhusworkshopen. – De fantastiskt duktiga gästande danskonstnärerna Åsa och Gunilla inventerade först Mogaskolans lekplats och skog tillsammans med barnen, berättar kulturskolelärare Heidi Lind. Eleverna fick frågor som: Var kan vi gömma oss? Hur blir man platt som en pannkaka på en rund sten? Kan du göra ett knotigt träd med kroppen, en hängbjörk, en gran? Osynliga bollar kastades i slow-motion. Det blev dans i klätternätet och spring i stora bågar och mycket mer. Allt utmynnade i en spännande dansföreställning till slagverkaren Eduardos rytmer. Att vädret bjöd på kyla, regn och blåst bekom inte barnen det minsta. Med oförtruten entusiasm tog de sig an denna dags ovanliga danslektion. – Det var en väldigt inspirerande och rolig dag, säger Heidi Lind. KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com inspirerande och rolig dag. HEIDI LIND Kalv på resa Bakgrund: Sedan 2015 bedriver Kalvfestivalen en verksamhet för barn och unga som innebär turnér till skolor i Sjuhärad med workshops och offentliga föreställningar. I fjol låg fokus på musik- och ljudskapande, i år arbetar man med dans för att erövra bekanta platser. Årets Kalv på sesa: Danskonstnärerna Gunilla Jansson och Åsa Thegerström har arbetat med platsspecifik dans i över 20 år. I förra årets Kalvfestival medverkade de bl.a. i pilgrimsvandringen där de besjälade vandringsleden i bokskogen. I årets Kalv på resa gör dansarna tillsammans med musikerna Tomas Sjöstrand och Luis Eduardo Nilo Silva, slagverk, en workshopturné. Där får ungdomar med dans inta och uppleva en bekant närmiljö. Vi arbetar under en dag på plats och avslutar med en föreställning. Tanken är att finna en plats som har en särskild betydelse för barnen och de som bor på orten. Ungdomarna får använda sin historia och relation till platsen för att i dans levandegöra, förstärka och förändra den. Platser: Under årets turné besöks sju platser runt om i sjuhärad. Turnén inleddes i Svenljunga den 18 april, och avslutas den 17 maj på Limmaredsskolan. SVENLJUNGA I torsdags firade Ulf Eliasson sin 60-årsdag med öppet hus på Ewas café. 85 personer kom till firandet, och presenterna strömmade in till den populära Svenljungaprofilen. – Jag blev väldigt glad över alla som kom och uppvaktade mig! Jag fick nästan 100 presenter, bland annat en klocka, en termos, kläder och blommor, berättar Ulf Eliasson. Hur känns det att fylla 60? – Det är roligt att fylla år, men det är lite jobbigt att bli äldre, jag har problem med lederna. Ulf jobbar med sitt stora intresse, att köra lastbil. Elin Larsson, krönikör i STT, är uppvuxen i Sexdrega och bor i Redslared. Här skriver hon om vardagsfunderingar ur en ung Kindsbos perspektiv. – När jag var liten fick jag följa med min pappa när han körde lastbil. Då blev jag lastbilsintresserad, och det är jag fortfarande. Jag brukar säga att dieseln sitter i blodet! Nu har jag en egen lastbil med släp och kör till tippen med wellpapp. Ulf Eliasson firade sin 60-årsdag med öppet hus på Ewas Café. FOTO: MARINA BENGTSSON Ulf gillar dansbandsmusik, hans stora idol är Olle Jönsson i Lasse Stefanz. – Han är den störste dansbandspresidenten! Ulf är mycket nöjd med sitt firande, även om det var en del gäster som inte kunde komma på grund av sjukdom och resor. – Men om det är någon som missade mitt öppna hus är de välkomna att höra av sig, så kan jag bjuda på en kopp kaffe på Ewas Café! KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com