Svensk Jakt

Svensk Jakt Chefredaktören Svensk Jakt Nostalgisk älgjakt Svensk Jakt Ögonblicket Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet Svensk Jakt Opinion Svensk Jakt Allmänna uppdraget Svensk Jakt Riksnytt Svensk Jakt Vildsvinsjakt Svensk Jakt I backspegeln Svensk Jakt Test av appstyrda åtelkameror Svensk Jakt Vildsvinsskador Svensk Jakt Jägare mot alla odds Svensk Jakt Rävjakt Svensk Jakt Gör ditt eget ensilage Svensk Jakt Hälgekrysset Svensk Jakt Hälge Svensk Jakt Utrustning Svensk Jakt Vapen & skytte Svensk Jakt Vapenutrustning Svensk Jakt Frågor och svar om vapen Svensk Jakt Fråga veterinären Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet Svensk Jakt Jaktbart vilt april Svensk Jakt Soltiderr Svensk Jakt Viltsmak Svensk Jakt Redaktionen Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland Svensk Jakt Regionalt Sydost Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne REGIONALT Halland & Skåne Skånskt vargrevir ett s tort problem Jägareförbundet Skåne vill varken ha enskilda vargar eller ett vargrevir i landskapet. – Våra medlemmar är oroliga, med all rätt. Ett revir i Skåne län innebär ett stort problem för förvaltningen av viltet i en stor del av länet, säger Lars Persson, ordförande Jägareförbundet Skåne. Vargar vandrar långt, och många djur har under åren hamnat i Skåne. Vargarna har sällan stannat i vårt sydligaste landskap, men nu kan ett vargpar ha etablerat revir i närheten av Degeberga. Reviret har fått namnet Linderödsåsen. Dessutom fanns det under vintern ytterligare minst en varg i Skåne. Skåne har bland de tätaste viltstammarna i landet. Därför ser Jägareförbundet ett framtida problem med förvaltningen, om vargar tillåts bilda revir och föröka sig. En vargetablering försvårar och kanske till och med omöjliggör jakten med lös hund, vilken länsföreningen ser som ett av de viktigaste verktygen i den skånska viltförvaltningen. Det kan leda till att viltstammarna ökar, med problem i trafiken och mer viltskador i jord- och skogsbruk. – Vi har stora populationer av klövvilt i behov av förvaltning genom jakt, för att undvika viltolyckor och viltskador såväl för den enskilde som för våra lantbrukare. En etablering av varg i länet är ett direkt hot mot detta, säger Lars Persson. Det är med stor oro man följer utvecklingen och länsföreningen motsätter sig alla myndighetsbeslut som kan leda till föryngring av varg i Skåne. Jägareförbundet Skåne kommer också att söka skyddsjakt på de vargar som befinner sig i landskapet. – Ja, så fort kraven för skyddsjakt uppfylls på någon eller flera av dessa vargar, säger Lars Persson. BOO WESTLUND 94 En prisad Jägarskola som kronan på verket När Ulf Johansson efter avslutad viltmästarutbildning anställdes av Jägareförbundet i början på 1980-talet fanns inte jägarexamen. Han kunde knappast tro att han 40 år senare skulle leda ett projekt som ledde fram till en lärobok av sådan dignitet som den nya Jägarskolan. De första åren tillbringade Ulf Johansson som ambulerande länsjaktvårdare, med bössa, hund och madrass i bilen. De gamla jaktvårdskonsulenterna brukar skämtsamt säga att de inledde sina år på förbundet med att åka i hjärtinfarkternas spår. – Så var det. Jag jobbade åt länsjaktvårdsföreningarna i både Norra och Södra Älvsborg. Sedan var jag en tid i Skaraborg innan jag hamnade i Jönköpings län. Det var en bra tid, inte minst för att det gick snabbt att bygga ett nätverk med kunniga och engagerade jägare och jägareförbundare. Under några år på 1980-talet arbetade Ulf med den stora viltvårdssatsningen Satsa på viltet, som Valmet sponsrade med fina priser. Jägareförbundets forskningsavdelning tog fram ett poängsystem för olika viltvårdsåtgärder, och Ulf for land och rike runt för att bedöma jägarnas insatser. – Det höll på i tre-fyra år och sammantaget deltog jägarna med upp mot tusen praktiska och teoretiska viltvårdsinsatser. Mitt kontaktnät blev inte direkt sämre under de där åren. Ulf återvände till Jönköpings län där han var länsjaktvårdare, jaktvårdskonsulent och från mitten av 90-talet och några år framåt verksamhetschef för Jägareförbundet Sydost. När en ny organisationsEfter 40 år i Jägareförbundets tjänst tackar Ulf Johansson för sig. När han började som länsjaktvårdare fanns inte jägarexamen. Nu har han avslutat arbetet som projektledare för förbundets senaste kursbok i ämnet. förändring återigen delade in Jägareförbundet i tre regioner flyttade Ulf Johansson till Öster Malma som nationellt ansvarig för förbundets utbildningar. Och nu är det tid att tacka för sig. Efter 40 år i förbundets tjänst går Ulf Johansson i pension. Man kan säga att han gör det med flaggan i topp, efter att ha lett arbetet med den prisbelönta kursboken Jägarskolan. När jag frågar om han har ångrat sitt yrkesval blir svaret omedelbart nej. Det är inte alla förunnat att få jobba med sitt starka intresse, jakt och viltvård, säger han. – Men trots att jakten och viltvården på något sätt är huvudsaken har det bästa ändå varit att få arbeta med människor. Alla kollegor och förtroendevalda och medlemmar jag lärt känna och uppskatta under årens lopp FOTO: JAN HENRICSON har gjort det här jobbet till det bästa jag kunnat önska mig, säger Ulf Johansson. Hans arbete på förbundet tas nu över av Josefin Linusson. Ulf tror att hon har många intressanta och spännande år framför sig. Utvecklingen stannar inte, och den går snabbare och snabbare. Att den nya tidens jägare i allt större utsträckning inte har med sig jakten från barnsben har också betydelse. – Jag tror att det är där den stora utmaningen ligger. Färdigheter som tagits för givna går förlorade. Hur många kan flå en räv eller stycka en älg korrekt, till exempel? Att slå vakt om sådana kunskaper, att förmedla dem vidare till kommande generationers jägare är både viktigt och en stor utmaning för förbundet, säger Ulf Johansson. JAN HENRICSON Nr 4 2021 SVENSK JAKT Svensk Jakt Bernts betraktelser Svensk Jakt Nästa nummer