Byggnadsarbetaren Bodsnack
Byggnadsarbetaren Ledare
Byggnadsarbetaren Sju frågor
Byggnadsarbetaren Byggnytt
Byggnadsarbetaren Vi granskar Rimec
Byggnadsarbetaren Fackligt
Byggnadsarbetaren Bilden
Byggnadsarbetaren Utbildning
Byggnadsarbetaren Arbetsplatsen
Byggnadsarbetaren Tävling
Byggnadsarbetaren Så funkar det
Byggnadsarbetaren Grejer & grepp
Byggnadsarbetaren Efter jobb Efter jobbet Det är i
nne med rockbiografier. Vi bad därför hårdrocksskribenten Mattias Kling på Aftonbladet betygssätta några av de mest hypade rockbiografierna. TEXT: PETER LEANDER FOTO: COLOURBOX, AFTONBLADET Sex, droger och – NU SKA ALLA ROCKBAND HA EN BIOGRAFI – EXPERTEN BETYGSSÄTTER Mattias Kling. EFTER ATT BOKEN ”THE DIRT”, om rockbandet Mötley Crüe, kom ut 2002 fullkomligt exploderade marknaden för rockbiografier. Plötsligt skulle alla band ha sin egen biografi, och alla böcker såldes in med samma budskap: sex, drugs and rock’n’roll. I en rockbiografi är det rockstjärnemyten som lockar. – Man måste ta det för vad det är. RockbioKlings bok. grafier är underhållning, säger Mattias Kling, hårdrocksskribent på Aftonbladet och författare till boken ”Only young twice – Den kompletta historien om Europe”. ENLIGT MATTIAS KLING är det viktigaste med en rockbiografi att boken känns ärlig och att man kommer stjärnan eller bandet nära. – Att ”The dirt” blev så populär beror på att den är en av de bästa som skrivits. Den berättar rockbiografier betygssatta av Mattias Kling MEST BETYDELSEFULL The dirt: Confessions of the worl’s most notorious rock band (Mötley Crüe med Neil Strauss, 2001) Måhända inte världens bästa rockbiografi, men likväl den mest betydelsefulla för det senaste decenniets explosion. Och det med rätta. Tillsammans med Rolling Stone- och New York Times-meriterade journalisten släpper bandet och människorna i dess närhet, exempelvis managern Doc McGee och exsångaren John Corabi, läsaren in på bara livet – och berättar en hejdlöst underhållande skröna om knark, sprit, groupies och en myrsniffande Ozzy Osbourne. På så sätt har ”The dirt” blivit en mall som följande rockbiografier kommer att mätas efter. Bok’n’roll-betyg: 5 48 BYGGNADSARBETAREN NR 7 MAJ 2012 SÅGAD AV ROBERT PLANT Hammer of the gods (Stephen Davis, 1985) Jimmy Page hävdar att han kastade ut den genom fönstret efter att bara ha läst några stycken i mitten. Robert Plant har sågat såväl boken som författaren jäms med limningen med orden ”han vet inget om vårt band”. Och visst – det går att ifrågasätta sanningshalten i mycket, speciellt då en av Davis huvudkällor är Led Zeppelins heroinförtjuste turnémanager Richard Cole. Samtidigt är det 395 väldigt underhållande och orädda sidor som skildrar det band som i mångt och mycket har skapat den moderna föreställningen om hur ett rockband ska bete sig. På gott och ont. Bok’n’roll-betyg: 3 FRÅN KNARK TILL FRÄLSNING Mustaine: A life in metal (Dave Mustaine, 2010) Huvudpersonen själv hävdar att han inte är bitter över att ha fått foten från Metallica för snart 30 år sedan. Och han är inte rödhårig och sjunger som om någon nyss har kört upp en klädnypa i hans näsa heller. Förutom en viss fixering vid det där andra stora thrashbandet är Megadeth-grundarens självbiografi obligatorisk läsning för den som är intresserad av hur 50-åringen fungerar. Hur han tänker– och hur det egentligen gick till på den mentala resan från nihilistiskt, hårdknarkande kronvrak till nyfrälst korgosse som inte gillar att bögar gifter sig och som anser att tokkonservative republikanen Rick Santorum är en ganska så schyst snubbe. Bok’n’roll-betyg: 3 4
Byggnadsarbetaren Bildkrysset
Byggnadsarbetaren Inblick
Byggnadsarbetaren Sista ordet