Nöjesnytt Kalmar 1
Tomas Ledin är på gång och han är det just nu. Ma
nnen som mer än någon annan artist i Sverige är förknippad med sandaler av plast och sand mellan tårna ger sig nu ut på en efterlängtad sommarturné. Den 29 juli kommer Tomas Ledin till Borgholms Slottsruin. T omas tillhör sommaren och återknyter nu efter sex år till en tradition som började med hans uppskattade folkparksturnéer på 1970- och 80-talet och som han sedan utvecklade till Rocktågs-succéer under några oförglömliga somrar på 90-talet, för att på 00-talet förfinas med ett flertal framgångsrika sommarturnéer. Efter de senaste årens stora succéer med den kritikerrosade krogshowen Showtime, som spelades inför utsålda hus under två år, och folkmusikprojektet Höga Kusten som sålde guld och förärades med en Grammis, är det rent av så att Tomas Ledin fått en nytändning på gamla dar. I en öppenhjärtig intervju med Nöjesnytt inför Vägra Vinternturnén berättade Tomas om sin kärlek till publiken och musiken och mycket annat. –Senaste plattan (Höga Kusten) var väldigt rolig att spela in, mycket tack vare att jag fått en nytändning i låtskrivandet, och sen gick sommarturnén jävligt bra. Förra turnén och plattan gjorde jag 2006 så det var väldigt skönt att känna sig välkommen tillbaka av publiken. Den där känslan har hållit i sig och det känns som om jag har rejält med vind i seglen nu. Jag tycker fortfarande det är så jävla roligt att spela. Jag gjorde min första turné 1972 och jag har aldrig tyckte det varit roligare än nu. Jag har ett flöde i mitt artisteri nu som jag vill spinna vidare på och därför vill jag inte ha så lång paus mellan turnéerna utan ta vara på chanserna att möta publiken. Skriver du fortfarande låtar på samma sätt som du alltid har gjort? –Ja, i grunden är jag ju en singer/songwriter. Tidigare var jag en ung man med en akustisk gitarr som ville berätta en historia, numera är jag inte så ung men jag vill fortfarande ta min akustiska 14 | nöjesnytt gitarr och berätta en historia (skratt). Mitt sätt att skriva har inte förändrats mycket. Får du fortfarande samma kick när du känner att du har hittat en bra kärna i en låt? –Den kicken är nästan större idag, för nu är jag tacksam för att jag fortfarande kan. Det är inte lika självklart när man blir äldre, men jag har hittat en ny glöd i mitt låtskrivande på senare år. Med så många klassiker på ditt samvete, har du någon gång känt att ”den här låten kommer fan att spelas på radio om 20 år”? –Haha, nej aldrig. Men ibland, när man jobbar fram en låt i studion med ett riktigt band uppstår en sorts magi som är svår att sätta fingret på. Det är väl det närmsta man kommer en sådan känsla. Du har sagt att du ångrar att du inte tagit fler musikaliska chanser i karriären? –Ja lite så, men samtidigt har jag ju när jag ser tillbaka gjort en hel del. Jag har gjort både soul, rock, visa och disco, så jag har tänjt en del på gränserna, även om jag så klart kunde varit lite mer äventyrlig. Men det är ju inte för sent än (skratt). Men när du gör en ny platta, känner du då ett ansvar mot din publik att göra det förväntade, eller är du bara ansvarig inför dig själv? –I de situationerna är jag faktiskt totalt egocentrisk. Det måste kännas bra i magen och jag måste känna att det roar mig. Man kan inte fundera på vad publiken förväntar sig, då blir det aldrig bra. I en konsertsituation blir det ju omvänt; då vet man att folk vill höra vissa låtar och då använder man det som en dramaturgisk pusselbit för att bygga upp en bra stämning och få dynamik. Pressen har ju inte varit nådig mot dig många gånger, känner du dig orättvist behandlad? –Nja, jag har väl fått min beskärda del av både vin och vatten i pressen. Det är lite av en medieskröna att jag bara fått skit, så illa har det aldrig varit. Men man får balansera det mot vad min publik tycker, vilket uppenbarligen är positivt, och det är det enda som betyder något. Vad gör Tomas Ledin relevant idag? –Oj, det var svårt. Det som var roligt att se i somras var att en ny generation uppenbarligen upptäckt min musik; det var väldigt många unga på konserterna. Jag kan ju bara hoppas att mina låtar fortfarande betyder något och att den senaste plattan funkade så bra skickar ju en signal om att det faktiskt är så. Vad är din drivkraft, är det densamma som för 30 år sedan? –Då hade jag ingen ryggsäck, inga hits att luta mig emot. Det är en tuffare utmaning idag att tävla mot sin egen historia och väga det mot det nya. Där ligger nog min drivkraft idag, att fortfarande visa att jag kan prestera bra musik. Vad är du mest stolt över i karriären? –Det är nog att jag faktiskt hittat ett unikt uttryck – tycka vad man vill om Tomas Ledin, men det är fan ingen annan som låter som jag (skratt).■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: ERIC BROMS