STT 1
STT Vecka 2 onsdag 8 januari 2014 15 anliga trafi
ken. Tågföraren fäller själv bommarna och inväntar rätt signal Bildbeviset – det så viktiga – på att Tommy Fjällström befunnit sig på Polcirkeln. Här förevigad av hustrun Marita. sa i både tid och rum Dock hände detta innan vi gick ombord: Utanför museet stod en trubadur och spelade gitarr. Bredvid sig hade han en kaffemugg. Jag trodde att den var avsedd för allmosor. Det var den inte. Den var enbart avsedd för kaffe! Nåja vad gör man inte för att roa den församlade åhörarskaran. Trubadur följde med Trubaduren var anställd av Inlandsbanan och därmed avlönad av dem. Han åkte med tåget till Arvidsjaur där han fortsatte sitt uppträdande. Dock utan några extra allmosor från mig. Han vinkade av oss därifrån med mungipor som slutade någonstans mellan hammaren och städet. Ett stopp som är värt att notera är Vilhelmina Norra. En av resans höjdpunkter då det gäller den kulinariska delen. Vid ett tillfälle hör jag föraren tuta mer febrilt än tidigare. En bil med husvagn står rakt över spåret. Som tur var hinner bilföraren backa undan med cirka halvmetern tillgodo! Något mer pulshöjande skedde inte mer på dag ett av resan. väntade på sina västgötar som i lugn och ro gick till vila efter första dagens resande. Hotell Älgen i Östersund Inlandsbanan. Utmed denna del av Inlandsbanan är det betydligt mer bebyggelse och skiftande natur. Det gör att resan övergår till en mer intressant och aktiv fas för oss resenärer. Flera intressanta episoder och sevärdheter följer oss på resan ned mot Mora. Tåget stannar upp vid de mest attraktiva. En utställning av en mängd troll utmed spåret mitt inne i skogen fångar vår blick. Mycket spektakulärt. När vi närmar oss har nog mer att göra med tradition. Körde på älg Efter en god frukost bar det nu av på södra delen av Fågelsjö berättar tågvärden att man måste äta den berömda ”Fågelsjöbullen” som serveras till kaffet där. Visst smakade den bra men varför man måste äta den Tåget hade hittills gått som på räls. Därför blev det lite omskakande när en kraftig dunk hörs under oss. Tågföraren berättade att det var en älg som just klivit upp på spåret för sista gången i livet. Efter att han ringt in platsens koordinater var det så småningom dags för ett stopp i Sveg. En del av älgen fick skrapas bort från tåget innan avfärd. Samma bro Vid utfarten från Sveg delar en bilväg och Inlandsbanan samma bro. Tågföraren fäller bommarna och inväntar rätt signal. För en stockholmare i rusningstrafik torde nog detta framstå som rena science fiction. Ett björnide var nästa turistattraktion utmed banan. Jag påpekade för guiden att den attraktionen varit betydligt intressantare om den boende varit hemma. Förhoppningsvis förstod han att jag skojade. Av blicken att döma är jag inte helt säker. Vid den här platsen når Inlandsbanan sin högsta punkt innan nedförslutet mot Mora börjar. Väl framme där tar den 110 mil långa resan slut. Resan hem Vi väntar omkring en och en halv timme innan det är dags att låta SJ sköta resandet hemåt. Byte i Sala och Västerås görs innan tåget stannar i Falköping på måndagskvällen. Sammanfattningsvis var resan mycket lyckad trots att den var så komprimerad. Avresa vid 17-tiden en fredag och åter vid 20-tiden efterföljande måndag är antagligen den minsta tid man kan sätta av. Åtminstone om man har Falköping som utgångspunkt. Den som har ont om tid men ändå vill göra resan, så är detta ett bra alternativ. Inskickat av TOMMY FJÄLLSTRÖM Gällstad Artikelförfattaren och tågentusiasten Tommy Fjällström var nöjd med sin premiärresa på den klassiska Inlandsbanan. Renar på rälsen är inte någon ovanlig syn för den som reser med Inlandsbanan.