STT 1
STT Vecka 2 onsdag 8 januari 2014 27 FÖREBILDER P
RISADE I ÄTRADALSSKOLAN TIMMELE Fredagen före jul delade Länsförsäkringar Älvsborgs ut stipendiet Lovande Förebilder i Ulricehamns kommun. Stipendiet går till någon förening eller organisation som arbetar för att motverka utanförskap, motarbetar droganvändning och ökar livskvaliteten för unga människor. I år gick utmärkelsen, samt 10 000 kronor, till Ulricehamns Ekumeniska skolråd för deras arbete med kamratstödjare på Ätradalsskolan. FOTO: LÄNSFÖRSÄKRINGAR Limmared är fantastiskt. Det började 1740. Före dess kanske endast en kostig som löpte genom en mäktig storskog med gigantiska ekar, granar och tallar förbi några grå stugor till Södra Åsarps kyrka och Oppenstens fästning? Men tack vare grundandet av glasbruket utvecklades under några århundraden kostigen till ett samhälle vars existens under lång tid var beroende av detta bruk. TRADITIONELLT FÖR PRO ÅSUNDEN VEGBY Pro-Åsunden har haft sitt traditionella julbord dpå Vega i Vegby. Kent-Åke Larsson hälsade alla välkomna och informerade om vårens resor. Distriktsordförande Rune Johansson berättade om distriktets verksamhet. Därefter kom barnen från Förskolan Fantasia och bjöd på en bejublad sångstund. Rolf”Tomten” Nilsson med nissar intog scenen och framförde uppskattade sånger och dikter. Eftermiddagen avslutades med god julmat och dragning på lotterier. FOTO: MONICA EKMAN Bilden föreställer ett begravningståg, och i kistan ligger troligen min morfars far Fredrik Brusewitz. Jag upplevde att Limmared var ett ”rikt” samhälle när jag var barn. Jag föddes 1931 och tillbringade den största delen av min barndom här. Denna tid har jag beskrivit i böcker och kåserier och skall inte älta det vidare! Vi hade tre lantaffärer som tillgodosåg invånarna i och omkring samhället med allt som behövdes för att kunna leva ett hyfsat liv. Lundgrens var en klassisk lanthandel med sillatunna och nystyckade kotletter. På baksidan av affären låg nämligen det man skulle kunna kalla en slaktbod. Dit kom bönderna med sina kreatur som hade gjort sitt på gårdarna i häradet. Själva affären hade en speciell avdelning för kött och där härskade ”Ragnar te Lundgrens” vars skicklighet i branschen var vida känd och uppskattad. Styckmästare emeritus skulle man kunna säga! En strut smulkarameller kostade 5 öre. Var karamellerna hela kostade struten 15 öre. I det väl bevarade gamla huset står nu Rolf Svensson till tjänst med el och vitvaror. och Arthur Persson körde taxi, Molin hade en lastbil ”light”, det vill säga en liten en med ett flak med plats för ett dussin sillalådor, veterinär Juhlin var med tanke på sina grannlaga uppgifter och det faktum att han var halt nödd att ha bil. Bondgårdarna låg ofta spridda långt från själva samhället. Doktor Grettve hade bil. Och nere på ”Sågen” fanns en gammal lastbil, det vet jag, för den brukade min mor låna när hon körde LIF:s fotbollsfamilj till Vika på fest. Lindbergs låg där man nu skär till glas till tavlor och fönster av alla de slag. Ruth och Allan Hanssons ättlingar driver verksamheten. Handlare Lindberg var, liksom sannerligen även Mattsson och Lundgren, sinnebilden av en lanthandlare den där har placerat den gula blyertspennan bakom örat, satt den vita skärmmössan lite på sned åt vänster, lutat – hällat - ett leende ansikte snett åt höger och vänligt på gränsen till inställsamt frågat ” vad får det lov att vara i dag då? Vi har en utmärkt...” Jag minns att Lindberg talade ”fint” - jag tror inte att han var från Limmared. Men en mycket vänlig man var han. För att liksom befästa handlare Lindbergs utstrålning av soliditet och yrkeskunskap lät han vid särskilt vidlyftiga affärer en guldtand glimma i porslinet. INTERNATIONELLA FÖRENINGEN DELADE UT ÅRETS JULBLOMMOR SVENLJUNGA Strax före jul var det åter dags för Internationella föreningen att dela ut julblommor till de boende på Klockaregården. Det är en uppskattad tradition, och besöket är efterlängtat, säger föreningens ordförande JanOlov Johansson: – Det är en återkommande sak som vi gör varje år , och det är roligt att man kan glädja dem! På fotot överst syns de boende på avdelningen Gullviva, och nederst de medlemmar som delade ut blommorna. FOTO: PRIVAT Så fanns det naturligtvis ett Kooperativa, Konsum, vars galjonsfigur bakom disken var Knut Gustavsson, min genom tiderna största limmaredsidol utanför fotbollen! Jag tyckte mycket om honom. Han blev inte ens arg på mig när jag som sommararbetande springpojke en gång var nära att spränga hela huset i luften när jag stoppade in för många vedklabbar i pannan! När Konsum avbröt sin verksamhet tog Limmareds ende manlige svensktoppare Jan Öjler över verksamheten i huset. Smör, bröd och sill ersattes av trumpeter och biograforglar. Vi hade läkare, tandläkare, apotek, järnaffär, veterinär, taxirörelse. Under kriget tror jag att det bara fanns fyra, möjligen fem bilar i samhället. Bertil Andersson Det fanns ett ”Kondis” i Rydholmshuset som låg mitt emot nuvarande Folkets hus. Och ett tillkom lite senare mitt emot GEOS på Storgatan. STEENS nämligen. Sten Ma som väl egentligen hette Andersson och var bror till den gudabenådade vänsterinnern Olle Ma, hette grundaren och hans kondis var samhällets centrala fikaplats under många år. För inte så länge sedan brukade jag åka dit från Vika tidiga morgnar för att köpa färskt bröd av Tomas Edvardsson men så fick han stänga. Men inte bara han. Den ena affären efter den andra fick läggas ner, företag försvann, människor flyttade. Åren gick. Bruket lyckades guskelov hanka sig kvar men själva samhället låg i dödsryckningar. Det tycktes skrumpna. Televisionen hade erövrat Sverige med en glupskhet som var förödande för kontakten mellan medborgarna. Familjerna stannade hemma i sina tv-soffor och tv-rum. Gator och torg var öde. Det var endast blåljuset bakom fönsterrutorna som indikerade att samhället trots allt inte hade evakuerats. Så gick en tid av vemod och vanmakt. Människors ögon var sorgsna. Gamla kära Limmared vart är du på väg? Tills en dag! En idé kläcktes. Tankar och viljor började spira. Nu får det vara slut på stiltjen. På stagnationen! Dags att förändra. Att skapa nytt! Vi vet vad det blev! Kanske inte ett underverk? Men bra nära. HUS. Den 16 juni 2012 var jag själv med och invigde GLASETS Varma hälsningar till alla i bygden. Bilden föreställer ett begravningståg och i kistan ligger troligen min morfars far Fredrik Brusewitz. Han dog den 28 augusti 1888 och ehuru både Bredin och Therese Nilsson var framstående fotografer så undrar jag om någon av dom har tagit bilden? Möjligen den senare. Om någon tror sig veta bättre vore det intressant med ett utlåtande. Tillgivne Fredrik