STT 1
STT Vecka 41 onsdag 12 oktober 2016 5 HANTVERKSRU
NDAN I årets hantverksrunda visades alla tänkbara typer av hantverk, från pilligaste knyppling till råbarkad knuttimring. Gamla traditioner mötte sysslor av nyare slag, som scrapbooking. Ett par av hantverken lät helt obekanta. Dem bestämde STT sig för att titta närmare på. Klackmattor - ett sätt att ta till vara SJÖTOFTA I Gamla Bygärde prästgård visade tiotalet hantverkare sina alster, mestadels i textil, och ett par av dem var klackmattorna, gjorda av Margareta Ström. Två dekorativa sittdynor, sydda av små broderade lappar. – Att sy klackmattor är ett väldigt gammalt hantverk som finns i hela landet. Det handlar om att helt enkelt ta till vara på det som blev kvar av ullkappor, rockar, uniformsjackor och annat i ull, säger Margareta. Namnet kommer från att bitarna har formen av en klack. En mall som alla hade och som fanns överallt. – Man sparade ihop småbitar. Det var ju sällan några stora stycken kvar, som var i bra skick, när kläderna lappats och lagats eller sytts om till barnkläder. Bitarna fogades sedan samman till en matta. – Som en prydnadsmatta eller en dörrmatta, beroende på material. Att klackmattorna ofta gjordes som dörrmattor, som slängdes när de var utslitna, gör att det bara finns ett fåtal kvar idag. Första gången Margareta kom i kontakt med klackmattorna, var i Apladalen i Klackmatta med mitt av fårskinn och vackert dekorerade klackar av ull från en kappa som tillhört Margareta Ströms mamma. FOTO: VIAVINGA Värnamo. – Där finns en stor prydnadsmatta bevarad. Det hände också att klackmattorna gjordes som en levnadsmatta. – Då broderades olika händelser i livet in i mattorna, barnafödslar, begravningar och andra stora händelser. Det var också vanligt att skräddarfruar sydde klackmattor. – Skräddarna Mattorna var alltså oftast ett kvinnogöra, men inte alltid. – Mattorna gjordes också fick ju många tygprover, små tygbitar, som hustrun arrangerade i olika mönster. av soldater. Det är ju ett hantverk som är lätt att ha med sig och klackar som mall hade de ju alltid. Ett roligt sätt att återvinna, Elsa Lindqvist visar frivolitet och hur hon slår knutar med hjälp av skyttlar. tycker Margareta. – Man kan brodera och dekorera precis som man vill. Kanske inte lika obekanta, men snart lika sällsynta, hantverk är frivolitet och pinnspets. En som ännu kan och är mycket skicklig på båda, är Elsa Lindqvist. Hon fanns också med i Gamla Bygärde och visade gärna hur man gör. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com ÖRSÅS Isländsk stjärnflätning är precis vad det låter som, flätning med hjälp av en stjärna, gjord av trä. Detta i Sverige närmast okända hantverk visade Elin och Mogens Bendtsen upp i Örsåsgården. – De isländska vikingarna använde först stjärnflätningen till att göra hästtömmar, berättar Mogens Bendtsen. Tömmarna gjordes av hästtagel, men när man senare fann på att göra kantband till kläderna, för att minska slitaget, användes istället ull. I stjärnflätningen använder man sig av en sjuuddig stjärna utskuren i trä, med ett hål i mitten. Mellan varje udd på stjärnan löper spår, där de sju trådarna går, och med hjälp av vilka man flätar trådarna över varandra. Stjärnflätningen är inte något vanligt hantverk idag. – Det är ju 1 000 år gammalt, så det är inte konstigt om det dör ut, säger Mogens. – Men på Island har det använts ända upp i våra dagar, säger Elin, som själv är halvt isländsk. Både stjärnflätningen och den likaledes ovanliga Hedebyflätan, som de också visade upp på Hantverksrundan, har Elin och Mogens själva lärt sig vid besök på marknader. De gör sitt bästa för att bevara och sprida kunskapen, som nu på Hantverksrundan. Elin och Mogens kommer från Danmark. Sedan 2001 haft de haft en sommarstuga i Örsås, en ort där de nu slagit sig ner på heltid – Vi hittade ett hus vi trivdes med, och vi trivs så bra med folket här, säger Elin. De har båda ett stort intresse för vikingatiden, dess seder, dräkter, och hantverk. När de bodde i Danmark var de ofta ute på förskolor och lärde barnen om vikingatid och medeltid. – Jag kommer dit som en viking, och går som en medeltida riddare, berättar Mogens. Besöken har varit mäkta populära, och kanske är det också något de tar upp här i Sverige. Vilken av de båda tidsåldElin och Mogens tillverkar själva trästjärnorna som används till stjärnflätningen. – De finns i olika storlekar, ska man fläta hästtömmar får man ha en större modell. rarna de själva föredrar är helt klart. – Var man kvinna skulle man leva på vikingatiden, då fick man äga saker, och till och med vara krigare. I samma stund som det blev medeltid förlorade kvinnan alla rättigheter. KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com Mogens och Elin Bendtsen var tidstypiskt klädda när de visade upp de gamla hantverken isländsk stjärnflätning, Hedebyflätan och brickbandsvävning. FOTO: KATARINA JOHANSSON På Island har det använts ända upp i våra dagar. ELIN BENDTSEN