Joakim Anderssons VORSTEH Jag fick beröm av Matti
as, och det går inte att Som att köra bil med dåliga bromsar... fyrhjulingen och skällde så mycket på honom att han vände och sprang hem. Därhemma hade Joakim lagt ut vilt att apportera. Det fick Kasper att märka dels att det var roligare att vara hemma och jobba, dels att det inte lönade sig att smita. Apportering och fullbruksprov – Den sommaren gjorde jag apporteringsprovet med honom. Här ingår flera, mer eller mindre krävande moment som vattenapportering med skott och kast av fågel samt släpapportering med fågel eller kanin. – Först fick han 10 och 9. Men vid ett annat prov några dagar senare då satte han 10 och 10, det vill säga maximalt betyg. Ganska bra gjort av en hund som inte kunde någonting! I somras provade Joakim att gå fullbruksprovet med Kasper i Tidaholm. – Det var sju moment, fem av 118 JAGUARMAGASINET.SE dem hade han godkänt på. På den långa appoten var det lite vind och mycket vart, så där hade han otur när han inte hittade apporten. Blodspår däremot är hans akilleshäl. Jag skulle vilja starta honom på ett riktigt fullbruksprov, men det beror på hur många spår jag hinner lägga. Det är otroligt svårt att lära in det på just honom och frågan är om det är värt det. Hunden kanske inte kommer längre... Bra på fasaner jagat Jakt då? – Jag har förklara den känslan när hunden levererar så många fina jaktsituationer efter all träning. Kasper är nu sju år. Fortfarande finns där en del brister. – Det är lite som att köra bil med lite dåliga bromsar. Men vi har fått tre bra år och gjort skitroliga saker. Det känns bra och jag har en plan för att lösa det där med blodspår, det gäller bara att hitta rätt nyckel. Joakim kan önska att han fått Kasper lite tidigare. Hade hunden varit yngre hade den haft större potential. – Men han är arbetsvillig och har en förmåga att hålla ihop när det väl gäller. Och han kommer få bli kvar, även om jag aldrig tänkt skaffa en korthårig vorstehhane. Var nöjd med din hund en del med honom. Det är svårare att lära en äldre hund. Men förra hösten sköt jag första fasanen för honom på en fin fågelupptagning. Det skötte han jättebra, han är kvicktänkt. I januari fick jag behållningen, då var Mattias Westerlund hemma och vi hade elva fågelupptagningar på en timme på fasaner som vi satt ut i augusti, så de hade varit ute rätt länge. Tyvärr sköt vi bara två, men det berodde inte på hunden. Joakim slår fast att det i princip aldrig är hundens fel när det inte fungerar. – Det är för det mesta förarens fel. Visst, det kan vara dåligt hundmaterial, men alla hundar blir inte jaktchampion. Det kan bli en otroligt bra hund ändå, man får vara nöjd med sin hund och alltid göra sitt bästa. Det är min målsättning. TEXT: Tina Hjorth Svensson FOTO: Boel Ferm, Joakim Andersson