Kristina Hambraeus Jonzon har många idéer om hur
framtidens donationsvård skulle kunna förbättras. Intensivvårdssjuksköterska och ST-läkare i anestesi och intensivvård transporterar en intensivvårdspatient. En transport som kräver specialistutbildad personal och högteknologisk utrustning för att vara patientsäker. att genom klinisk och radiologisk diagnostik säkert kunna avgöra om patienten utvecklar total hjärninfarkt eller inte, står…inte i strid med gällande lagstiftning«. I kölvattnet av det uppmärksammade fallet kring barnläkaren på Astrid Lind grens Barnsjukhus som påstods ha dödat ett barn, förstärktes oron ytterligare bland läkarna. – Helt klart sjönk antalet donationer efter det här, säger Kristina Hambraeus Jonzon. Efter tre och ett halvt års debatt kom sedan »vinterbrevet« där Socialstyrelsen återigen ville förtydliga lagen. Här stod det att »vård och behandling av vitala organfunktioner (kan) upprätthållas och fortgå till dess att diagnostiken (av total hjärninfarkt), enligt läkares bedömning, varit möjlig att genomföra«. – Etiskt sett är det lika fel att utsätta en patient för onödig vård, som att beröva en patient nödvändig vård. Men hur länge är det rimligt att vänta på att en patient, som är bortom räddning, utvecklar en total hjärninfarkt? frågar sig Kristina. Vill tidigare ta reda på patientens vilja I dag sker ställningstaganden kontinuerligt och diskuteras noga från fall till fall. Men för att ytterligare förbättra inten30 sivvården i livets slutskede vill Kristina att personalen ska kunna ta reda på patientens vilja, även genom att titta i donationsregistret, redan innan patienten avlider. Något som inte är tillåtet idag. – Det skulle vara till stor hjälp om personalen kunde ta reda på önskan hos en patient vars liv är bortom räddning. Då skulle vården, om möjligt, kunna anpassas till den enskilda personens önskan, säger Kristina Hambraeus Jonzon. Hon ser däremot inte någon lösning på hur personalen ska kunna få tillgång till donationsregistret tidigare än idag eftersom det är dataregisterlagar som styr detta. Det har diskuterats om donationsregistret är nödvändigt överhuvudtaget eller om det vore bättre att skapa ett register som enbart omfattar de som inte vill donera. – Men det löser inte några problem eftersom vi ändå inte skulle kunna ta reda på patientens vilja före dödsfallet, säger Kristina som ändå tycker att donationsvården i Sverige fungerar relativt bra. Samtidigt säger hon att det alltid finns saker som kan förbättras, så att alla som vill donera verkligen ges den möjligheten. Hon säger att det måste finnas en medvetenhet hos perDIALÄSEN 2.2014