Kylning med steril is testad i transplantationer
Under perioden januari-oktober 2013 utförde kirurger vid två sjukhus i Indien totalt 50 njurtransplantationer med hjälp av en ny robotassisterad teknik där steril issörja användes som kylning under operationen. Tanken bakom projektet var följande: – Minimalt invasiv kirurgi minskar den post-operativa smärtan och minimaliserar komplikationerna jämfört med konventionell öppen kirurgi, säger Mani Menon, MD och chef för Henry Ford’s Vattikuti Urology Institute. – Fördelarna med att använda minimalt invasiv kirurgi för att avlägsna en donerad njure är väl etablerade i tidigare studier, men att använda robotassisterad kirurgi vid transplantationen är en nyhet, fortsätter han. Eftersom den här metoden har visat sig vara en stor fördel för friska donatorer borde den också vara bra för mottagarna som ju är sjuka och försvagade och löper större risk att drabbas av komplikationer. Ett problem återstod dock att lösa under den tre år långa förberedelseperioden. Redan 1971 hade en brittisk studie visat att njurfunktionen försämras om blodflödet avbryts längre tid än 30 minuter under transplantationen. För att lösa detta problem beslutade de indiska forskarna att kyla både njuren och platsen där den skulle placeras med hjälp av steril issörja. Därmed hoppades de få längre tid på sig för operationen. Sedan 50 frivilliga patienter opererats enligt den nya metoden är forskarna optimistiska. – Vad vi kan se är vår studie den första där kylning har använts på njurar under robotassisterade operationer, fortsätter Dr Menon. Ingen av de 50 patienterna drabbades av blod- eller urinläckage, infektioner eller andra komplikationer. Ingen behövde få dialys. Efter de lyckade försöken lägger nu forskarna fram minimalt invasiv robotkirurgi som ett säkert alternativ till traditionell öppen kirurgi. Källa www.medicalnewstoday.com Aktuellt projekt om torrviktsbestämning Var tredje dialyspatient kan vara kroniskt övervätskad, ett tillstånd förknippat med hypertoni, hjärtförstoring och försämrad överlevnad. Torrvikt är som regel en läkarordination, men vid dialys på institution behöver sjuksköterskan regelbundet fatta beslut om förändringar i ultrafiltrationen. Hur ska dialysteamet bestämma torrvikten och ultrafiltrationen på bästa sätt och vilka metoder ska vi använda? Frågan ligger till grund för ett doktorandprojekt vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Vi planerar att utforma en utbildningsintervention riktat till dialyssjuksköterskor. I uppföljande studier utvärderas patientnyttan av att sjuksköterskor utrustas med kunskap och tekniska hjälpmedel, som exempelvis bioimpedansmätare, för att kunna ta större ansvar och fatta bättre beslut i frågor om torrvikt och behov av ultrafiltration. Bland annat kommer kardiovaskulära effekter av förändrade metoder för torrviktsbestämning att utvärderas. Projektet inleds med en delstudie som kartlägger vad som är aktuell praxis för torrviktsbestämning. Vilket mandat för torrviktsjustering har sjuksköterskor? Går det att identifiera faktorer som påverkar torrviktsbestämningen? Under våren 2014 kommer vårdenhetschefer vid samtliga dialysDIALÄSEN 2.2014 En samlad bild saknas av vilka rutiner som tillämpas för bestämning av dialyspatienters torrvikter. kliniker i Sverige och Danmark kontaktas och ombes bidra med uppgifter om klinikens rutiner för torrviktsbestämning. Den inledande studien finansieras i huvudsak med bidrag från Njurförbundet, Norra Mälardalen. Text Jenny Stenberg, leg. sjuksköterska, doktorand Hans Furuland, leg. överläkare, MD Magnus Lindberg, leg. sjuksköterska, MD. Vid frågor kontakta: jenny.stenberg@medsci.uu.se 9 MONA HALSTENSEN